sista natten med gänget

jepp, imorgon bär det av mot storstan igen. Ska bli skönt att komma hem samtidigt som det nog kommer bli lite ensamt. Men men, det är charmen med det hela. Jag får det bästa när jag är sen åker jag hem till mig.

Herr Anka pratade med mig på msn idag, vad vill han egentligen?? jaja... jag ger mig inte in i den djungeln igen säger jag bara. Jag håller mig till att vara nunna. Det blir bra. Nytt år nya tag, eller hur var det??

N ska jag fortsätta att packa, stackars mamma sliter ute i köket.

Ses i vimlet!

dunderklumpen

ja lite sån känner man sig när man legat i soffan hela dagen och läst och ätit godis... men det är ju sånt man ska göra på sin semester har jag hört. Men i morgon är det klippning, fika med min love och sen återförening med kören. Det känns att det kommer att bli en bra dag. Jag bara känner det.

Som sagt så var gårdagens fest inte någon kick direkt, men jaja. Själva kvällen var rolig, men jag ville dansa och visa att jag är bättre än småstaden. Men det blev po
ng till småstaden.... jag måste sluta med det här. Jag får äta pannkakor med någon som är ledig istället. Så om ni känner någon som vill både äta pannkakor coh ha pannkakorna kvar så slå en pling. Om det är en trevlig inte galen finsk pojke blir jag extra glad.

Jag har kommit på att jag är kräsen när det gäller pojkar. Det har gjorts vissa försök att hitta en åt mig och jag uppskattar försöken men det harinte varit några fullträffar. Jag önskar att han kunde dyka upp så jag får glömma allt tråkigt här hemma. Men heller oxfilé ensam än havregrynsgröt med fel person... haha.
Man får väl hoppas på ett bättre 2008 helt enkelt.

juldagen

ja den ska vara så bra, men min blev fan en katastrof. Först titta påden lyckliga paret. ( jag är glad för deras skull, men lessen för min egen) Sen träffa Söti och tro att man ska bli lite glad för att han alltid gör en glad.Men nej,han gjorde mig mer lessen än jag varit på länge och fick mig att känna mig rätt så gratis. Jag insåg för ett ögonblick vad jag h¨ller påmed och sen fick jag ju hjälp av den allitd lika trevlige Hula som jag för örvrigt hatar,söti är jumin nya hang up. Jag behöver en hängup för attmitt liv ska fungera....fast allt jag önskarmig är lite kärlek, men jag trorärligt inte att det finns nånkvar till mig.

Ciao!

silent night

Det har varit en lugn med härlig dag. Inte så mycket fart å fläkt men sådär precis lagom... Vi spelade julspelet, åt mat, fick julklappar och sen degade vi. Syrran och jag tog oss faktiskt tillkyrkan till och med. Inte så upplyftande direkt men jaja, det var iaf nåt.

News: herr anka messade och önskade mig en god jul, eftersom jag raderat hans nummer så fattade jag inte vem det var... så jag fick fråga... snacka om diss... hihi. Sen så har jag haft en hemsk upplevelse, häggis tror att jag tänker äta pannkakor med honom. Det kan han fetglömma!
Har inte träffat nån jag känner idag vilken var skönt, ibland är den här stan för liten... ni vet säkert vad jag pratar om... suck... Men men, imorgon är det juldagen, då är det kvällen då man träffar alla, den stora hemvändarkvällen... både skoj och intemåste jag säga. Får se vad som händer... hoppas på att få träffa Söti iaf... behöver det tror jag.. sen är det tillbaka till verkligheten snart igen... blir lite sådärdeppo nu när jag sitter här och funderar. Hade velat träffa C men ibland känns det som att hon undviker miglite.. vet inte om det är så. Men jaja... kan ju integöra något åt det om detnu skulle vara så... Livet gårvidare, inte sant??

Hoppas att alla har haft en bra jul iaf. Jag tänker på många och hoppas att det variten bra dag.

JULAFTON

haha,ja nu är det dopparedan och jag har slagit in alla klapparna. Hoppas verkligen att folket blir glada nu för annars blir jag lessen. Önskar att jag kommit pånåt bättre till vissa men så får det vara...

har gjort julgodis, som att jag eg behöver mera choklad. Men vad gör man... det är bara jul en gång om året. kan börja träna igen sen när jag kommer hem. Jag längtar dit samtidigt som jagtycker det är bra här oxå. saknar människorna därmen samtidigt njuter jag av att vara här. Hehe.. speciellt Söti, han gör mig glad. Det är alltid trevligt när nån säger att han saknat mig och att jag är vacker... han är ju som han är men jag gillar det ändå... man är ju inte mer än människa... samtidigt så har jag ju bestämt mig för att gå vidare...knivigt det där... jaja jag fårväl ha kul sålänge det varar.

god jul till er alla!

dan före dopparedan

jodå, nu börjar det krypa lite i kroppen. granen är klädd, pyntet är framme och jag ska snart slå in julklapparna. Är inte helt nöjd med dem men det får vara, jag får helt enkelt bli mer ordentlig och köpa dem i god tid nästa år... ett förtida nyårslöfte kan man tänka.

jag har lite ont i ryggen idag, kan bero på gårdagen men oxå på den hemska tågresan som aldrig tog slut... suck... jaja. Just nu är Ängelholm the place to be. Jag har haft en kanondag, jimsy och jag fikade sen gick vi hem å glodde på film. gött med slapp. Jag vill helst inte tänka på att det bara är några dagar jag är ledig... vill att det ska vara såhär länge... men det går ju inte så jag får vara glad nu, det som händer händer helt enkelt =)

Men jag tror bestämt att jag ska äta lite mera pannkakor inan jag far hem.. det är ett måste!

nu till julklappsverkstan.

hemma

jag är ledig, jag är glad, jag är trygg... i hemmet kan ingen nå mig med dåliga vibbar. Ute är en annan sak, är det inte sjukt hur läskigt man tycka att det är att gå gatan fram i lilla småstaden? Igår gick jag fram och tillbaka och lyckas se männiksan jag inte ville träffa. Senare på kvällen träffade jag ju herr Anka oxå. Men han var bara sur så jag var mitt allra gladaste jag, bara för att retas... sen skulle han bara veta vem jag träffade sen... haha. Gå och bada herr Anka.

Haha, jag och Anja var på mm och drack en öl och det var sjukt att sitta där och inte känna igen en enda människa. Men sen såg jag en del, tyvärr inte någon bra, rumpknipare och stekarwannabees. Stan är för liten ibland.

Det händer dock saker här minsann, jag bor numera granne med en "nattklubb". Morris har tagit över gamla Annas och gjort en mystisk nattklubb där. inte trvligt för vanligt folk som försöker sova haha. Men men... bara Pizzerian är kvar så är jag glad...

Nu ska jag gå ner och krama min mammi, hon verkar llite sorgsen.
dan före dopparedan ska vara glad.

hejje!

hemhemhem

snart får jag åka hem.. bara två dar till så är det en vecka i tryggheten... förbannade skitliv! Förlåt, borde inte spy galla här men jag är tvungen faktiskt... sen kanske jag lägger ner bloggen... vi får se. Kan inte skriva så mycket just nu eftersom jag inte har internet hemma, men det är dock mitt minsta problem just nu... finns fler mer tränade problem... men jag väljer att gå hem och gömma huvudet i sanden och låtsas att allt är bra.... i två dagar till... sen är det fritt fram för ångesten att komma... hem till badkaret och sen en kväll på luftmadrassen =) Det är bra på tv idag tack och lov... måste försöka mig på att packa lite idag... men egentligen borde jag väl försöka komma på något krativt att ge min syster i julklapp... men det går inte något vidare måste jag säga... inte har jag skickat några julkort heller... inge poäng till mig den här julen... jag skyller på att jag är deprimerad och möbellös... bara det skulle kunna göra vem som helst deppig förresten...jaja... nästa år kanske blir ett bra år...kan ju knappast bli sämre än detta eller vad säger ni?? Ingen som har lust att ge mig ett litet lån på nån mille så jag kan betala av mitt lån sen ge mig ett jobb sdär man tjänar lagom på att göra så lite som möjligt??

Broren var uppe i helgen och han sa det som jag tänkt på länge... stockholmarnas oskrivna rulltrappsregler.... våga inte stå ivägen för någon jäktad stackare som vill springa uppför rulltrappan... då får du en smäll... inte trevligt men det är den bittra verkligheten... på lördag ska vi åka till damnark... familjen och jag... undrar om jag blivit en utböling än eller om jag fattar vad de säger.

Ciao

funderar

jag funderar verkligen på att byta yrke just nu... jag pasar nog helt enkelt inte för dessa da´r. Jag är för hår, för hemsk och skrämmer barnen... jag vill gråta... men men... jag visste väl redan detta... så nu blir det en tur till af för att drömma... men jag måste ju jobba annars kan jag inte betala mina underbara lån på min lilla stökiga omöblerade lya....

om en vecka är det julafton, om 4 dagar åker jag hem... jag saknar hemma lite nu....

os i virrpanna!

Jodåsåatte.... fuck vad jobbigt allt blivit med flytt och inställda besök och den här himla känslan av press från alla håll. Det är ju ingen som tycker att jag egentligen ska göra nåt föruom på jobbet men det känns som att bomben snart smäller och jag har missat nåt viktigt. Jaja... det är iaf fredag nu och jag sitter på spökjobbet och skriver eftersom jag är en dator fattigare nu i nya lyan... som för övrigt inte innehåller mycket alls. Men var ju på ikea igår och handlade det viktigaste.

Ikväll kommer mamma, men jag överger henne för Madde och idamaria på mosebacke minsann. En chans man itne får missa och jag tror hon förstår. Samtidigt gör jag det lite i protest för att alla mina egentliga planer gick om intet... suck...

Nästa vecka blir galet bussy men jag ska träffa lite trevliga människor hoppas jag så det uppväger ju förhoppningsvis all stress på jobb.Självklart bli det fest nästa lördag och jag hoppas att kunna hinna med allt på samma kväll, får se hur det går med den saken... egentligen är jag ju hemskt frustrerad vad gäller 7:a men men.. det löser sig!

ciao bella!

charming man!

ja låten har fastnat och jag känner mig just nu tvingad att leta på varenda smithsskiva jag kan hitta. Jag hoppas verkligen att denna känsla går över eftersom det annars kan bli en kostsam historia. Annars hade jag ju runt en mille på kontot några minuter där... sen åkte de iväg igen och jag är nu skyldig banken en satans massa pengar... Men men. Någon gång ska man väl bli vuxen oxå.

Jag är nu ägare till en lägenhet och inte mindre än tre uppsättningar nycklar till den. Men det är bra, jag är ju som ni alla vet inte helt ordningssam med mina nycklar. Det är även därför jag har bett Sara vakte en uppsättning för då har jag iaf en säkerhet ifall jag skulle bli av med de andra två.. haha. Tro mig det är inte omöjligt alls.

jag hade en massa grejer planerade till helgen, nu blir det inte så, så nu kom jag på annat. jag och Maddo ska till mossebacke och lyssna på idamaria. Älska!!!!
Sen kanske jag tar mig till ikea också, behöver ju vissa viktiga saker som tex. stolar och annat trevligt.. haha. Jag känner mig faktiskt lite som en lyxig uteliggare just nu. Inte en enda pinla i lägenheten förutom lådor med böcker i... jaja. Den som väntar på något gott.
Önskar att Lisa kunde pigga upp mig med en trevlig ritning på hur hon tänkt lägenheten så jag kan se om jag gillar allt och vad jag kan göra ganska snabbt. Jaja, i morgon kommer min söta Tove och tar mig och det enorma lasset till en ny destination.

Nu packa lite mer och sen sova.

pepp

Maddo sa idag att jag verkade så harmonisk, och ja. Kanske var jag det. Det kändes bara som en helt okej dag. Men bara för att jag var sån så deckade jag i soffan efter sex och vaknade till liv vid nio. Inte så bra. sen har jag bara fått bad news så peppet försvann lite.

men nu har jag pratat med några vänner som peppade upp mig igen, men den där harmonin försvann lite. Får se om den återvänder efter nattens sömn. Känner bara att den här flytten har gjort mer skada än nytta hittills. Vi får se vad som händer sen. Men jag får väl ligga där på den lånade luftmadrassen så får vi se sen.

Människor runt mig har varit fundersamma idag, kändes inte så bra. Det är ju de som brukar peppa. Men när jag var glad kändes det som att de var ännu mer ledsna. Varför får jag dåligt samvete för det?? De hade ju sagt till om jag gjort nåt. Måste lära mig att skärma av folks känslor.

Jaja, flytten från helvetet och fytten som aldrig tog slut. Det är tur att man har humorn kvar =)

tack till alla som orkar peppa!

puss å gonatt!

hm....

jag kunde fått mig ett litet sjua nummer i natt om jag velat.. men att åka till gamla stan för att få det, nja... men lite lockande var det. Men jag lät bli. Slöheten slog mig i huvudet. Vill han ha mig så får han komma och ta mig.. haha.

idag har jag varit å tränat. Eller träna förresten, jag blev ju inte ens svettig, men som en liten träningsbonus så var det Mr. dates exfru som höll i klassen. Typiskt. Förresten frågade han om jag ville gå ut idag men jag sa att jag var upptaget, vilket inte var en direkt lögn för jag trodde jag skulle ut med Maddo. Men hon fick ont i magen och slömasken bet mig så en kväll med te och idol gjorde susen =)

Så jag har iaf. tränat idag vilket gör mig lite gladare, för jobbet gick åt pipan idag. Jag hann ju för fasen inte ett dugg kändes det som. Men men, vi fick lite goda nyheter och lite energi kom in i min kropp igen faktiskt. Kanske var det ett projekt, kanske var det att framtiden säkrades. Vad vet jag. Men det känns som att vi iallafall kan gå på jullov med lugn istället för som jag haft kaos de sista månaderna. Jaja, jag har ju del i det så jag får skylla mig själv. Det är som att jag drar till mig problem. Idag blev jag lite lessen, men jag tror jag tar åt mig för mycket av saker... måste tänka på det.

Jag kommer inte få träffa min pojke i jul, lessen som fan. Han är speciell... bara han som kan få mig att känna mig sådär bra. Miss him, fast vi inte brukade träffas oftare innan, det är en skum grej men ja sån är han. Jag är bra med honom helt enkelt. Kanske kommer han snart å hälsar på?? Hoppas!

Idag när jag tränade så kändes det som att jag inte gjort nåt annat än pilates, gillar det verkligen. Svårt men utmanande. Kanske kan jag få en plattare mage iaf... en gång i framtiden... måste bara sluta föräta mig först... åt en massa juleskum idag på jobbet och chokladpudding.. long time no see! jag som älskar det, men det påminde lite för mycket om en viss pojke som totalt krossade mitt hjärta.. eller jag hjälpte honom visserligen men ajg har aldrig hämtat mig... För att vältra mig i olyckan så tittade jag på lite kort... haha Då kom jag på att det nog var jag själv som krossade hjärtat. Jaja. Någon gång ska jag hitta någon som förstår mig och som kan älska mig. Han finns. Och jag vill att han ska vara som någon jag känner... på sätt och vis...

Jag vill julpynta lite, göra adventsfint och så... Men alla mina saker ligger nerpackade och nu vet jag inte om jag får upp nåt.. pappi vill inte köra upp om det är dåligt väder. Jag förstår men är ändå less... den här flytten och jag älskar inte varandra.

hejje!

v. 48

det är en låt av bob hund, mycket trevlig musik som jag tyvärr glömt bort lite under året som gått. Kanske har den varit för intensiv för mitt trötta sinne. Men då och då dyker en textrad upp i minnet och gör mig glad. V. 48 är en sån där pepplåt man kan behöva när mörkret är som mörkast.

läste en personsdagbok igår mest för att se hur det är med honom trots att jag eg. inte vill bry mig. Men ibland undrar jag hur han tänker för det fattar jag verkligen inte. Läste ett inlägg som var direkt till mig och som fick mig att tänka. Jag vet inte vad jag tänker med nåt är det väl. Bara det att tankarna snurrar för fort. Hur kommer det sig att folk man vill tycka om sårar en allra mest?? Och varför är det så att vissa människor inte kan bete sig som man behöver nån gång. Jag sårat honom????? Ja du kanske det men det är samma med honom. Han fattar att han gjort mig besviken men jag tror inte att han fattar varför nån gång. Och man kanske ska tänka sig för innan för en gång kan det vara försent. varför tänker han inte på det???? Jaja, han är av det manliga släktet så det förklarar ju varför jag inte förstår hur han tänker. Jag tror att jag har gett upp hoppet om detta förhållande tyvärr. Jag är färdig där, iallafall tills jag mår bra. Sorry.

Ida-Maria gör mig glad fast samtidigt. Spännande är det. En låt kan påverka på så olika sätt. Var får man skivan? Jag fattar inte varför jag ska fastna för musik som inte går att få tag på, Men jag får väl jaga nån gång när jag har tid.

Igår åt jag resten av kakorna. Fy vad hemskt det känns nu, men jag får fredagsfika i morgon sen får jag skärpa mig. Hoppas att förkylningen nu antingen bryter ut eller försvinner så att jag kan komma igång och träna igen. Kan inte hålla på såhär för då blir jag som en spägris.

nu ska jag vara lite duktig och rensa bland alla satans papper som ligger överallt. En sak i taget så tar jag mig till målet ska ni se!

CIAO

bokslut

jag vill ha ett bokslut i livet. Jag vill börja om i december för november var inte någon bra månad. Jag har börjat träna men sen kommit av mig igen. Jag har den här veckan ätit två paket nästan tre paket kakor... bara för att jag tycker synd om mig själv... ja det är inte bra helt enkelt.

Jag får ännu mer ångest när jag läser om hur duktig lilla lisan har blivit.. måste bättra mig ordentligt. Kanske kan december bli bättre. Jag menar det är ju bara jag som kan ändra på den här skiten. Men grejen är att jag har kommit på att jag är rädd och då gör jag såhär för att ha något att skylla på om det skulle vara så att det inte fungerar. Jag talar så klart om mitt icke existerande kärleksliv. Jag har något att skylla på om killarna inte gillar mig. Då kan jag säga till mig själv att de inte gillar mig för hur min kroppen ser ut, istället för att de inte gillade mig som person. Men jag måste bli bättre, jag måste bli bra helt enkelt. Då menar jag att jag vill bli bra i huvudet. JAJA!

flytten närmar sig och jag är inte ett dugg närmare en lösning av nåt problem där. Men det ordnar sig väl kanske? jag ska fråga skåningen om jag får låna hennes madrass. Sen får jag väl ta allt som det kommer antar jag. Men det ska bli skönt när det är över på något sätt. När jag har kommit in, fixat allt och bott där ett tag. Kan man inte få hoppa över initieringsfasen och bara hoppa in i det invanda?

Jag drömde om Mr. Dala inatt. Det var sjukt, varför drömmer jag om honom. Men det var en bra dröm, kärlek var det. Något som jag önskade mycket på den där tiden då jag träffade honom. Men själva tiden var inte bra alls. Jag gjorde allt för att döva smärtan och ville bara bort. Mycket därför jag träffade honom antar jag. Han gav mig det jag behövde fast jag ville ha allt. Men samtidigt gjorde han mig riktigt illa. Men men. >Det är länge sen nu. Men ändå lämnar han mig inte i fred. Kanske är det så att min hjärna fortfarande letar efter den där rätte som jag inte tro jag kommer träffa. Fast jag vet inte längre om det spelar någon roll, faktiskt inte. Självklart vill ja hitta någon som kan tycka om mig. Har upptäckt att inte alla gör det... inte för att jag trodde det men jag har märkt att fler och fler stör sig på saker. Men så är det väl, får bara acceptera det och gå vidare.
Jag funderade i morse på om man är singel för att man fortfarande väntar eller är man singel för att man inte har det folk letar efter. Det jag tycker om andra, tycker ju de om mig. Så jag ska kanske inte vara för hård mot Mr. date. För det jag inte ser hos honom ser ju ingen annan i mig. Det är väl det som är hela karusellen.

Jag längtar hem, eller så bara bort. Det är en tung månad det här. Vi hoppas på en lättare och ljusare december.

//Hanna

insomnia

jag är ständigt trött, hur mycket jag än sovit i helgen eller så. Och när jag förösker att komma i säng i tid så ligger jag mest och stirrar upp i taket och försöker lösa världsproblemen, alltså min världs problem. Jag skiter i om folk svälter eller att polarisen smälter. Just nu har jag fullt upp med flytten, jobbet och alla dessa problem där med folks om inte ska jobba kvar och är sjuka och ja allt. Jag är ett egomonster just nu. Men världen får vänta, "det är min tur nu, vinden har vänt".

Men jag antar att tiden löser alla problem eller att det kommer dyka upp lösningar om jag bara håller ut. Men jag vill inte att folk ska försvinna och göra fler hål i vår lilla ost... eller ja det var en dålig liknelse. Men jag vill inte att de jag jobbar med nu ska försvinna, blir ju lessen om de inte kommer vara där varje dag och förgylla den med sina egenheter. jaja, den dagen den sorgen....

Trots allt sker ju under ibland, vår hyresvärd har tex. vaknat och bytt ut lampan i vårt trapphus så att jag numera kan se vart jag stoppar nyckeln någonstans. När jag kom hem igår så trodde jag att jag gått en våning för mycket tills jag såg mitt namn på brevlådan... haha. Tänk om jag försökt låsa upp grannens dörr, det hade bölivit ytterst pinsamt.

Jag har helt lagt ner mr. blinddate nu. Men han verkar inte riktigt fatta det så jag får väl lägga fram det på något vis. Mr. bootycall är bara skum och sumpan är sur för att jag inte lyder hans minsta vink.. vad är det för fel på killarna egentligen?? Jag vill gifta mig med favvodavve istället. Puss på honom.

har precis varit på terminsavslutning på dansen. Tjoho, vad skoj det var. 100 personer som dansar samma dans, kan det bli bättre. Jag ska absolut fortsätta nästa termin. Förhoppningsvis har jag råd med lite yoga oxå.

Nu ska lilla jag sova en stund.

ciao!

kaosteori a la Hanna

jag tror att min flytt är dömd att misslyckas. Kanske borde jag ha dragit mig ur när de sa att jag inte fick låna pengar för att jag hade en anmärkning, men jag lyckades ju fixa det. Ja det trodde ju både ni och jag men så var det ju då inte alls. För nu, 8 dagar innan flytt, när jag försöker fixa telefon, tv och andra viktiga saker. Då faller hela korthuset. Nu får jag inte skaffa comhem för att jag har en anmärkning. Jag fattar noll och känner att snart ställer jag mig rakt upp och ner och skriker. Jag vill bara skrika tills någon lovar att ordna upp hela den här röran. Det är sånna här gånger jag saknar min gamle pojke C. Han kom alltid till min räddning vid sådana här händelser. Jag skrek, han fixade.

Men men, som den vuxna kvinna jag är får jag bara bita ihop och försöka fixa det så gott det går. Jag får väl helt enkelt ringa och ta reda på vad f..n de håller på med. Men annars får jag väl leva utan tv och telefon ett tag.. det är ju inte hela världen antar jag. Men det hade ju varit toppen om man kunnat fixa allt innan man flyttade så det mest var möblerna kvar sen. Suck !

Men men, nu ska jag glo på en massa grey´s och äta mitt hopkok vad det nu kan smaka.

ciao!

Sunday, I´m in love!

jag har haft en superbra söndag. Träffade Emma och Daniel som jag inte sett på säkert två år iaf. De är så härliga för jag känner mig aldrig obekväm i deras närhet. Sånna människor ska man hålla kära. Och det gör jag även om jag varit riktigt dålig på att höra av mig till alla som jag egentligen älskar. Måste bli bättre på det känner jag, kanske borde ta en helg i öret snart. Många darlings som bor där.

Idag var vi på gröna lund och tittade. det var väldigt litet och inte ett idealiskt väder, men rätt sött. Vill gå en massa julmarknader så jag får rätt stämning tills jag kommer hem. Då ska det pyntas så det står härliga till... tjoho. Och det ska bli en bra jul, har redan börjat klura på klapparna. Blir svårare och svårare varje gång för man tömmer ju huvudet på idéer, pappa är alltid värst... varför har jag sån ångest över att hitta rätt julklapp??
Jag tror ju iallafall inte att någon har blivit direkt missnöjd... men man vet aldrig.

Jag älskar julen även om det inte händer så mycket. Bara att få vara ledig och träffa dem man tycker mest om. Tända ljusen och gå och småmysa. Men hela resan dit är en del av hela upplevelsen. Hela december är som att åka rulltrappa ner till tunnelbanan. Man måste åka i den för att komma rätt. Man måste gosa in sig hela december för att det ska kännas riktigt bra på julafton. Tända ljus, bygga upp förväntningarna och bara gå och titta på allt fint... Jag känner mig lite som en gammal tant när jag tänker på det... hihi

Hm... ibland känns det som att livet bara rusar förbi, måste bli bättre på att fånga dagen. Men frågan är hur man gör. Kanske är det den frågan man ska leva för att ta reda på. Jag vill så mycket men vad hinner jag? Kanske är det som skåningen skriver. Man sitter för mycket framför den här dumburken. Men det är så lätt att fastna här, kanske därför det är så farligt.

Men vad önskar sig alla? Jag vill göra folk glada, det är nog därför det är så viktigt. det är viktigt att människorna runt mig är glada...

nu ska jag dricka mitt te, kolla färdigt på sagan om ringen och sen sova några timmar.

I morgon är en annan dag!

big nono

det är enligt mig absolut förbjudet att innan 1:a advent sätta upp en endaste lite julpryl. När första ljusdagen närmar sig kan man sätta upp adventsstjärnor och en å annan stake. Men Fortfarande förbjudet att hänga julsaker överallt. Innan lucia kan man baka pepparkakor och lussekatter. kanske byta till juliga gardiner och ta fram dukar och liknande. En vecka innan jul är det lagom att ta fram pyntet, kanske plocka in granen så den hinner stå till sig. Sen dagen innan julafton pyntar man tillsammans sin julegran och tar fram de allra mest grilliga pynten.

Min granne har alltså brutit mot den allmängiltiga (enligt mig) lagen om julefrid. Han har i två veckor haft julgranskulor hängande i den röda gardinen i köksfönstret. Dåre!!
Fattar han inte att han kommer att vara trött på julen innan den ens kommit? Jag vill njuta av den i små portioner och ta allting i sin tid. Jag vill att det ska kännas att julen kommer närmre ju mer man får ta fram och ju mer man grejar. Den kan ingen jävle säga att man gör om man redan julpyntat. Morr på er!

Annars så har ju Mr. booty call bett om ursäkt för det sena samtalet och sagt att jag lät trevlig, så han är förlåten. Bara han nu får tummen ur och tar ut mig på dejt snart... vill ju se honom. Han hade mysig röst...

Ikväll är det film på schemat. Babel ligger redo och fruktsallad dom tilltugg, jag har redan ätit en kaka geisha så nåt annat än fruktdsallad får jag inte äta. kanske lite kvällsmat vore en idé men vi får se vad det kan bli.

jag tackar katten för komentaren på mitt förra blogginlägg. Ibland blir jag förvirrad men bra vänner håller mig på rätt spår =)

ciao!

booty call????

Ja vad säger man när det ringer i telefonen klockan ett på natten och det är nån som verkligen inte väntat sig skulle ringa? Vad vill han egentligen. För han leker med fel brud om det är nån slags katt och rätta lek. Jag säger upp mig innan leken börjar. fast grejen är att jag ville prata med honom men samtidigt kände jag mig nästan dum vissa gånger. Tycker han att jag är korkad?? Varför ringer han mig då??

Många frågor, inga svar.
Måste fråga skåningen om hon vet... jag vet inte. Jag måste säga att jag fattar inte ett endaste litet skrutt. Men det kanske inte är meningen att man ska fatta nåt. Vad vet jag.

Bion igår var skum, eller filmen var rätt cool, men slutet. HALLÅ!!!! Vad sjutton hände i slutet?? Man kan inte avsluta en film sådär. jaja det var trevligt men inte mycket mer. Jag önskar verkligen att jag kunde känna nåt men inte. Vet inte om det är fel på mig som inte känner saker eller om det verkligen inte är min typ. För det är verkligen inte min typ. Min typ är som jag sa till Katten, en undernärd musiker haha... men lite så är det.
Jag tilltalas helt enkelt inte av lagårdsdörrstyper.

Jag har pratat med min snutt idag, han är bäst. Och nu ska vi äntliggen träffas igen, skoj skoj. Den här julen kommer kanske bli bra även om jag är fattig som en jävla kyrkråtta.
När jag pratade med Mammi igår så sa hon att genrepet gått bra och att både magnus och markus hade hälsat till mig. Haha, lilla jag blir ihågkommen av två stora artister. det är coolt det minsann. Så kanske får jag sjunga med kören en dag iaf. Håll tummarna för det vore fucking wonderful. =)

nu tvättstugan.

senaste nyheten

Ja såhär ser det ut nu då... mycket nöjd är jag.

Har nog inget liv eftersom jag sitter på jobbet fast jag slutade för exakt 26 minuter sen.... men men... ska ju på bio idag så jag borde kanske åka hem å sminka mig...

ciao mjau!

Eureka!

jag kom på det, mitt i natten. Jag ska ju fika med Emma och Daniel på söndag. Dem har jag ju inte träffat på två år eller nåt så det ska bli jätteskojigt. Men förvirrad som är så glömde jag totalt bort det. Fy vad hemsk jag är. Jag måste på allvar skriva upp allting. Snart glömmmer jag väl vilken dag det är, haha. Eller så gör jag helt enkelt som våra små praktikanter... kommer lite när jag vill för att jag "glömt bort tiden".
- Sorry att jag inte kom till jobbet idag, jag glömde bort tiden.

Fan hade en vanlig lite arbetare gjort så hade de fått en skarp tillsägelse från chefen.. men nippertipporna verkar inte veta hur det hårda livet går til. Stackars dem när de brutalt vaknar upp....

Jaja, nu ska jag åka till jobbet, undrar vad som händer idag. Man vet aldrig, det är charmen.

ciao!

oh my god!

idag är det smärtsamt att vara mig, funderar på om det blivit något fel på min inre apparat. Det känns som att någon sticker mig med kniv. Men men... så är det när man slutar med droger kroppen blivit van vid, i mitt fall hormoner??

Idag har jag äntligen fått i en ring i läppen, blev bra tycker jag. Det blev en svart en och jag känner mig genast lite tuffare =) Eller nä, men nöjd är jag iallafall. men det känns ju lite skumt och det känns som den är gigantiskt stor. Men ge det några dar så känns det nog ok igen.
I morgon är det fredag. Åh så underbart det ska bli med lite vila, fast grejen är att jag känner mig rätt förvirrad. Har jag bestämt nåt nu på söndag?? Någon som vet? Det känns som att det är något jag borde komma ihåg men som fallit i glömska. När jag väl kommer på det så kommer det vara för sent och jag kommer gräma mig stort. Så tänk tänk. Ja ja, det är inte nåt med flytt iaf... för det är inte än, toves är på lördag och söndag... ja vad är det då??

Sjukt hur mycket jag glömmer hela tiden, känner mig som en gammal tant som glömt var hon har lagt sina löständer på morgonen. Men men, jag får väl vara glad för att jag lever och är frisk. Det är ju faktiskt inte alla som kan gå till ett meningsfullt jobb varje dag och ha skoj där. Så jag är tacksam för det. Jag är tacksam för att jag snart ska få flytta in i min lägenhet. Det är ju egentligen inte så viktigt med det andra, huvudsaken är ju att man har ett tak över huvudet. Man tar så mycket för givet att man glömmer vad man har.

så den här bloggen får vara en tacksam en. För jag har det bra och det ska jag vara glad för.

morgonblubb

jag säger bara en sak... ge mig styrka.... det var sjukt svårt att ta sig ur sängen idag oxå. vad är det för fel på mig?? måste kanske skaffa en solklocka som alla pratar om. kostar säkert inte många pengar, haha.

FAKER är dagens ord. jag är förälskad i den här låten. Önskar att jag kunde lyssna på den hela dagen, då hade det varit lättare. Men nu får jag sluta för annars kommer jag för s ent till jobbet...

faker - this heart attack
dagens soudtrack

over and out!

joråsåatte...

har huvudvärk som molar, vid varje högt ljud så skär det i skallen på mig. (tänk er vilket härligt tyst ställe jag jobbar på, NOT). Har precis ätit tre croissanter och kommit på att jag inte ens vet varför jag tog tre, det hade kanske räckt med en. Men jag har aldrig riktigt haft koll på det där, jag bara öser in.. haha. Ja ja, kanske blir det jämt ut när jag dansar sen...

idag har det varit en mastodontdag igen, fast den inte var lång. Men det kändes lite som att den aldrig skulle ta slut. Men nu har jag iaf fått komma hem och bredvid mig stor ett s tort glas te, livets dryck.. eller ja efter vin då såklart. Men hade nog inte varit så bra om jag suttit här och hinkat vin, inte på en tisdag =)

idag fick jag åke tunnelbana hem mid min missy, hon är go hon. >får mig alltid att se lite ljusare på tillvaron. I morgon är en annan dag, håll tummarna för att jag får sova i natt så jag inte är så här trött i morgon oxå. Suck!

Annnars så är det som vanligt, totalt kaos i skallen på mig. Men nu har jag iallafall skrivit en lista så jag har tagit ett steg mot en bättre flytt. Måste bara börja ta tag i sakerna oxå. Men det blir väl som med tandläkarbesöket kan jag tro. Jag fick lappen i god tid, tänkte att jag måste ringa och avboka. Sen har jag lagt lappen på ett bra ställe som jag tyvärr inte kan komma på nu. Så självklart glömde jag att avboka tiden och får punga ut med 400 spänn eftersom de ringde idag och frågade vart jag var... haha. Livet är komiskt ibland. Ni som känner mig väl hoppas jag vet att jag faktiskt inte är helt kokkobello... men man kan ju börja undra.

jaja, nu slapp en stund innan manglingen på dansen.

vinkivink!

dagen D del 2

ja jag har förstått att folk är nyfikna. Mamma drog ut på det i 20 minuter men sen frågade hon hur det gått. Ja vad säger man?? Jag var ju sjukt nervös men det gick ju bra. Han var ju varken hemsk eller elak =)
Han var väldigt trevlig och hade bokat bord på en vegetarisk restaurang för min skull. Det är inte många som skulle göra det så han ska ha big credd för det. Han var en gentleman och lätt att prata med. Nu vet jag inte så mycket om hur det ska gå till på en dejt, jag har faktiskt aldrig varit på en tror jag... om man inte räknar alla konstiga äventyr jag gett mig iväg på. Men det är inte dejter, mer åt bootycall hållet. Så här sitter jag nu och är inte längre dejting-oskuld. Men vad känner jag, vad tycker jag.. vad ska man tycka. Jag tyckte att han var trevlig helt ekelt och kanske inte så mycket mer. Vet inte om vi är lika eller olika, bara att vi har nog helt olika erfarenheter av livet. Men så var han en bit äldre än mig vilket gör att jag känner mig liten och barnslig på nåt sätt. Men men... jag ska ge det lite tid och fundera sen får vi se vart jag hamnar. Den andra dejten vet jag inte vad jag ska tycka om eftersom jag inte var på den. Har pratat med pojken ifårga men han har inte sagt nåt om en ny så jag vet inte. Jag vet bara att jag inte orkar göra mig till för nån just nu. Vill han inte så är det ingen som tvingar honom. Kanske är det så att jag inte passar med folk som andra passar med eller nåt... vad vet jag.

Men som jag sa till min kära koks idag, jag vågade och är då en erfarenhet rikare. Bara positivt!

Jag är trött in i märgen så jag ska gå och mysa ner mig i sängen nu tror jag...

bye bye!

flytten som aldrig tog slut....

jag älskar min tove men fasen vad hon har grejer... det är som att ju mer vi bar fdesto mer fanns det kvar =) Men jag har haft jätteroligt ändå. Det är få månniskor som jag känner mig så bekväm med som med henne, trots att vi inte pratade om så mycket mer än var vi skulle ställa allt för att det skulle gå att bo där. Jag kan vara vardagsHanna med henne helt enkelt. Sen satt vi ju och drack gott vin och pratade om dagar som flytt till sena natten och det var skönt. Det var tråkiga minnen men samtidigt en tid i livet som varit en vändpukt för nästan alla vi känner... och tja... vändpunkten för oss. Utan den tiden hade jag kanske mått bättre men jag hade heller inte varit samma jag som nu. Så man får väl se det som en nyttig läxa kanske. Jag tror mer och mer på att allt som händer har en anledning på något vis.

antar att ni är sugna på att höra hur dagen D gick. Men jag vet inte vad jag ska säga. Har inte bestämt vad jag tycker om min dejt än, men han var trevligt och jag är glad över att jag vågade gå. Men det var nog inte kärlek vid första ögonkastet.... sånt som jag drömmer om. Men vi får se.
Den andra dejten blev ju inte ens av, han ställde in... Så antingen fick han kalla fötter eller så är det nåt annat. Jag blev lite lessen, men samtidigt var det skönt för jag var rätt sliten igårkväll. Men jag ville verkligen träffa M så ja, jag är besviken. Men får se om han frågar igen annars vet jag ju att hans fötter inte var varma nog. Eller så kanske han hittade något bättre?

Varför är det så att man drömmer om att bara bli sådär himlastormande kär?? för det är ju dömt att misslyckas. Jag tror att vi ska sluta berätta prinsess-sagor för våra barn för det är där vi indoktrineras från början...att vi ska hitta en prins som älskar oss och vi ska leva lyckliga alla dagar. Det är även där idealen sätts på hur flickor ska vara...
Eller är jag bitter nu??
Antagligen, men det är för att jag någonstans är arg för att jag inte kan vara nöjd med den jag är utan hela tiden försöker vara någon som jag aldrig kommer bli.

Men jag är egentligen inte bitter. just nu är jag bara slut som människa av allt packande och bärande. I morgon är jag pigg igen och redo för en ny vecka...

ciao!

Dagen-D

fy för, vad har jag egentligen gett mig in på?? ja ni gott folk, det här är lilla nervösa jag som får sista minuten ågren. Jag vet egentligen inte om mina kläder passar och om jag blir snyggare hur mycket smink jag än tar på... burr... Men men, utmaningen väntar och det är ingen mening att börja ojja sig nu, det är bara att bita ihop, samla mod och se glad ut.
Det kan bli jättetrevligt och det hoppas jag ju klart på, men det är något visst med människor jag aldrig träffat innan eller ens pratat med. Sen har jag ju ett sjukt kontroll behov eftersom jag vill att folk ska tycka om mig, så därför jag är så här... fast samtidigt som jag är såhär så försöker jag intala mig själv att det "spelar ingen roll om hundra år". Vi får se om det fungerar.

Dannyboy ska sova här inatt, haha jag undrar vad hans kära flickvän tycker om det minsann. Hon är ju inte speciellt glad för mig... Men men det är väl egentligen inte mitt problem eller hur?? Det är ju han själv som väljer att leka med döden =) Jag bara träffar en kompis, vilket man tycker borde vara lagligt eller hur?

I morgon är det dags för flytt för fröken Tove, synd att jag inte får träffa hennes bror =) Han var en söting även om han verkligen inte var min typ. Får hålla till godo med min fruga och kanske muffins om jag hinner in på bageriet innan jag åker till henne. well well, det återstår att se. Nu ska här utamans rädslor.

ciao bella!

trötter

ja trött kan vem som helst bli av en mastodontdag av detta slaget... när jag klev över tröskel kl. 8 var jag helt slut i hjärnan. Men överlag har det varit en okej dag. Den började dåligt blev sämre men artade sig i slutet. Ibland undrar jag varför man ens försöker i detta jobbet, folk lämnar bara in sina barn till förvaring och hämtar ut dem när de har en liten lucka i sitt "vanliga" liv för barnet de "råkat" sätta till världen. Hårt kanske men så känns det ibland när jag har barnets bästa för ögonen men blir motarbetat hela tiden. Sen blir jag besviken på en chef som lovar men aldrig håller... tur att jag har trevliga kollegor. För det har jag verkligen, kanske har vi lite för kul på jobbet ibland men jaja... stackars Sara var trött på oss idag på mötet, men hjärnan dog någonstans halvvägs tror jag.

I morgon är dagen D... Blinddate är ordet. Varför går man med på att träffa en vilt främmande kar på pressbyrån?? Tja, svaret är väl att jag vill känna nån slags spänning i livet ibland. Det är nervöst, men samtidigt har jag slutat fundera och ja det får väl gå som det går. Hoppas bara att vi har något att prata om annars blir det en kort date. Men jag skulle vilja veta varför koks tror att vi passar ihop.. men jag antar att jag f år se i morgon, har ju ett visst kontroll behov men det här är utom räckhåll för mig... gudarna måste skratta när de ser på mig... hihi

hm.. det är lite svårt att få orden rätt för mina händer är så kalla, jag bor ju i arktis. Ska borsta tänderna och sen sova, kanske bara läsa några sidor i boken =)

ciao!

mot väggen..

ja ilband blir man ställd mot väggen och då tvingas man tänka efter, vad är det jag egentligen vill. vem är jag?? Vad tycker jag egentligen om?? jag tror att jag msåte prova allting en gång för att se om jag tycker om det eller inte... läste en blogg där ägaren listade saker hon tycker om, så jag kanske borde göra detsamma. För att komma på precis vem jag är och vad jag vill ha ut av livet...

1. jag tycker om att läsa, att kunna leva mig in i den där andra världen.
2. jag tycker om varmt te så man kan värma händerna på koppen.
3. jag tycker om att titta på när snön faller.

hm.. det var tre saker iaf...

idag har jag tränat och det var gött, var piggare när jag kom hen än när jag gick dit. Det känns ändå i kroppen att jag har tränat några gånger vilket ger pepp att fortsätta, för jag vill ju ha bättre kondis och en finare kropp. Kanske inte får så mega bra kondis av att boxas men lite bättre flås måste man ändå få för sören vad han kör med en... eller de för jag går ju två gånger i veckan nu.. riktigt stolt över mig själv.

ciao!

miss blogger

ja så känner man sig ibland, kanske är det så att vi har ett behov av att känna att det vi känner men inte kan få ur oss ändå kommer till andra människors kännedom. Då är bloggen en fiffig sak. Här kan du ösa ur dig i princip vad som helst så länge det inte är kränkande för någon annan. Men dina tankar, nojjor och funderingar.

Jag vet att det finns många som missbrukar friheten att uttrycka sin åsikt genom att använda medier till att kränka andra människor men de har ju inte all makt eller hur?? Vi andra måste göra våra röster hörda och kämpa emot det som inte är bra. Kanske låter det lite dorky men när det kommer till kritan så rör det sig hela tiden om kampen mot det onda... eller kanske har jag snöat in för mycket på mina fantasyböcker igen??

jaja... annars har ju dagen varit väldigt bra vilket egentligen känns konstigt... jag är så van att må dåligt och ha ångest att jag inte vet hur man mår bra. Men idag har jag haft det bra. Det har flutit på jobbet tycker jag och vi har fått många små ljusglimtar. Jag menar hur många andra än just vi som jobbar med barn får höra att någon älskar oss på jobbet?? Det hjälper ju att höra det =)

träningsvärken börjar sätta i på allvar och jag börjar undra om den där Oskar sparkade sönder mina muskelfästen igår, men i morgon är det på det igen. Jag ska bli vältränad så är det bara. måste börja få fart på pilatesen på fredasgarna oxå... sen är det vara matvanorna vi ska ändra på så kanske jag kan bli en fit person... men inte idag, idag ska jag gå och decka i sängen =)

natta de mina

söndag

japp så har man varit på utflykt idag minsann, det var faktiskt väldigt skojigt. Sen träffade jag ju pastsypam på vägen. Blev så rädd när hon ropade på mig att jag höll på att tappa allt jag hade i händerna =) Man väntar sig ju inte riktigt att någon ska ropa ens namn på en ganska avlägsen station. Eller den är väl central men jag har ju aldrig varit där innan så jag tänkte inte att nån skulle känna igen mig jue.

nu har jag träffat lilla castor och han var söt, men fy vilken gasboll han är. Nästan som pumba i lejonkungen. Men jag kan tänka mig hur skönt det måste vara att ha nån att bry sig om, lite sällskap. Jag kanske blir lappsjuk nu när jag ska bo själv. Men å andra sidan finns folk överallt som jag kan hänga med... behöver ju nog bara fråga iofs.

jag har insett nu vilket projekt det är att flytta, helst sjukt vad mycket det är att tänka på... el, tv, telefon, internet och allt det där andra man inte tänker på att man behöver... suck... pengar, pengar överallt. Inte vann jag något på min trisslott heller... jaja bättre lycka nästa gång antar jag.

Toves pappa är rolig, han tog upp frågan om jämställdhet idag. Det är sjukt vad mycket det finns i den frågan egentligen som man aldrig tänker på. Det är sjukt egentligen, men egentligen heller inget jag orkar bry mig så mycket om förurom att ingen ska bli förtryckt.

jag är sjukt nervös inför fredag, varför gav jag mig in i det?? fast på nåt sätt vill jag ju oxå, för att veta att jag lever och inte är levande död....

ciao!

nöjd...

jag tror att jag är nöjd... har inte städat och inte pluggat men jag känner mig nöjd och tillfreds. Nöjd är även namnet på en väldigt trevlig pojke... men det är en annan historia, suck!

snart ska jag försöka ta mig till tullinge, sjukt hur svårt det ska vara att ta sig till sina vänner bara för att man vägrar köra bil =) Men men, den som väntar på nåt gott!

skriver och berättar om mitt första möte med en gremlin´

ciao!

glädje

igår var det glädje, att bara sitta och äta god mat och prata med sina vänner. Jag säger tackelitack! för det var en megabra avslutning på en pissig vecka. Ibland behöver man bara lite glädje för att vända en lång trend... har ni tänkt på det. Jag har inte gjort det på länge och jag vet att jag inte är så mottaglig för snälla ord och sånt.... men igår var det skönt att sätta sig på tunnelbanetåget och säga... jag har haft jätteskoj.

idag när jag tittade ut så var det vitt igen, snön är här men jasg undrar hur länge den kommer att stänna för det är faktiskt bara november... början på november oxå.. då ska det vara mörkt och ruskigt. inte fridfullt å vitt. Men jag ska vara glad åt snön så länge den inte stör mig...
Den första snön är magisk, när det är på riktigt och blir stora drivor. Då vill jag ut och bara stå där när flingorna singlar ner över mig och gömmer världen, snö är renande på något sätt. Fridfullheten.

idag ska jag gå och titta på min nya lägenhet och mäta lite, det ska bli skoj. Och nu ska jessica att jag fick låna en soffa av henne om jag ville.. fy vad alla är snälla. Saras madrass är ju i princip bokad. Underbara människor man har runt sig ibland, tur att jag kan skriva det här för jag är väldigt dålig på att säga till dem hur bra de är...måste bättra mig där.

nu ska jag koka te för att lena upp halsen llite och läsa gårdagens metro... fan vad jag saknar dn.

ciao!

mörbultad

ja, lite sån är jag. Vet inte om det beror på mördarträningen eller på att jag håller på att bli riktigt förkyld. Känner tyngden i bröstet och värk i fingrar och armar. Men jag håller emot så länge jag kan.

Är lite lessen för att det inte blir nåt med middagen i morgon, är alltid skoj att träffa folk man jobbar med civilt. Men man kan ju inte rå för när man inte har pengar kvar. Jag kommer väl vara i den sistsen mer än ofta efter 4 dec. kan jag tänka mig... suck... vet inte riktigt vad jag har gett mig in i måste jag nog få erkänna. Men det ska bli kul att få flytta in.
Annars så är det lite skum stämmning på jobbet, känns som att jag ständigt får runt med dåligt sdamvete och en känsla av att jag drömmer och snart kommer inse att det varit en dröm. Ilband känns det som att jag verkligen kommer bli galen. Men jag fick stanna och det är jag glad för, det här känns så bra annars... så jag hade blivit knäckt om jag behövt byta igen...
Önskar man kunde få kliva in i hjärnan på folk och se vad de egentligen tycker.. men å andra sidan inte... tror inte att jag vill se allt folk tänker om mig...

i morgon är det äntligen fredag, den här veckan har gått med snigelfart verkligen. Men det har oxå hänt saker för en halv såpa. Så vill folk ha något spännande att se på så är det bara att sätta på tv2.... haha... Nä men jag är nog bara sliten in till märgen av hela den här konflikten.

Har iaf hittat ett ljus i mörkret, nåde mig om jag sumpar det här. Då blir jag fan förbannad på mig själv... fast det är ju inte bara upp till mig... man måste ju vara två eller hur??

jaja nu ska jag sjukna ner i min soffa och bara glo på tv tills jag faller i trance. kanske hinner jag titta lite på matnicklas =) Me like!!!!!

ciao!

blääää

jag sitter här å har megaangst. varför måste jag gå till jobbet idag... varför kan det inte vara söndag??

egentligen vore det bäst om jag viftade med vit flagg och gav upp... då skulle inte nån annan behöva må dåligt över den här skiten... Hur jag än handlar så verkar jag såra människor.

Verkligen lessen!

sad dead me

Det känns som att jag har blivit skjuten, jag har ett stort hål i bröstet där jag brukade ha ett hjärta och en själ. Men just nu har dessa delar lämnat min kropp, kanske lika bra för jag tror inte att jag hade stått ut med all den ångest som den här situationen skapar. Det känns som att jag står och slår mig blodig mot en cementvägg och jag fattar inte varför jag försöker ta mig igenom när jag vet att det inte går....

mår verkligen piss just nu, varför bad jag mamma slänga mina piller och receptet... jag borde börja knapra dem nu så jag inte blir suicidal igen... jag vet att jag egentligen inte vill äta dem men allt för att slippa känna mig såhär... suck...

idag hade vi ett jävligt jobbigt möte, många var besvikna och väldigt väldigt arga. Jag vet att det är mitt fel mycket av det och det gör ont som fan, hatar att göra människor besvikna och arga. Hatar när jag inte uppfyller människors förväntningar på mig... eller att de får en annan bild av mig än jag vill att de ska ha... face it, jag vill ju vara omtyckt. Nu är min framtid väldigt oviss och det gör att mitt huvud nu är ännu mer sprängfyllt av tankar och ångesten, den jävla ångesten som gör att jag får svårt att andas och tror att jag ska dö...
Jag vill inte flyttas, jag vill vara kvar med människorna som jag känner accepterar mig som jasg är trots att jag vet att jag är skum ofta. Men de är underbara!
Hur ska jag kunna starta om igen?? Lära känna nya kollegor, barn föräldrar?? Jag tycker verkligen genuint illa om att försöka lära känna folk men det har gått så bra på mitt lilla kollo för att de är öppna... nästa ställe kanske inte alls är lika bra...

jag vet iofs inte om det är jag som ryker men jag kan inte annat än att tro att det kan bli jag, har ju tyvärr inte tittat på pillans film så jag har fortfarande en mörk framtidssyn. Jag lovar att titta på den när tiden slutat skena.

snart flyttar jag och det är en massa himla skit att fixa innan... måste fråga tove så jag inte glömmer nåt. Sen har jag ju lovat den pärlan att hjälpa till i lyan så där går ju iallafall en helg som jag inte kan nojja mig på.. och på nåt sätt så får hon mig alltid att känna mig lite tryggare.... Jag älskar henne för att hon är som hon är!

nu ska jag nog gå och lägga mig, måste på något sätt få energi till att ta mig igenom morgondagen.

hemma eller hemma??

jag har varit hemma hos föräldrarna i helgen, det var konstigt... de bor ju inte kvar där jag var med och bodde. Men huset har blivit mysigt och jag tror det kommer bli super när allt väl hamnat på plats. Jag fick ju verkligen se herr ankas rätta ansikte i helgen vilket inte var trevligt... är så trött på det att jag vill spy. Killen är totalt hjärndöd eller nåt för han fattar verkligen inte hur man uppför sig. igår sa han att jag blivit fin i håret, "innan var det ju slitet och så". Jag menar hallå!!!!!

jaja idag messade jag honom och sa att det inte är nån idé, jag är inte ett dugg intresserad... och jag menar det. Ärligt! jag är inte ett dugg intresserad av nån just nu... och ja så är det bara. Jag vill hitta en pojke som kan uppföra sig normal, som inte är helt paranoid eller nåt annat otrevligt... har träffat min beskärda del av knäppisar nu tycker jag... En vanlig en som tycker om mig för att jag är jag och inte bara tanken på att blir lycklig... men jag är heller ingen trphy wife som herr anka behandlade mig som igår på bannan... fy bubblan.

jag är glad att vara tillbaka i storstan nu iallafall. Jag känner att det är här jag hör hemma... i anonymiteten men ändå har jag fler vänner här än där... jaja ni vet...

nu ska jag försöka gå och sova, jag har fått den stora äran att vara förste assistent i morgon så jag msåte vara på topp... tjoho!! En hel dag med vildhasse och sen ett lååångt härligt apt på det... som hittet, eller vad säger ni??

puss!

fredag

jag hälsade på vid mitt gamla jobb, det kändes konstigt men roligt..

jag klippte mig... jag var rädd hela tiden för jag gav honom fria händer... men jag älskar itt nya hår... /bild kommer senare)

jag älskar inte duc som har blivit en stalker...

nu ska jag gå och sova eftersom jag känner mig full som en kastrull på tre öl... kan även bero på att jag inte sovit nåt inatt och att jag är trött som en gammal get =)

jag älskar bara dem som jag älskar!

Hemma

ja så var jag då äntligen här... fast jag känner mig lite som en fräling för det här är ju inte mitt hem... jag har ju aldrig bott här. Men efter ett tag så har nog chocken lagt sig. Tyvärr blir det nog inga bilder för pappa har tydligen glömt kameran i köpenhemn hos min faster.. klantopappa.

jaja kanske känner jag mig rik nån dag här å går å skaffar mig en liten egen kamera... fast det är inte så troligt kan jag säga.. får försöka med mobbekameran istället.

trodde aldrig jag skulle komma fram, det var en snubbe på planet som bar sig väldigt mystiskt åt... började be och ha sig helt plötsligt och då tänkte jag att hjälp han är en självmordsbombare som tänker spränga mig i bitar när som helst... han var helläskig... satt och sneglade på mig så jag satt bara och tittade raktfram och tryckutjämnade mina stackars öron. Sen när jag nästan hade panik så säger piloten att vi ska lända, och den där sucken av lättnad kom... hade hållit andan utan att märka det själv... Väl nere på marken så var han fortfarande skum så jag skyndade mig att gömma mig bakom papps som är stor och skräckinjagande =)

nu ska jag vila min stackars trötta kropp.

bye bye!

en snabbis

japp en liten bloggsnabbis innan jag tar en snabbis hem.. haha

nädå... jag har lovat pernilla att det inte ska bli några snabbisar minsann. Men för det kan man ju kanske fiska lite. Väskan står i hallen och väntar på mig och om ett par timmar väntar la familia där hemma. Sakna sakna!

Men jag älskar mina jobbsar, bara så ni vet det!

positivet har punka

mitt positiv har punka och min apa är död så nu är jag en fattiglapp utan levebröd...haha kanske inte är nån som fattar liknelsen, men skitsamma jag får ordbajsa och blir kanske lite lättad...
idag var jag på vippen att bara ta mitt pick och pack och gå... skita i att jag mådde piss därhemma och kände mig utanför. Skita i att jag egentligen älskar mitt jobb och 99% av kollegiet... den sista procenten gör det omöjligt för mig att fungera... alltid är det nåt... nu går jag som på nålar för att inte göra nåt som hon kan attakera och sen blir det så fullt i hividet att jag glömmer allt och bara går framåt som en datastyrd robot... känns som att mitt huvud håller på att explodera.
jag känner även att folket runt omkring tycker att det får vara nog med bråk nu och vägrar göra nåt åt endera hållet så nu står jag där... mitt i kaoset och gråter inombords... önskar att jag bara fick gömma mig i ett mörkt varmt rum ett tag...

annars kan jag ju bara supa mig full i helgen och bryta ett ben eller så, för man kan väl inte jobba med brutet ben?? jag börjar undra om det jag gjort här inte var en så bra idé. varför köpte jag lägenheten och trodde att mitt nya liv börjar nu?? Jag borde väl fatta att livet inte är så satans enkelt som vissa vill få dig att tro.. det är som att jävulen på min ena axel ligger och vrider sig av skratt just nu..ängeln skakar på huvudet och säger"vad var det jag sa"?

Jag vet inte om jag får träffa min älskade carro i helgen... men även om jag skulle det så tror jag inte hon skulle fatta. Hon har haft ett underbart år down under medan jag har slitit mitt hår i mitt privata helvete med tabletter och kärringar i olika åldrar... hon hatar när jag är nerstämd oxå... säger att man inte ska deppa. HAHA!

jag vet att jag är bitter. Men kan man inte få vara det ibland?? kan man inte bara få hata allt och alla en stund och känna sig som ett avgrunssvart hål? För jag känner mig sån... hatar när folk bara säger ryck upp dig och var positiv. Det är som att säga att visst du är kissnödig men om en timme så kan di säkert få rast så du kan gå... håll dig så länge...

hoppas att det händer nåt som piggar upp mig snart, kanske nån som vill ta en kaffe med mig och tycka om mig för att jag är jag?? Eller så kan man ju alltid göra tvärtom.. orkar inte bry mig.. eller jo det är ju det jag gör och det dödar mig långsamt...

over and out!

trött, tröttare, tröttast

ja så är det idag... fattar inte varför kroppen bara fortsätter att fungera när jag bara vill lägga mig ner och självdö... Men det är som att när hjärnan stängs av så går kroppen på autopilot eller nåt. idag på lilla knytkalaset från helvetet fick jag nästan panik och stängde in mig i köket ett tag. Var helt hysteriskt när alla föräldrar kom dit och bara släppte lös sina barn. Varför i hela världen tror de att de kan göra som de vill bara för att barnen är på förskolan, känns ju som att när de är med så är barnen deras ansvar, inte vårt. Men tydligen går åsikterna isär där...

idag var jag på en föreläsning om misshandlade kvinnor och hur barnen mår efter att ha bevittnat misshandel i hemmet. Sjukt var det. De visade statistik som var fruktansvärd. På en månad så blev 207 kvinnor misshandlade i tre stadsdelar i stockholm, och detta är bara de som på något sätt anmält misshandlen. Det kan finnas lika många som aldrig anmäler vad de blir utsatta för. Men det som var mest talande fölr mig var att när jag satt där så kom spådomen över mig... och jag insåg plötsligt hur sant det var det där som pernilla sa om mig och förhållandet till familjen... jag grät inombords... jag önskar att jag bara kunde glömma och gå vidare men någonstans långt där inne mår jag fortfarande dåligt över allt som hände långt tillbaka i min barndom... sorgligt men så är det nog...

"såren läker inte, det blir bara en sårskorpa på. Sedan händer något och den rivs av. >för att det ska läka och bli ett ärr så behöver man hjälp". Så sa den där mannen från Bågen, och jag tänkte att precis så är det... men vem ska hjälpa mig nu, jag har itne råd att gå till nån som skrynklar till hjärnan på mig...

nä nu måste jag gå och lägga mig.. mår lite illa av allt jag tryckte i mig på kalaset.

over and out!

Dr. Hanna

Hej och välkommna till Dr. Hanna. Jag ska idag prata om hur det går när du är stressad och inte kan släppa ditt arbete på helgerna... jooo då börjar man drömma om att man har förhållanden med barnens föräldrar. Detta hände ju då mig inatt vilket INTE var speciellt trevligt. Hur kan jag bara drömma nåt sånt?? Blä blä... jag var ju iallafall glad när jag vaknade, för då var det inte sant... då hade jag dött. Fast jag vet inte om denna mardröm beror på att jag inte kan släppa jobbet eller om jag är sexuellt frustrerad... i vilket fall som helst så var det inte trevligt.

jag har varit duktig idag och städat och haft mig. Så nu ska jag vara lite duktigare och förbereda resten av utvecklingssamtalen medan jag väntar på att spenaten ska tina.

hola!

lördagsbloggen

ojoj vad jag är trött. Känner mig som en 80-årig tant med gikt eller nåt i den stilen. Men jag har ju faktiskt varit utanför lägenheten idag iallafall =) Jag och Malin åt tapas på en restaurang i Hornstull, hur gått som helst. Jag åt hur mycket som helst men nån gång ska man få göra det oxå. Får börja om på måndag istället... haha säger jag ju varje gång. Men nån gång ska man väl lyckas antar jag...

i torsdags var jag och fick min spådom hos Pernilla, jag trodde nog att det skulle vara lite mer på skoj än vad det blev. Det blev sjukt allvar. Det kändes lite som att hon satt och läste högt ut min hemliga dagbok. Saker som jag gömt för alla, även mig själv, kom fram i ljuset och låg dar på bordet bland korten och hånade mig. Det var sjukt jobbigt måste jag säga. speciellt när det är som att hon verkligen använder samma ord på mina tankar som jag brukar göra... då var det nära att jag bara rasade. Men jag satt där och bara tittade. Shock tror jag att det kallas.... Det känns himla dumt att folk på mitt jobb vet hur jag är när man måste göra allt för att vara trevlig och social hela dagarna... eller ja det blir ju så att de vet vem jag är men jag hade väl önskat att dessa sidor aldrig kommit fram ur gareroben...
Massor av förmaningar fick jag, men jag tar dem på allvar för jag har vetat det länge men valt att bortse från det. Tycker inte att jag behöver det... fast jag innerst inne vet att jag gör det. Jaja gott folk mer än så blir det inte... vad som sades var bara ägnat för väl utvalda...

igår var jag och Pam som värsta roomserviekvinnorna. Vi piffade och grejade så pernilla kommer sova som en prinsessa resten av sitt liv... ja iaf tills hon flyttar därifrån =) Det var ju inte så att jag egentligen gjorde så himla mycket. jag var mest moraliskt stöd och kock till den lilla patsypam som fixade och donade. Jag fick se mitt idol så jag var helnöjd iallafall.

nu ska jag gå och sova, tydligen ska jag ställa om klockan oxå... men det gör jag väl i morgon biti eller nåt...

ciao mjau

i rymden kan ingen höra dig gråta...

fan den meningen kan dyka upp i skallen på mig ibland, hemskt så konstiga tvprogram kan fastna i huvudet. Annars var inte Percy tårar någon höjdare kanske men jaja.

på jobbet idag blev mina kära kollegor galna och sa att jag skulle böta för att jag säger vad jag tycker, oftast om mig själv. Men det kan de fetglömma. jag har rätt att säga vad jag vill om mig själv. Så de kan glömma det där partyt de skulle ha för mina hårt förvärvade slantar.. =)Annars har det väl varit ännu en dag på "kontoret". Hade ett par duster med mitt lilla troll, men det känns mer som att det är hans duster med sig själv. Jag är bara där för att hindra honom att skada sig själv och andra. Ibland känner jag igen mig i hans ilska... är det inte så att vi alla bara vill hoppa upp och ner och skrika när man försökt allt annat. Kanske inte den mest mogna lösningen men va fasen gör man, man kan ju inte vara mogen jämt... haha eller som i mitt fall. ALDRIG!

Sara tvingade mig att göra nåt hemskt idag, prata med nån jag inte känner, men det visade sig att jag varit inne på hans helgonsida en gång utan att veta att det var han. Komiskt värre =) Jag vet inte vad han tyckte om mig egentligen, men men... den som lever får se.
Bara så du vet Sara så är och förblir jag, en mes. Men jag är ju glad att du tycker att jag ska träffa nån =9 Även om jag inte ser så ljust på saken just nu. Mr handklovar har faktiskt tagit bort den sista lusten att hitta nån just nu, jag bara är just nu tror jag.

Sen ska jag ju hem snart, träffa mr anka, jimsy och la familia. Sen ska jag tydligen träffa min älsklings fd kk(eller nåt) jag vet inte riktigt hur detta gick till och vet inte vad hon tycker om det här men å andra sidan så tänker jag inte ge mig in i nåt. bara träffa folk jag känner... och jag råkar ju känna honom lite... eller??
Bara jag slipper träffa Jenny, känner igen som helst lust att se hennes fejs inom en nära framtid... hon var sur mot mig för att jag flyttade och gjorde mitt liv bättre. Men när det kommer till kritan så har hon inte hört av sig en enda gång... hur går den ekvationen ihop tycker ni?? INTE ALLS!

jag rockar mig i form... ingenting från kents nya har en pepp påverkan på mig... jag ska vinna över svårmodet. jag vinner ju kampen mot backen på cykelstigen till jobbet varje dag. Jag tänker:nu ska jag fan upp. Det borde fungera på svårmodet oxå, tror ni inte det?? Jag ska iallafall prova. Man kan prova allt en gång, så sa jag ju på mitt samtal i måndags.... pepp pepp.

Pratade med min älskade pappi idag. Hans röst får mig alltid att bli lite tryggare oxå, vart jag än är. Är det inte kosntigt hur vi är funtade. Vissa människor betyder så mycket för oss att de kan trampa på oss utan att vi kan göra nåt åt det. Tro nu inte att min pappi har trampat på mig, det var bara ett led i tanken... hur beroende man kan vara av vissa människor.
Hörde att brorens fkickvän gjort slut, därför hon fått psykbryt, känns som att jag varnade honom men han lyssnade inte... när det inte passar får man ovett i tonvis, när det passar kan han säga jag älskar dig som inget... jag är trött på det. Nu gör jag officiellt slut med honom... Hade gjort det för länge sen men lovat mig själv att ge honom en chans till för la fafmilias skull... men det finns gränser för vad man tål.

i morgon blir en spännande dag. jag ska göra en barnintervju sen ska jag hem till pippirull och bli spådd, vet inte vad som kan komma fram där men säkert en hel del som jag inte vill höra. men men... jag gör et för spänningen!

Ciao mjao!

la musica

jag finner alltid mina känslor i musiken. Någon skrev att hennes känslor och människor för henne hade olika färger. jag tror att jag mer är en musik-människa. olika låter kan såväl beskriva vilket humör jag är på. eller mer att musiken skapar mig och mina känslor och tankar. Eller så är det bara att jag så väl lever mig in i låten att den blir till mig på nåt sätt... snurriga tankar såhär på kvällskvisten. Men å andra sidan är jag ju alltid lite förvirrad kanske.

jag fick ett roligt mail idag från en vän som inte varit min vän länge men som ändå är väldigt speciell. Det är skönt att veta att man faktiskt är saknad av någon. Eller så ska jag inte säga för jag vet att min familj saknar mig, iaf valda delar. Men andra, jag hoppas ju att det finns människor som jag lämnade kvar som bryr sig om att jag försvann. Jag vet ju att dessa inte är många men nu vet jag att det finns nån iallafall.

det ska bli urskönt att få komma hem, det är sjuk som man vänjer sig vid att ha människor runt sig, jag menar för tio år sen ville jag inte se mina föräldrar nästan. nu önskar jag att de fortfarande var runt knuten så jag kunde gå dit och gömma mig när livet blev alltför jobbigt. De är ändå det närmsta jag har. Även om de inte kan hjälpa mig och jag ofta blir totalt rasande på mig, så finns de där... jag åker hem om 8 dagar, det är 8 fullspäckade dagar men allt för att nå till dagen D.

jobbet var ändå rätt ok idag. Men fan jag skulle ha förberett en massa grejer idag inför mina två samtal, tror ni att jag gjorde det?? Nä jag kollade på hjärndöd tvuncerhållning istället. Så där rök min sovmorgon minsann. jaja... Det mesta gjorde jag ju i lördags men man kan adlrig vara nog förberedd när det gäller sånt här. Allt kan hända.
Men jag är professionell så det har klarar jag, eller hur.

Ibland tänker jag att det är helst sjukt att jag satt och läste om det här i 4 år men ändå känner man sig inte ett dugg förberedd för vad som sen väntar i verkligeheten. eller var jag bara naiv under pluggtiden. Jaja nu är jag inte ny i gemet längre men det är alltid jobbigt innan man vet hur det kommer bli.

Nu ska jag sluta babbla och gå och lägga mig.

dagens låt: Mother - Danzig

totale caputt

ja så kände jag mig i morse. Gårdagen var faktiskt en pärs och jag har nog aldrig längtat efter något så mycket som att den skulle ta slut. Och tillslut gjorde den ju det.. i badkaret... folk såg rädda ut när jag berättade det. Jag kunde ha dött sa de, jag pallar inte bry mig... ibland önskar jag faktiskt att det vore så att jag haft mer mod den där kvällen och faktiskt gjort vad jag ville. Men så tänker jag att då hade jag aldrig fått uppleva känslan av att få det nya jobbet och känna att jag lyckats med något... och jag trivs så himla bra med mina kära kollegor. De gör verkligen dagen värd allt slit för jag har så roligt. Men jaja resten av historien kan ni ju kanske...

Jag börjar allvarligt undra vad det är för fel på mig som hela tiden kommer på kant med människor. Det måste ju vara något fel för såhär sjuk otur kan fan ingen ha. Tre arbetsplatser på rad där det är någon som tycker illa om mig. Jag hatar att vara på kant med folk, även om jag kaxigt brukar säga att jag inte bryr mig. Men jag BRYR mig. Mår illa av att inte alla tycker om mig, och inte ens veta vad jag gjort för fel. Sen känner jag att det är så jobbigt att veta att jag suttit och pluggat 5 år och nästan brutit samman helt och sen tycker inte folk att jag kan eller gör mitt jobb ordentligt. Det känns som att allt jag byggt upp sen den mörka kvällen och allt sjlälvförtroende (mycket för att vara mig) har jag tappat... nu känner jag mig bara tom och grå.

jag räknar dagarna tills jag ska hem, just nu känns det som himlen att vara i hålan ett par dagar och bara glömma att jag hamnat i den här soppan... Men fortfarande gillar jag att vara här... bara inte på jobbet just nu... fast jag älskar dem...

snart ska jag iväg och dansa lite. hoppas att jag har mer ork för det än jag hade på träningen igår... sen får jag väl försöka komma iväg på nåt i mogon efter jobbet... måste börja jobba på den här magen jag såg guppa i spegeln igår, det var fruktansvärt...

hola!

om du lämnade mig nu....

Ja det är en låt och ironin i det hela är att du skickade den till mig =) Men jag förstår inte all the fuss, jag är varken arg, besviken eller något annat... bara lättad tror jag. Lättad över att jag hade rätt och att jag nu vet vad jag ska göra. Känner mest ingenting helt enkelt. Lessen om jag inte reagerar som du ville att jag skulle göra men det här rör mig inte ett dugg. Jag har för mycket med mig själv för att kunna bry mig mer än såhär. Synd för det kanske hade varit bra, men jag går vidare och hittar någon annan.

om jag inte fanns hade du kysst någon annan... så är det bara....

ojoj... sa till min vän idag att jag önskar att jag kunde få vara hans... det var ingen lögn, jag önskar att han var här. Han förstår mig så väl och känner mig utan och innan. Jag älskar honom men tyvärr inte så... men han är min käraste vän, han delar platsen med carrokaramell... de finns med mig vart jag än går fast de är långt borta. Saknar dem!

jag hittade mera musik med Ida maria som jag "lånade" hem. Gillar henne skarpt. Både hårt och mjukt på samma gång... annars har Kents nya satt spår i mitt hjärta. Jag ska ha den, så är det bara.

ciao mjau!

äntligen fredag!

dagen kom en dag för sent. jag önskar att det vore lördag idag för då hade jag sluppit gå hem från jobbet med en klump i magen. Suck! jag orkar inte ens skriva om dramat som var på jobbet idag. Men jag är fan helt slut efter den här dan... önskar att jag kunde dö på riktigt. Men det får jag naturligtvis inte, lagen om alltings jävlighet har bestämt att jag inte ska få ha det bra. Lagen om alltings jävlighet har bestämt att min dejt inte vill vara min dejt, mitt jobb ska vara krångligt och min kropp har bestämt sig för att ha ont. Så här står jag nu och undrar om det inte hade varit lika bra att stanna där jag var och mått dåligt där istället????

Hemma hade jag en pojke som ville ha mig ibland, min familj som jag tillbringade för mycket tid med eftersom vännerna försvunnit och ett jobb där bara hälften av kollegorna hatade mig.... nu har jag ett jobb där det finns en som inte tycker om mig,en obetald lägenhet som jag vill flytta in i men inte pallar ta i allt som måste tas tag i och en kropp som känns som en säck cement...

De få som läser detta får inte ta åt sig, jag älskar mitt jobb, men just idag har det varit tungt. Just idag har jag bara lust att lägga mig ner och gråta eller ringa hem till mamma och be henne skicka mina deppo-piller på posten... Jag tror att det blir bättre i morgon, kanske går den stora klumpen i magen bort när jag sover och jag får mycket gjort i morgon och kan komma någorlunda förberedd till jobbet på måndag och kanske utsövd oxå... blir ju ingen söndagstripp i sumpan denna helgen iaf... Men IDAG KÄNNS JÄVLIGT!!!!

Men jag får inte klaga... jag vet att tex min lilla bror har det satans mycket värre just nu där han sitter i Holland utan stälar och känner två personer i HELA landet.
Jag är lyckligt lottad som har hittat en massa vänner snabbt i den här stora förvillande staden, och för första gången så känner jag mig hemma.... men som sagt. Ibland har man bara helvetesdagaroh idag är det en sån...

Jag ska skrypa ner i mitt hål och sova så gott jag kan.. förhoppningsvis kanske jag är på humör att läsa the secret i morgon, bara för pernillas skull!

jag är tacksam... bara lite mindre idag....

katt och råtta??

ja man kan undra vad det är vi håller på med men det känns lite som att vi går runt saken men aldrig tar itu med den och jag vet inte om jag orkar mer. Antingen får det hända eller så skiter jag heller i det... känns som att jag bara trampar vatten. Det går varken bakåt eller framåt... saken har helt enkelt stannat. Hade det varit mer bakom det så hade det inte blivit sånna här konstiga hopp... Då vill man hela tiden göra allt och jobbar hårt för att det ska funka.. jag känner inte det... så varför håller vi på??

Helgen som varit har gjort mig till nåt som jag inte vill vara, jag önskar att jag hade ork att inte göra sådär. Jag vill inte vara destruktiv. Jag ska bara göra saker som jag verkligen vill.. men det är svårt att itne falla in i "träsket" igen.

hjälp mig upp!

killer instinct

det var väldigt skönt att träna idag, bara slå ur sig all ilska mot allt som varit mot oss senaste tiden. Sen kommer man hem och känner sig mer i frid med världen. Jag har löst allt nu tror jag förutom att jag tappat mitt förbaskade sl-kort. Men jaja pengar är väl inte allt här i världen.

Helgen vaqr skojig, förutom en kall promenad och en dyr taxiresa så är jag ganska nöjd. Men jag får allt sluta att träna höfterna såhär ofta. Känns som att jag är tillbaka i träsket igen, men det är jag ju inte.

brorsan har tydligen fått jobb i Amsterdam av alla ställen... jaja det kan nog vara skoj det med. Grattis.

ciao mjau!

underground...

med broder daniel är en passande melodi idag. Regnet öser ner och jag vill självdö. Blä för att tro att saker är enkla, för saker är ALDRIG enkla. Vill du bo någonstans så ska du leta tills du inte pallar mer, vill du hitta kärleken ska du först tappa allt hopp... osv.

Finns det någon logik i att det går som på räls för vissa medan jag får slita med allt hela tiden. Jag vill oxå vara the "lycky" on nån gång... jaja... idag har jag varit så stressad och så orolig att jag trodde att jag fått magsjuka eller nåt. Hatar att allting sätter sig i kroppen hela tiden. >Finns det något botemedel mot att vara emotionellt cenrerad?? ska nog skriva "human dynamics" tanterna och fråga. Hur blir man fysik istället?? Jag saknar känslan av att inte bry sig... men samtidigt vill jag kunna känna... svår balans det där... medicin och vara nollad eller naturell och åka berochdalbana ständigt??

ja ja ja ja.... jag vet inte vad jag vill längre.. kanske krypa ner i sängen med min bok?? Fantasy-figurerna har aldrig problem med topp/bottenlån eller är husvilla... de använder kraften och så fixar det sig... Synd att Robert Jordan gått hädan. Vem ska du förgylla vardagen??

Snart är det hemgång för mig... bara några veckor kvar... få se det nya huset och träffa long lost pals.... underbart. Bara jag slipper träffa på alla som jag inte vill träffa. Det är det tråkiga med att åka hem. Plötsligt vet alla vem du är och alla tittar på utomjordingen som inte vill ha backslick pojkar och hångla med beckham.... suck...

ciao!

svårmodet

han är här igen... min gamle vän...
tankarna far i huvudet som en karusell
varför blir det så??

jag vill bara ha lite ordning på saker och ting
men det är väl så att jag alltid lyckas ställa til det för
mig själv.

Jag fick ett sms idag... från en gammal bekant
det gjorde inte saken bättre.... hemlängtan kom som
en stormvåg och slog över mig.
Varför, fattar han inte att det gör mig galen??
Ja, ja, jag får väl skylla mig själv.

jag ska gå och lägga mig och hoppas att de här tankarna slutar snurra
och att morgondagen blir bra... jag önskar att det kunde vara på ett bättre
sätt just nu. Jag vill älska hösten... men vi är inte sams just nu.

Grattis till min lilla söting till syster som fyller 16 idag.
Lev livet för det går inte i repris.

/ H

the sound of silence

ja jag vet hur det låter....
jag skrev ett medelande men svaret kommer inte
jaja, jag vet inte varför jag går å väntar på det...
antar att det svaret kommit om förslaget varit intressant.
Men jag hade väl kanske uppskattat ett artigt nej hellre än tystnaden...

idag har varit en överjävlig dag på alla fronter
varför måste sånna dagar finnas?
Fast hade de inte funnits så hade det väl inte varit skönt när en pangdag kom farande.
När jag åkte hem från jobbet idag slogs jag av hur vackert det var med alla höstlöv
och hur klar luften var att andas in.
Det enda som fattades var någon som delade sekunden av total lycka...

Men jag vet inte vem som skulle vara där, ta min hand och bara andas med mig
jag önskar bara att det fanns nån. Men tills denna någon dyker upp så
upplever jag mina stunder av lycka i sällskap av mig själv. Det är iofs inte så illa
det heller... vi har ju blivit någorlunda vänner jag och mitt jag =9

Jag pratade med D igår, åh vad länge sen det var vi träffades. Två år tror jag bestämt att det är.
Sjukt egentligen när vi är så bra vänner... men avståndet gör det svårt och så har vi båda liv
på varistt håll. Men han lovade att komma och hälsa på när jag fått lägenheten.
Vi får väl hoppas att jag fått tag på möbler innan han kommer... annars får vi sova på golvet bägge två.
Haha... det hade fasen varit en syn iallafall...

jag vill ha tillbaka gnistan!

ciao!

im on my way

till något.... vad vet jag inte och jag vet inte när det kommer att hända.
Men jag känner på mig att det kommer att vara stort... ett utbrott, en överraskning
ett brott, ett fall... vem vet??

Sitter här med min tekopp och försöker komma på vad som är soundtrack för den här dan´..
men jag sitter bara här och samma textrad kommer upp i huvudet...
Håkans - atombomb... vilket inte är så uppmuntrande... "jag har molnen i famnen, men du skriver ord som mord i handen"
den raden har fastnat hos mig... vet inte varför... klanske för att hela låten är så i moll.
Moll är jag, moll är ett alltidvarande tillstånd i livet... moll är tryggt...
på fredag är det fest här hemma... hur ska jag orka... jag vill bara lägga mig ner och sova just nu...
på torsdag är det apt, seegt långt obehagligt möte. Vi ska ta upp de svårigheter vi har på vår lilla arbetsplats.
Det är inte bara jag som tycker att veckan varit tuff men ack så skön.

Är det något med mig som gör att jag alltid bli osams med människor??
eller är det så att jag är alltför känslig för att klara av för många människor, för något är fel.
Jag har haft nån på nästan varje ställe som jag inte dragit jämt med... skumt som fan.

jaja igår fick jag en antydan, men jag vet inte hur jag ska tolka den... väntar på en tydligare vink,
vill inte att det ska vara så att jag fattat fel... alltid lika pinsam.

ikväll börjar brothers and sisters, vid tio... jävligt smart tid för ett bra program, speciellt som jag inte ens är hemma då.. ibland är det som att lagen om alltings jävlighet jagar mig... men kanske har jag hunnit hem tills dess... nu ska jag försöka slappa en stund innan T kommer å hämtar mig...

jag vill ha sällskap i min soffa... suck... önskar att cilla vore här... hoppas att hon har det bra.

ciao!

så bra...

Not about to see your light
and if you wanna find hell with me
I can show you what it´s like


dagens soundtrack

nu ska jag gå och slå ur mig lite agg.

ciao!

en egen eftermiddag

ja det har jag kommit på att jag inte har så många... eller så är det så att jag bara inte tar tillvara på de jag har. Men idag ska jag blogga lite och läsa nyheter sen sortera tvätt inför omgången i tvättstugan i eftermiddag. Sen blir det att sortera och slänga papper... jag är en samlare jag vet, så jag måste bli bättre på att slänga. Oviktiga saker behövs ju inte, vad jag än tänker. Men ibland är det ju iofs bara ren lathet... ganska ofta faktiskt. Jag tänker att jag tar det där sen.. men sen kommer aldrig. Jag gör så men en hel massa saker i mitt liv... jag satsar sen, jag försöker vara positiv i moegon, jag gör det jobbiga i morrgon.. blä blä...

Det är bättre att ta tag i sakerna på en gång... så slipper jag hela proceduren med ångesten och allt... fast på något sätt verkar det som att jag egentligen gillar att plåga mig själv... men ändå får jag ångest... jaja.. nu ska högen bort iallafall...

för övrigt suger hösten... mörkret iaf.

ciao!

Räven är gay

haha så är det ju inte det vet vi alla...
vem skulle det vara isåfall?? inte jag för det har vi kollat, inte P för hon har sitt på det torra och R är ju för fasen gift eller nåt... så vem är gay?? Kan det vara så att det är själv symbolen "räven" som är gay?? Kan så vara... jag tror jag ska ta det med flicksen i morgon! För de kan ju inte bara strö sånna beskyllningar omkring sig jue =)

igår var en skönt slapp dag... fick utlopp för min gråtmildhet när jag kollade på tre avsnitt av Grey´s på en gång och det var så sorgligt att jag nästan självdog. Jag har lovar vissa att inte säga hur det gick så jag gör inte det. Men efter tårkavalkaden kändes det bättre. Hösten tär på mig redan och det är bara oktober, hur ska det här gå. Kanske blir det bättre snart. Det finns ju många ljusglimtar. Flickorna, oväntade telefonsamtal och den oupptäckta staden. >sen har jag ju snart en lägenhet att möblera, även om jag varken har möbler eller pengar till nya. Men det finns vänner som lånar ut vilket jag är enormt tacksam för.

Den stundande hemresan gör väl kanske oxå sitt till, både positivt och negativt. jag saknar och fasar. Vissa jag kommer träffa kommer göra det svårt. Men de jag saknar gör våndan värt det. jag ska ju försöka träffa min älsk iallafall. Hon och föräldrarna är de viktigaste som finns. Utan henne är jag inte jag... fast vi inte har träffats på länge så är hon ändå nån som ger mig lycka.

jag är sorgsen idag oxå.. men inte så farligt som igår... ilband hjälper det verkligen att sitta och bara gråta... det har min J sagt iallafall. jag saknar ibland de där nattliga samtalen även om jag inte vill tillbaka till tiden med angsten.

nu ska jag sova.

ciao mjao

fredags angst!

ja lite angst har jag men det är väl för att hösten är här..
snart ska jag sätta mig på tunnelbanan och åka till stan
å äta fondue med flicksen från jobbet.
Det är verkligen tur att jag har dem för jag tror jag hade blvit galen annars
jobbet tar död på mig.

men rock n roll...

// H

ilfart på livet

Ja det känns verkligen som att mitt liv går i ilfart just nu...
jag skulle vilja att det saktade ner lite grann bara...
bara så att jag hinner med själv... känner mig som en åskådare
igen. Jaja...

Har varit en sjukt händelserik vecka... i tisdags fick jag och ebba
rädda en full gubbe som somnat i en trappuppgång.
Sjukt skumt var det... Tove och mor och britt hade hjälpt honom in men sen åkt, sen kom de på att han kanske inte kunde ta sig upp så då fick vi ingripa... vi var så modiga att vi knackade på hos grannen och frågade om han kunde ta det... haha... modigt va??

igår (onsdag) fick jag reda på att min ansökan om lånelöfte gått igenom så jag bjöd på en lägenhet jag gillade bara för att prova vingarna.. några timmar senare har jag fått en lägenhet... För att fira denna konstiga upplevelse så var det en fågel som kissade på mig och sen när jag stängt huset så kom jag hem och skulle gå in i lägenheten... då upptäcker jag att mina nycklar är borta... så det är bara att vända tillbaka till jobbet och leta efeter dem... När jag letat igenom halva jobbet fattar jag att de måste vara kvar hemma i den låsta lägenheten... suck!
jag fick ringa till sambon som är så snäll och lånar ut sina.. sen hem igen och äntligen få lite mat i magen... sen ringa mamma och berätta sen decka...

i morse var det som att jag blivit överkörd av en truck eller nåt... men jag var glad och förväntansfull.. men efter en heljävlig dag på jobbet känner man sig inte så peppad längre... tur att det var kanelbullens dag idag så jag fick lite gottis.
Men efter jobbet så var jag och skrev kontrakt, så nu äger jag en lägenhet typ... sick...
Efter det åkta jag och sara till stan å tittade lite i affärer och jag bytte stav i läppen.. det känns mycket bättre nu med en kortare som inte fasnat i tänderna hela tiden. Nu kanske den läker nån gång... snubben som bytte den luktade sjukt illa, andedräkten, så nu har jag ångest över min egen pusta så jag måste flossa sen...

i morgon är det fredag igen.. hur kan det gå så fort?? fast det är ju faktiskt så att jag kämpat mig igenom en jobbig vecka men jag tror jag är hög på lycka så det känns som det gått fortare än den eg gjort... lät kanske flummigt men jaja...

För övvrigt älskar jag fortfarande Mat-Niklas och hans mysande när han pratar om maten han lagar...
kan man inte få hem honom i en liten låda??

ciao mjau

hell is a warm place

japp så är det, om ni nu inte visste det så talar jag om det för er nu.
Kanske är det inte så många som läser detta men ni som gör det får höra
Jimsy hade rätt, jag ville gärna att han skulle ha fel. Men så väl ville det sig inte.
Nä han hade helt rätt. Jag hade fel. Jag kan erkänna, I did!

jag hatar den där klumpen i magen som gör att jag vill kräkas. Men
jag gillade den bättre igår när jag inte visste vad den betydde.
Nu vet jag bättre, svin klär sig ibland i fårakläder fast de är ulvar...
det är dagens visdomsord... ta dem som ni vill...

jag tror att den här helgen ska bli bra. ska supa mig riktigt full
på lördag och sen slippa tänka ett par timmar... kan vara skönt...
ibland saknar jag tiden med tabletterna.. jag var aldrig glad..
men blev heller aldrig lessen... inte såhär... ingen komåt mig i min bubbla
av antidepresiv bomull... bättre än bäst.

madde säger: jag tror jag självdör... det är så himla bra...
jag älskar er... kära kollegor... utan er hade mörkret varit konstant!

i november återvänder jag till brottsplats skåne...

en bomb

någon släppte precis en bomb i knät på mig...
bildligt talat då såklart, men lika plötsligt var det
jag vet inte riktigt vad jag ska göra med allt jag fick veta
förutom att bara säga att för mig spelar det ingen roll....

jag har haft en bra helg, kanske blv den inte som jag väntade mig
men den var fortfarande bra. Så varför har jag den här knuten i magen
som gör att jag mår illa och inte kan tänka klart??
Vad är det som gör att jag aldrig bara kan titta på något från utsidan?
Jag kliver alltid in och går vilse, sen hittar jag inte ut igen....
eller kanske bättre att säga att jag kliver ner i en grop som jag inte vet om den kommer
rasa in eller inte... just nu känner jag att det är rasrisk.

jag trodde hösten skulle bli en pigg glad höst, jag hade inte räknat med att svårmodet
skulle hitta mig när jag flyttade så många mil... jag försökte göra honom förvirrad när
jag flyttade till staden där alla är främlingar. Men han hittade mig iallafall...
jag känner kniven mot strupen och vill bara att någon, vem som helst, jagar iväg honom.
Den enda gången svårmodet inte kom åt mig var när jag låg där med två armar runt mig i ett varmt
mörker. Jag kände mig trygg... men när jag satt där på tåget kom han tillbaka och
hånade mig för att jag trodde han var borta. Han kom tillbaka med dubbel kraft....

nu ska jag gå och lägga mig och fundera på hur jag ska hantera bomben.

bubbel

bubbel i magen, av lycka och nervositet. jag är nervositeten och J får all min lycka! Det är sjukt att mitt i all misär och olycka och spel så hittar två människor varandra och de får ett liv tillsammans. de är lyckliga! När hon är lycklig så är jag lyckllig alltså strålar det i min mage av den lycka som finns där.

Sen är det lite för mig själv oxå därinne. För om en dag kommer halva min familj hit å hälsar på och sen nästa helg så träffar jag P. Jag vet inte vad jag väntar mig eller vad han väntar sig...

Jag vill helt enkelt finna LYCKAN. jag vet att den finns och jag vill hitta min del. Kanske är det han som ger mig den. Kanske inte. Men jag vet iallafall att genom att träffa honom så utmanar jag mig själv och min rädsla. För det här är inte något jag gör varje dag direkt.

Ett steg på vägen mot resten av mitt liv.... det ska bli mitt motto.

jobbiga saker försviner inte..

så är det, det r en universell sanning! jag vill inte dammsuga, men dammet försvinner ju inte för det. Det ligger där och hånar mig och ropar... fy vad du är slö. Ta oss!! Men kanske om jag nu tar mig i kragen och faktiskt dammsuger och fixar till det sista i garderoben så kanske det känns som att jag får baka kladdkaka senare ikväll och titta på bridget jones.

läppen läker, tror jag. Det kliar iallafall och det varar inte än vad jag kan se så jag tar det som ett bra tecken =)

nu ska jag brottas med snabeldraken.

ciao bella!

såhär ser jag ut nu, men ny palestina som inte syns så mycket och en "brand-new" läpp piercing minsann. jag är så jävla nöjd måste jag säga. sen är det ju inte helt dumt att jag lärt mig föra över kort från kameran heller.... och att jag nu kan för över dem till bloggen. Ett stort tekniskt geni börjar jag bli. Är det nån som kan säga vad man ska tycka om mac egentligen?? jag har inte bestämt mig för om jag gillar det eller om jag hatar det. så nu vet ni det!

snart måste jag lyfta på rumpan och börja baka scones.

ciao bella!

just me

varför kan jag itne överföra saker??

lugnare

jag måste kanske skriva att jag inte är arg på någon, basra upprörd över hur jag själv känner. Ingen kan ju veta vad jag vill och tänker om jag inte säger något. Jag har lugnat ner mig lite nu och känner inte full panik längre. Jag är bara hispig nu vilket är mycket bättre än panikslagen. Jag lovar!!

händelserna har utvecklats till något som jag tror att jag gillar men jag vet inte hur det kommer att bli. Jag är nog bara rädd att bli sårad ännu en gång. Är rädd om mitt hjärta helt enkelt. Jag hoppas att det inte blir som jag tror att det blir. Jag vet att jag är sjukligt nojjig men jag vill bara att det ska finnas nån för mig. Någon som verkligen är ärlig och ja ni vet... allt dert där som han med stort H ska ha.

men jag undrar på ett sätt om det hade blivit såhär om inte min xtra syster inte hade kommit in i bilden. jag vet inte... så hon ska väl ha tack... tror jag. Jo det är klart hon ska ha. Nu när min anik har lagt sig så känns det bra. Men jag är fortfarande sjukt nervösför hur det här ska sluta. Hur klarar andra att göra sånt här. är det såhär det är att dejta någon och sen bara ta det som det kommer. Shit jag kommer aldrig att bli som alla andra. Alltså kommer jag att dö ensam.... skojigt... men en nyttig insikt kanske. haha nu tror folk att jag är fruktat deppig men nä... bara i tänktankar.

saknar min mammi idag. Måste nog kolla upp när jag ska kunna åka hem och boka biljetter. nån gång i oktober blir det iallafall.

ciao bella!

STOPP!

nu får det vara bra.. nu vill jag hoppa av det här tåget. På en förmiddag har allting blivit väldigt kosntigt och nu vill jag inte vara med mera... fy som det har blivit. är nervös som bara den, tror att jag ska gå och lägga mig och se om drömmen är över när jag vaknar...

Regel no 1: tala aldrig om för folk saker du inte vill ska sprida sig, det kan få konsekvenser du inte väntat dig!

KÄnner att det går för fort för mig och att jag trivdes med det i den skalan det var innan. Nu har jag inte kontroll längre, det skrämmer mig något enormt. Jag vill ha koll på vad som händer. kanske det som är mitt störta problem. Det känns bara bra så länge jag har koll... kan inte ge mig hän åt saker och bara låta dem hända... men nu är det såhär och jag får väl försöka att hänga på helt enkelt... suck...igen...

Men så tänker jag, jag kanske har missuppfattat allt. det kanske inte är som jag tror... det kanske är vänner vi är... inget annat och då är det okej. då har jag ju inget att jobba för. då är det lungt. "jag är en rar tjej" skrev han...
Hanna nu ska vi sluta analysera... fan fan fan.... jag borde gå i terapi,...

nu är jag hungrig, ska snart äta... sen stirra lite på regnet...

ciao bella!

crazy

hela mitt liv är crazy just nu. det händer så mycket så jag orkar knappt hålla reda på allt. Idag har jag varit och gjort en helt galen grej... bara på invigelse... shit vad konstigt det kändes.... fast jag har velat göra det länge men inte fått tummen ur innan. Men när sara sa att hon skulle dit idag så bara kände jag att det var nu eller aldrig. Så det blev nu. Hoppas att mamma inte blir helt galen när hon kommer hit nästa helg. Men jag tror hon tycker att det kanske klär mig eller nä nu avslöjar jag mig ju snart.

har varit ute och druckit en drink med brudarna från jobbet ikväll. Vi var på ett jättemysigt ställe på söder där drinkarna faktiskt var relativt billiga och supergoda. En massa fruktdrinkar och hur mycket som helst att välja på. Måste ta dit ebba, hon gillar drinkar... de hade hennes gräshoppa där. Det känns så rätt... sjukt. visst saknar jag vissa grejer med hemma men inte så mycket att jag tänker ta mig tillbaka dit. Men snart ska jag försöka åka ner å hälsa på... kanske tajma systers födelsedag eller så. Vi får se.

nu ska jag gå och lägga mig. läsa min bok och sen sova länge i morgon... det är ju LÖRDAG!!

ciao bella!

äntligen fredag!

tjoho! nu har jag arbetat en hel vecka och nu får jag två dagars vila... eller vila och vila... känner mig alltid rätt stressad för jag vill göra en massa grejer men det slutar alltid med att jag är soffpotatis iallafall... jaja

jag har nog en dejt... very scary... men jag vill träffa honom... så nu ska jag det. Första gången jag har en riktig dejt minsann... kanske kan det vara trevligt när jag slutat kräkas av nervositeten =)

jaja snart ska jag träffa brudarna så ska vi ta en afterwork öl. Det känns så totalt rätt att vara här... ska inte vara någon annanstans.... efter ölwn ska jag hem till min soffa och bara njuta av att det är fredag. Hoppas att alla njuter och slappnar av. Det behöver vi!

ciao bella!

förrvirringen fortsätter

jag fattar inte vad som händer.. liver rusar på i 100 knyck och jag vill kliva av en stund.. men kanske är det ett tecken på att jag har ett bra liv?? jag gör en massa grejer och upplever en hel hop grejer hela tiden... måste det vara ett dåligt tecken.. eller är det bra... jag vet bara inte vad jag ska känna. saknar vissa och jag hoppas att de vet om det. jag är dålig på att höra av mig... som alltid. men jag tänker på dem.

har hänt lite spännande grejer på sista tiden, kanske ska jag få besök, kanske ska jag åka bort.... vem vet vad som händer. Det är iallafall något positivt. Det kan ingen säga nåt om. Men varför händer det?? Jag kan inte sluta tänka på att folk har baktankar med vad de gör mot mig. Hemskt är det. jag tror alltid att det finns en orsak till allt... men kanske är det så att man ibland bara gör saker... för att man vill och ingen annan orsak... kan det verkligen vara så nuförtiden. I den här totalt cyniska världen??

jag har ingen aning... kanske nån annan som vet.

ciao bella!

förrivrring pågår...

jag vet inte vem jag är alls. jag är bara totalt förvirrad. vad vill jag och vart ska jag. Det är verkligen inte bra att sitta uppe för länge på nätterna för då blir man galen. I morgon ska jag upp vid 6 för att hinna gå till jobbet, har inga planer på att försova mig den här veckan heller... bara så ni vet. jag jobbar på mina dåliga vanor. jag vill ha nån som säger att jag itne är galen... vem som helst går faktiskt bra just nu. Please define me!!

ciao bella!

kräftskiva

igår var jag på kräftskiva hos ett par av kollegorna. Det var superskoj. I början var det lite segt, folk kände inte varandra och det blev en uppdelning av vi och de andra. Men sen löste det upp sig lite och folk började prata lite. Men jag kan ju inte skryta med att jag var särskilt social med de jag inte kände. Jag vet jag är en hemsk minglare. Jag pratade mycket med P för att lära känna henne lite mera. Så på ett sätt var det ju bra att vi hamnade lite i utkanten av festen. Vi satt och skrattade åt "sidengrejen" när hon försökte att verka nykter fast hon var packad som ett ägg.

Efterfesten var iofs det roligaste, ofta är det ju så har jag upptäckt. Jag hade en väldigt häftig upplevelse där L tog bort mina spänningar och frigjorde energi. Sen sa hon att jag kommer att hamna i en konflikt någonstans och att jag msåte stå för vad jag tycker. Sjukt för jag vet inte vad det kan vara men jag tror stenhårt på att hon har sett något. Sen frågade hon om mitt onda knä och min höft. saker som hon verkligen inte kunde veta. Så det var verkligen häftigt att få uppleva. Jag vet inte vad framtiden har i åtanke för mig men det lär vi väl få se. Jag gillar verkligen L och S så det var himla skoj att jag fick komma. Hoppas på fler gånger.

Det är så roligt att folket här uppe är så öppna och välkommnande. Man känner att de vill ha med en på grejer. Inte som hemma där man inte vågade prata med nån. Men iofs kröp jag ju in i ett hörn igår. Men nästa gång kanske jag vågar prata med nån annan förutom dem jag känner. En sak i taget.

Jag saknar vissa därhemma men jag ångrar inte att jag flyttade hit. På tisdag börjar dansen oxå. Tjoho.

ciao bella!

my bloody valentine

hm... varför är det så att när man väl kommer på vem den rätte är så är han inte tillgänglig?? Jag fikade med min söta vän K igår. Har inte träffat honom på ett år så det var väldigt skoj att han hörde av sig när han var här uppe i storstaden. Men i och med att han kom så väcktes den där känslan igen. Den där känslan av att jag verkligen skulle kunna tänka mig att föda hans barn.