positivet har punka

mitt positiv har punka och min apa är död så nu är jag en fattiglapp utan levebröd...haha kanske inte är nån som fattar liknelsen, men skitsamma jag får ordbajsa och blir kanske lite lättad...
idag var jag på vippen att bara ta mitt pick och pack och gå... skita i att jag mådde piss därhemma och kände mig utanför. Skita i att jag egentligen älskar mitt jobb och 99% av kollegiet... den sista procenten gör det omöjligt för mig att fungera... alltid är det nåt... nu går jag som på nålar för att inte göra nåt som hon kan attakera och sen blir det så fullt i hividet att jag glömmer allt och bara går framåt som en datastyrd robot... känns som att mitt huvud håller på att explodera.
jag känner även att folket runt omkring tycker att det får vara nog med bråk nu och vägrar göra nåt åt endera hållet så nu står jag där... mitt i kaoset och gråter inombords... önskar att jag bara fick gömma mig i ett mörkt varmt rum ett tag...

annars kan jag ju bara supa mig full i helgen och bryta ett ben eller så, för man kan väl inte jobba med brutet ben?? jag börjar undra om det jag gjort här inte var en så bra idé. varför köpte jag lägenheten och trodde att mitt nya liv börjar nu?? Jag borde väl fatta att livet inte är så satans enkelt som vissa vill få dig att tro.. det är som att jävulen på min ena axel ligger och vrider sig av skratt just nu..ängeln skakar på huvudet och säger"vad var det jag sa"?

Jag vet inte om jag får träffa min älskade carro i helgen... men även om jag skulle det så tror jag inte hon skulle fatta. Hon har haft ett underbart år down under medan jag har slitit mitt hår i mitt privata helvete med tabletter och kärringar i olika åldrar... hon hatar när jag är nerstämd oxå... säger att man inte ska deppa. HAHA!

jag vet att jag är bitter. Men kan man inte få vara det ibland?? kan man inte bara få hata allt och alla en stund och känna sig som ett avgrunssvart hål? För jag känner mig sån... hatar när folk bara säger ryck upp dig och var positiv. Det är som att säga att visst du är kissnödig men om en timme så kan di säkert få rast så du kan gå... håll dig så länge...

hoppas att det händer nåt som piggar upp mig snart, kanske nån som vill ta en kaffe med mig och tycka om mig för att jag är jag?? Eller så kan man ju alltid göra tvärtom.. orkar inte bry mig.. eller jo det är ju det jag gör och det dödar mig långsamt...

over and out!

trött, tröttare, tröttast

ja så är det idag... fattar inte varför kroppen bara fortsätter att fungera när jag bara vill lägga mig ner och självdö... Men det är som att när hjärnan stängs av så går kroppen på autopilot eller nåt. idag på lilla knytkalaset från helvetet fick jag nästan panik och stängde in mig i köket ett tag. Var helt hysteriskt när alla föräldrar kom dit och bara släppte lös sina barn. Varför i hela världen tror de att de kan göra som de vill bara för att barnen är på förskolan, känns ju som att när de är med så är barnen deras ansvar, inte vårt. Men tydligen går åsikterna isär där...

idag var jag på en föreläsning om misshandlade kvinnor och hur barnen mår efter att ha bevittnat misshandel i hemmet. Sjukt var det. De visade statistik som var fruktansvärd. På en månad så blev 207 kvinnor misshandlade i tre stadsdelar i stockholm, och detta är bara de som på något sätt anmält misshandlen. Det kan finnas lika många som aldrig anmäler vad de blir utsatta för. Men det som var mest talande fölr mig var att när jag satt där så kom spådomen över mig... och jag insåg plötsligt hur sant det var det där som pernilla sa om mig och förhållandet till familjen... jag grät inombords... jag önskar att jag bara kunde glömma och gå vidare men någonstans långt där inne mår jag fortfarande dåligt över allt som hände långt tillbaka i min barndom... sorgligt men så är det nog...

"såren läker inte, det blir bara en sårskorpa på. Sedan händer något och den rivs av. >för att det ska läka och bli ett ärr så behöver man hjälp". Så sa den där mannen från Bågen, och jag tänkte att precis så är det... men vem ska hjälpa mig nu, jag har itne råd att gå till nån som skrynklar till hjärnan på mig...

nä nu måste jag gå och lägga mig.. mår lite illa av allt jag tryckte i mig på kalaset.

over and out!

Dr. Hanna

Hej och välkommna till Dr. Hanna. Jag ska idag prata om hur det går när du är stressad och inte kan släppa ditt arbete på helgerna... jooo då börjar man drömma om att man har förhållanden med barnens föräldrar. Detta hände ju då mig inatt vilket INTE var speciellt trevligt. Hur kan jag bara drömma nåt sånt?? Blä blä... jag var ju iallafall glad när jag vaknade, för då var det inte sant... då hade jag dött. Fast jag vet inte om denna mardröm beror på att jag inte kan släppa jobbet eller om jag är sexuellt frustrerad... i vilket fall som helst så var det inte trevligt.

jag har varit duktig idag och städat och haft mig. Så nu ska jag vara lite duktigare och förbereda resten av utvecklingssamtalen medan jag väntar på att spenaten ska tina.

hola!

lördagsbloggen

ojoj vad jag är trött. Känner mig som en 80-årig tant med gikt eller nåt i den stilen. Men jag har ju faktiskt varit utanför lägenheten idag iallafall =) Jag och Malin åt tapas på en restaurang i Hornstull, hur gått som helst. Jag åt hur mycket som helst men nån gång ska man få göra det oxå. Får börja om på måndag istället... haha säger jag ju varje gång. Men nån gång ska man väl lyckas antar jag...

i torsdags var jag och fick min spådom hos Pernilla, jag trodde nog att det skulle vara lite mer på skoj än vad det blev. Det blev sjukt allvar. Det kändes lite som att hon satt och läste högt ut min hemliga dagbok. Saker som jag gömt för alla, även mig själv, kom fram i ljuset och låg dar på bordet bland korten och hånade mig. Det var sjukt jobbigt måste jag säga. speciellt när det är som att hon verkligen använder samma ord på mina tankar som jag brukar göra... då var det nära att jag bara rasade. Men jag satt där och bara tittade. Shock tror jag att det kallas.... Det känns himla dumt att folk på mitt jobb vet hur jag är när man måste göra allt för att vara trevlig och social hela dagarna... eller ja det blir ju så att de vet vem jag är men jag hade väl önskat att dessa sidor aldrig kommit fram ur gareroben...
Massor av förmaningar fick jag, men jag tar dem på allvar för jag har vetat det länge men valt att bortse från det. Tycker inte att jag behöver det... fast jag innerst inne vet att jag gör det. Jaja gott folk mer än så blir det inte... vad som sades var bara ägnat för väl utvalda...

igår var jag och Pam som värsta roomserviekvinnorna. Vi piffade och grejade så pernilla kommer sova som en prinsessa resten av sitt liv... ja iaf tills hon flyttar därifrån =) Det var ju inte så att jag egentligen gjorde så himla mycket. jag var mest moraliskt stöd och kock till den lilla patsypam som fixade och donade. Jag fick se mitt idol så jag var helnöjd iallafall.

nu ska jag gå och sova, tydligen ska jag ställa om klockan oxå... men det gör jag väl i morgon biti eller nåt...

ciao mjau

i rymden kan ingen höra dig gråta...

fan den meningen kan dyka upp i skallen på mig ibland, hemskt så konstiga tvprogram kan fastna i huvudet. Annars var inte Percy tårar någon höjdare kanske men jaja.

på jobbet idag blev mina kära kollegor galna och sa att jag skulle böta för att jag säger vad jag tycker, oftast om mig själv. Men det kan de fetglömma. jag har rätt att säga vad jag vill om mig själv. Så de kan glömma det där partyt de skulle ha för mina hårt förvärvade slantar.. =)Annars har det väl varit ännu en dag på "kontoret". Hade ett par duster med mitt lilla troll, men det känns mer som att det är hans duster med sig själv. Jag är bara där för att hindra honom att skada sig själv och andra. Ibland känner jag igen mig i hans ilska... är det inte så att vi alla bara vill hoppa upp och ner och skrika när man försökt allt annat. Kanske inte den mest mogna lösningen men va fasen gör man, man kan ju inte vara mogen jämt... haha eller som i mitt fall. ALDRIG!

Sara tvingade mig att göra nåt hemskt idag, prata med nån jag inte känner, men det visade sig att jag varit inne på hans helgonsida en gång utan att veta att det var han. Komiskt värre =) Jag vet inte vad han tyckte om mig egentligen, men men... den som lever får se.
Bara så du vet Sara så är och förblir jag, en mes. Men jag är ju glad att du tycker att jag ska träffa nån =9 Även om jag inte ser så ljust på saken just nu. Mr handklovar har faktiskt tagit bort den sista lusten att hitta nån just nu, jag bara är just nu tror jag.

Sen ska jag ju hem snart, träffa mr anka, jimsy och la familia. Sen ska jag tydligen träffa min älsklings fd kk(eller nåt) jag vet inte riktigt hur detta gick till och vet inte vad hon tycker om det här men å andra sidan så tänker jag inte ge mig in i nåt. bara träffa folk jag känner... och jag råkar ju känna honom lite... eller??
Bara jag slipper träffa Jenny, känner igen som helst lust att se hennes fejs inom en nära framtid... hon var sur mot mig för att jag flyttade och gjorde mitt liv bättre. Men när det kommer till kritan så har hon inte hört av sig en enda gång... hur går den ekvationen ihop tycker ni?? INTE ALLS!

jag rockar mig i form... ingenting från kents nya har en pepp påverkan på mig... jag ska vinna över svårmodet. jag vinner ju kampen mot backen på cykelstigen till jobbet varje dag. Jag tänker:nu ska jag fan upp. Det borde fungera på svårmodet oxå, tror ni inte det?? Jag ska iallafall prova. Man kan prova allt en gång, så sa jag ju på mitt samtal i måndags.... pepp pepp.

Pratade med min älskade pappi idag. Hans röst får mig alltid att bli lite tryggare oxå, vart jag än är. Är det inte kosntigt hur vi är funtade. Vissa människor betyder så mycket för oss att de kan trampa på oss utan att vi kan göra nåt åt det. Tro nu inte att min pappi har trampat på mig, det var bara ett led i tanken... hur beroende man kan vara av vissa människor.
Hörde att brorens fkickvän gjort slut, därför hon fått psykbryt, känns som att jag varnade honom men han lyssnade inte... när det inte passar får man ovett i tonvis, när det passar kan han säga jag älskar dig som inget... jag är trött på det. Nu gör jag officiellt slut med honom... Hade gjort det för länge sen men lovat mig själv att ge honom en chans till för la fafmilias skull... men det finns gränser för vad man tål.

i morgon blir en spännande dag. jag ska göra en barnintervju sen ska jag hem till pippirull och bli spådd, vet inte vad som kan komma fram där men säkert en hel del som jag inte vill höra. men men... jag gör et för spänningen!

Ciao mjao!

la musica

jag finner alltid mina känslor i musiken. Någon skrev att hennes känslor och människor för henne hade olika färger. jag tror att jag mer är en musik-människa. olika låter kan såväl beskriva vilket humör jag är på. eller mer att musiken skapar mig och mina känslor och tankar. Eller så är det bara att jag så väl lever mig in i låten att den blir till mig på nåt sätt... snurriga tankar såhär på kvällskvisten. Men å andra sidan är jag ju alltid lite förvirrad kanske.

jag fick ett roligt mail idag från en vän som inte varit min vän länge men som ändå är väldigt speciell. Det är skönt att veta att man faktiskt är saknad av någon. Eller så ska jag inte säga för jag vet att min familj saknar mig, iaf valda delar. Men andra, jag hoppas ju att det finns människor som jag lämnade kvar som bryr sig om att jag försvann. Jag vet ju att dessa inte är många men nu vet jag att det finns nån iallafall.

det ska bli urskönt att få komma hem, det är sjuk som man vänjer sig vid att ha människor runt sig, jag menar för tio år sen ville jag inte se mina föräldrar nästan. nu önskar jag att de fortfarande var runt knuten så jag kunde gå dit och gömma mig när livet blev alltför jobbigt. De är ändå det närmsta jag har. Även om de inte kan hjälpa mig och jag ofta blir totalt rasande på mig, så finns de där... jag åker hem om 8 dagar, det är 8 fullspäckade dagar men allt för att nå till dagen D.

jobbet var ändå rätt ok idag. Men fan jag skulle ha förberett en massa grejer idag inför mina två samtal, tror ni att jag gjorde det?? Nä jag kollade på hjärndöd tvuncerhållning istället. Så där rök min sovmorgon minsann. jaja... Det mesta gjorde jag ju i lördags men man kan adlrig vara nog förberedd när det gäller sånt här. Allt kan hända.
Men jag är professionell så det har klarar jag, eller hur.

Ibland tänker jag att det är helst sjukt att jag satt och läste om det här i 4 år men ändå känner man sig inte ett dugg förberedd för vad som sen väntar i verkligeheten. eller var jag bara naiv under pluggtiden. Jaja nu är jag inte ny i gemet längre men det är alltid jobbigt innan man vet hur det kommer bli.

Nu ska jag sluta babbla och gå och lägga mig.

dagens låt: Mother - Danzig

totale caputt

ja så kände jag mig i morse. Gårdagen var faktiskt en pärs och jag har nog aldrig längtat efter något så mycket som att den skulle ta slut. Och tillslut gjorde den ju det.. i badkaret... folk såg rädda ut när jag berättade det. Jag kunde ha dött sa de, jag pallar inte bry mig... ibland önskar jag faktiskt att det vore så att jag haft mer mod den där kvällen och faktiskt gjort vad jag ville. Men så tänker jag att då hade jag aldrig fått uppleva känslan av att få det nya jobbet och känna att jag lyckats med något... och jag trivs så himla bra med mina kära kollegor. De gör verkligen dagen värd allt slit för jag har så roligt. Men jaja resten av historien kan ni ju kanske...

Jag börjar allvarligt undra vad det är för fel på mig som hela tiden kommer på kant med människor. Det måste ju vara något fel för såhär sjuk otur kan fan ingen ha. Tre arbetsplatser på rad där det är någon som tycker illa om mig. Jag hatar att vara på kant med folk, även om jag kaxigt brukar säga att jag inte bryr mig. Men jag BRYR mig. Mår illa av att inte alla tycker om mig, och inte ens veta vad jag gjort för fel. Sen känner jag att det är så jobbigt att veta att jag suttit och pluggat 5 år och nästan brutit samman helt och sen tycker inte folk att jag kan eller gör mitt jobb ordentligt. Det känns som att allt jag byggt upp sen den mörka kvällen och allt sjlälvförtroende (mycket för att vara mig) har jag tappat... nu känner jag mig bara tom och grå.

jag räknar dagarna tills jag ska hem, just nu känns det som himlen att vara i hålan ett par dagar och bara glömma att jag hamnat i den här soppan... Men fortfarande gillar jag att vara här... bara inte på jobbet just nu... fast jag älskar dem...

snart ska jag iväg och dansa lite. hoppas att jag har mer ork för det än jag hade på träningen igår... sen får jag väl försöka komma iväg på nåt i mogon efter jobbet... måste börja jobba på den här magen jag såg guppa i spegeln igår, det var fruktansvärt...

hola!

om du lämnade mig nu....

Ja det är en låt och ironin i det hela är att du skickade den till mig =) Men jag förstår inte all the fuss, jag är varken arg, besviken eller något annat... bara lättad tror jag. Lättad över att jag hade rätt och att jag nu vet vad jag ska göra. Känner mest ingenting helt enkelt. Lessen om jag inte reagerar som du ville att jag skulle göra men det här rör mig inte ett dugg. Jag har för mycket med mig själv för att kunna bry mig mer än såhär. Synd för det kanske hade varit bra, men jag går vidare och hittar någon annan.

om jag inte fanns hade du kysst någon annan... så är det bara....

ojoj... sa till min vän idag att jag önskar att jag kunde få vara hans... det var ingen lögn, jag önskar att han var här. Han förstår mig så väl och känner mig utan och innan. Jag älskar honom men tyvärr inte så... men han är min käraste vän, han delar platsen med carrokaramell... de finns med mig vart jag än går fast de är långt borta. Saknar dem!

jag hittade mera musik med Ida maria som jag "lånade" hem. Gillar henne skarpt. Både hårt och mjukt på samma gång... annars har Kents nya satt spår i mitt hjärta. Jag ska ha den, så är det bara.

ciao mjau!

äntligen fredag!

dagen kom en dag för sent. jag önskar att det vore lördag idag för då hade jag sluppit gå hem från jobbet med en klump i magen. Suck! jag orkar inte ens skriva om dramat som var på jobbet idag. Men jag är fan helt slut efter den här dan... önskar att jag kunde dö på riktigt. Men det får jag naturligtvis inte, lagen om alltings jävlighet har bestämt att jag inte ska få ha det bra. Lagen om alltings jävlighet har bestämt att min dejt inte vill vara min dejt, mitt jobb ska vara krångligt och min kropp har bestämt sig för att ha ont. Så här står jag nu och undrar om det inte hade varit lika bra att stanna där jag var och mått dåligt där istället????

Hemma hade jag en pojke som ville ha mig ibland, min familj som jag tillbringade för mycket tid med eftersom vännerna försvunnit och ett jobb där bara hälften av kollegorna hatade mig.... nu har jag ett jobb där det finns en som inte tycker om mig,en obetald lägenhet som jag vill flytta in i men inte pallar ta i allt som måste tas tag i och en kropp som känns som en säck cement...

De få som läser detta får inte ta åt sig, jag älskar mitt jobb, men just idag har det varit tungt. Just idag har jag bara lust att lägga mig ner och gråta eller ringa hem till mamma och be henne skicka mina deppo-piller på posten... Jag tror att det blir bättre i morgon, kanske går den stora klumpen i magen bort när jag sover och jag får mycket gjort i morgon och kan komma någorlunda förberedd till jobbet på måndag och kanske utsövd oxå... blir ju ingen söndagstripp i sumpan denna helgen iaf... Men IDAG KÄNNS JÄVLIGT!!!!

Men jag får inte klaga... jag vet att tex min lilla bror har det satans mycket värre just nu där han sitter i Holland utan stälar och känner två personer i HELA landet.
Jag är lyckligt lottad som har hittat en massa vänner snabbt i den här stora förvillande staden, och för första gången så känner jag mig hemma.... men som sagt. Ibland har man bara helvetesdagaroh idag är det en sån...

Jag ska skrypa ner i mitt hål och sova så gott jag kan.. förhoppningsvis kanske jag är på humör att läsa the secret i morgon, bara för pernillas skull!

jag är tacksam... bara lite mindre idag....

katt och råtta??

ja man kan undra vad det är vi håller på med men det känns lite som att vi går runt saken men aldrig tar itu med den och jag vet inte om jag orkar mer. Antingen får det hända eller så skiter jag heller i det... känns som att jag bara trampar vatten. Det går varken bakåt eller framåt... saken har helt enkelt stannat. Hade det varit mer bakom det så hade det inte blivit sånna här konstiga hopp... Då vill man hela tiden göra allt och jobbar hårt för att det ska funka.. jag känner inte det... så varför håller vi på??

Helgen som varit har gjort mig till nåt som jag inte vill vara, jag önskar att jag hade ork att inte göra sådär. Jag vill inte vara destruktiv. Jag ska bara göra saker som jag verkligen vill.. men det är svårt att itne falla in i "träsket" igen.

hjälp mig upp!

killer instinct

det var väldigt skönt att träna idag, bara slå ur sig all ilska mot allt som varit mot oss senaste tiden. Sen kommer man hem och känner sig mer i frid med världen. Jag har löst allt nu tror jag förutom att jag tappat mitt förbaskade sl-kort. Men jaja pengar är väl inte allt här i världen.

Helgen vaqr skojig, förutom en kall promenad och en dyr taxiresa så är jag ganska nöjd. Men jag får allt sluta att träna höfterna såhär ofta. Känns som att jag är tillbaka i träsket igen, men det är jag ju inte.

brorsan har tydligen fått jobb i Amsterdam av alla ställen... jaja det kan nog vara skoj det med. Grattis.

ciao mjau!

underground...

med broder daniel är en passande melodi idag. Regnet öser ner och jag vill självdö. Blä för att tro att saker är enkla, för saker är ALDRIG enkla. Vill du bo någonstans så ska du leta tills du inte pallar mer, vill du hitta kärleken ska du först tappa allt hopp... osv.

Finns det någon logik i att det går som på räls för vissa medan jag får slita med allt hela tiden. Jag vill oxå vara the "lycky" on nån gång... jaja... idag har jag varit så stressad och så orolig att jag trodde att jag fått magsjuka eller nåt. Hatar att allting sätter sig i kroppen hela tiden. >Finns det något botemedel mot att vara emotionellt cenrerad?? ska nog skriva "human dynamics" tanterna och fråga. Hur blir man fysik istället?? Jag saknar känslan av att inte bry sig... men samtidigt vill jag kunna känna... svår balans det där... medicin och vara nollad eller naturell och åka berochdalbana ständigt??

ja ja ja ja.... jag vet inte vad jag vill längre.. kanske krypa ner i sängen med min bok?? Fantasy-figurerna har aldrig problem med topp/bottenlån eller är husvilla... de använder kraften och så fixar det sig... Synd att Robert Jordan gått hädan. Vem ska du förgylla vardagen??

Snart är det hemgång för mig... bara några veckor kvar... få se det nya huset och träffa long lost pals.... underbart. Bara jag slipper träffa på alla som jag inte vill träffa. Det är det tråkiga med att åka hem. Plötsligt vet alla vem du är och alla tittar på utomjordingen som inte vill ha backslick pojkar och hångla med beckham.... suck...

ciao!

svårmodet

han är här igen... min gamle vän...
tankarna far i huvudet som en karusell
varför blir det så??

jag vill bara ha lite ordning på saker och ting
men det är väl så att jag alltid lyckas ställa til det för
mig själv.

Jag fick ett sms idag... från en gammal bekant
det gjorde inte saken bättre.... hemlängtan kom som
en stormvåg och slog över mig.
Varför, fattar han inte att det gör mig galen??
Ja, ja, jag får väl skylla mig själv.

jag ska gå och lägga mig och hoppas att de här tankarna slutar snurra
och att morgondagen blir bra... jag önskar att det kunde vara på ett bättre
sätt just nu. Jag vill älska hösten... men vi är inte sams just nu.

Grattis till min lilla söting till syster som fyller 16 idag.
Lev livet för det går inte i repris.

/ H

the sound of silence

ja jag vet hur det låter....
jag skrev ett medelande men svaret kommer inte
jaja, jag vet inte varför jag går å väntar på det...
antar att det svaret kommit om förslaget varit intressant.
Men jag hade väl kanske uppskattat ett artigt nej hellre än tystnaden...

idag har varit en överjävlig dag på alla fronter
varför måste sånna dagar finnas?
Fast hade de inte funnits så hade det väl inte varit skönt när en pangdag kom farande.
När jag åkte hem från jobbet idag slogs jag av hur vackert det var med alla höstlöv
och hur klar luften var att andas in.
Det enda som fattades var någon som delade sekunden av total lycka...

Men jag vet inte vem som skulle vara där, ta min hand och bara andas med mig
jag önskar bara att det fanns nån. Men tills denna någon dyker upp så
upplever jag mina stunder av lycka i sällskap av mig själv. Det är iofs inte så illa
det heller... vi har ju blivit någorlunda vänner jag och mitt jag =9

Jag pratade med D igår, åh vad länge sen det var vi träffades. Två år tror jag bestämt att det är.
Sjukt egentligen när vi är så bra vänner... men avståndet gör det svårt och så har vi båda liv
på varistt håll. Men han lovade att komma och hälsa på när jag fått lägenheten.
Vi får väl hoppas att jag fått tag på möbler innan han kommer... annars får vi sova på golvet bägge två.
Haha... det hade fasen varit en syn iallafall...

jag vill ha tillbaka gnistan!

ciao!

im on my way

till något.... vad vet jag inte och jag vet inte när det kommer att hända.
Men jag känner på mig att det kommer att vara stort... ett utbrott, en överraskning
ett brott, ett fall... vem vet??

Sitter här med min tekopp och försöker komma på vad som är soundtrack för den här dan´..
men jag sitter bara här och samma textrad kommer upp i huvudet...
Håkans - atombomb... vilket inte är så uppmuntrande... "jag har molnen i famnen, men du skriver ord som mord i handen"
den raden har fastnat hos mig... vet inte varför... klanske för att hela låten är så i moll.
Moll är jag, moll är ett alltidvarande tillstånd i livet... moll är tryggt...
på fredag är det fest här hemma... hur ska jag orka... jag vill bara lägga mig ner och sova just nu...
på torsdag är det apt, seegt långt obehagligt möte. Vi ska ta upp de svårigheter vi har på vår lilla arbetsplats.
Det är inte bara jag som tycker att veckan varit tuff men ack så skön.

Är det något med mig som gör att jag alltid bli osams med människor??
eller är det så att jag är alltför känslig för att klara av för många människor, för något är fel.
Jag har haft nån på nästan varje ställe som jag inte dragit jämt med... skumt som fan.

jaja igår fick jag en antydan, men jag vet inte hur jag ska tolka den... väntar på en tydligare vink,
vill inte att det ska vara så att jag fattat fel... alltid lika pinsam.

ikväll börjar brothers and sisters, vid tio... jävligt smart tid för ett bra program, speciellt som jag inte ens är hemma då.. ibland är det som att lagen om alltings jävlighet jagar mig... men kanske har jag hunnit hem tills dess... nu ska jag försöka slappa en stund innan T kommer å hämtar mig...

jag vill ha sällskap i min soffa... suck... önskar att cilla vore här... hoppas att hon har det bra.

ciao!

så bra...

Not about to see your light
and if you wanna find hell with me
I can show you what it´s like


dagens soundtrack

nu ska jag gå och slå ur mig lite agg.

ciao!

en egen eftermiddag

ja det har jag kommit på att jag inte har så många... eller så är det så att jag bara inte tar tillvara på de jag har. Men idag ska jag blogga lite och läsa nyheter sen sortera tvätt inför omgången i tvättstugan i eftermiddag. Sen blir det att sortera och slänga papper... jag är en samlare jag vet, så jag måste bli bättre på att slänga. Oviktiga saker behövs ju inte, vad jag än tänker. Men ibland är det ju iofs bara ren lathet... ganska ofta faktiskt. Jag tänker att jag tar det där sen.. men sen kommer aldrig. Jag gör så men en hel massa saker i mitt liv... jag satsar sen, jag försöker vara positiv i moegon, jag gör det jobbiga i morrgon.. blä blä...

Det är bättre att ta tag i sakerna på en gång... så slipper jag hela proceduren med ångesten och allt... fast på något sätt verkar det som att jag egentligen gillar att plåga mig själv... men ändå får jag ångest... jaja.. nu ska högen bort iallafall...

för övrigt suger hösten... mörkret iaf.

ciao!

Räven är gay

haha så är det ju inte det vet vi alla...
vem skulle det vara isåfall?? inte jag för det har vi kollat, inte P för hon har sitt på det torra och R är ju för fasen gift eller nåt... så vem är gay?? Kan det vara så att det är själv symbolen "räven" som är gay?? Kan så vara... jag tror jag ska ta det med flicksen i morgon! För de kan ju inte bara strö sånna beskyllningar omkring sig jue =)

igår var en skönt slapp dag... fick utlopp för min gråtmildhet när jag kollade på tre avsnitt av Grey´s på en gång och det var så sorgligt att jag nästan självdog. Jag har lovar vissa att inte säga hur det gick så jag gör inte det. Men efter tårkavalkaden kändes det bättre. Hösten tär på mig redan och det är bara oktober, hur ska det här gå. Kanske blir det bättre snart. Det finns ju många ljusglimtar. Flickorna, oväntade telefonsamtal och den oupptäckta staden. >sen har jag ju snart en lägenhet att möblera, även om jag varken har möbler eller pengar till nya. Men det finns vänner som lånar ut vilket jag är enormt tacksam för.

Den stundande hemresan gör väl kanske oxå sitt till, både positivt och negativt. jag saknar och fasar. Vissa jag kommer träffa kommer göra det svårt. Men de jag saknar gör våndan värt det. jag ska ju försöka träffa min älsk iallafall. Hon och föräldrarna är de viktigaste som finns. Utan henne är jag inte jag... fast vi inte har träffats på länge så är hon ändå nån som ger mig lycka.

jag är sorgsen idag oxå.. men inte så farligt som igår... ilband hjälper det verkligen att sitta och bara gråta... det har min J sagt iallafall. jag saknar ibland de där nattliga samtalen även om jag inte vill tillbaka till tiden med angsten.

nu ska jag sova.

ciao mjao

fredags angst!

ja lite angst har jag men det är väl för att hösten är här..
snart ska jag sätta mig på tunnelbanan och åka till stan
å äta fondue med flicksen från jobbet.
Det är verkligen tur att jag har dem för jag tror jag hade blvit galen annars
jobbet tar död på mig.

men rock n roll...

// H

ilfart på livet

Ja det känns verkligen som att mitt liv går i ilfart just nu...
jag skulle vilja att det saktade ner lite grann bara...
bara så att jag hinner med själv... känner mig som en åskådare
igen. Jaja...

Har varit en sjukt händelserik vecka... i tisdags fick jag och ebba
rädda en full gubbe som somnat i en trappuppgång.
Sjukt skumt var det... Tove och mor och britt hade hjälpt honom in men sen åkt, sen kom de på att han kanske inte kunde ta sig upp så då fick vi ingripa... vi var så modiga att vi knackade på hos grannen och frågade om han kunde ta det... haha... modigt va??

igår (onsdag) fick jag reda på att min ansökan om lånelöfte gått igenom så jag bjöd på en lägenhet jag gillade bara för att prova vingarna.. några timmar senare har jag fått en lägenhet... För att fira denna konstiga upplevelse så var det en fågel som kissade på mig och sen när jag stängt huset så kom jag hem och skulle gå in i lägenheten... då upptäcker jag att mina nycklar är borta... så det är bara att vända tillbaka till jobbet och leta efeter dem... När jag letat igenom halva jobbet fattar jag att de måste vara kvar hemma i den låsta lägenheten... suck!
jag fick ringa till sambon som är så snäll och lånar ut sina.. sen hem igen och äntligen få lite mat i magen... sen ringa mamma och berätta sen decka...

i morse var det som att jag blivit överkörd av en truck eller nåt... men jag var glad och förväntansfull.. men efter en heljävlig dag på jobbet känner man sig inte så peppad längre... tur att det var kanelbullens dag idag så jag fick lite gottis.
Men efter jobbet så var jag och skrev kontrakt, så nu äger jag en lägenhet typ... sick...
Efter det åkta jag och sara till stan å tittade lite i affärer och jag bytte stav i läppen.. det känns mycket bättre nu med en kortare som inte fasnat i tänderna hela tiden. Nu kanske den läker nån gång... snubben som bytte den luktade sjukt illa, andedräkten, så nu har jag ångest över min egen pusta så jag måste flossa sen...

i morgon är det fredag igen.. hur kan det gå så fort?? fast det är ju faktiskt så att jag kämpat mig igenom en jobbig vecka men jag tror jag är hög på lycka så det känns som det gått fortare än den eg gjort... lät kanske flummigt men jaja...

För övvrigt älskar jag fortfarande Mat-Niklas och hans mysande när han pratar om maten han lagar...
kan man inte få hem honom i en liten låda??

ciao mjau