fredag 30 november 2007

hm....

jag kunde fått mig ett litet sjua nummer i natt om jag velat.. men att åka till gamla stan för att få det, nja... men lite lockande var det. Men jag lät bli. Slöheten slog mig i huvudet. Vill han ha mig så får han komma och ta mig.. haha.

idag har jag varit å tränat. Eller träna förresten, jag blev ju inte ens svettig, men som en liten träningsbonus så var det Mr. dates exfru som höll i klassen. Typiskt. Förresten frågade han om jag ville gå ut idag men jag sa att jag var upptaget, vilket inte var en direkt lögn för jag trodde jag skulle ut med Maddo. Men hon fick ont i magen och slömasken bet mig så en kväll med te och idol gjorde susen =)

Så jag har iaf. tränat idag vilket gör mig lite gladare, för jobbet gick åt pipan idag. Jag hann ju för fasen inte ett dugg kändes det som. Men men, vi fick lite goda nyheter och lite energi kom in i min kropp igen faktiskt. Kanske var det ett projekt, kanske var det att framtiden säkrades. Vad vet jag. Men det känns som att vi iallafall kan gå på jullov med lugn istället för som jag haft kaos de sista månaderna. Jaja, jag har ju del i det så jag får skylla mig själv. Det är som att jag drar till mig problem. Idag blev jag lite lessen, men jag tror jag tar åt mig för mycket av saker... måste tänka på det.

Jag kommer inte få träffa min pojke i jul, lessen som fan. Han är speciell... bara han som kan få mig att känna mig sådär bra. Miss him, fast vi inte brukade träffas oftare innan, det är en skum grej men ja sån är han. Jag är bra med honom helt enkelt. Kanske kommer han snart å hälsar på?? Hoppas!

Idag när jag tränade så kändes det som att jag inte gjort nåt annat än pilates, gillar det verkligen. Svårt men utmanande. Kanske kan jag få en plattare mage iaf... en gång i framtiden... måste bara sluta föräta mig först... åt en massa juleskum idag på jobbet och chokladpudding.. long time no see! jag som älskar det, men det påminde lite för mycket om en viss pojke som totalt krossade mitt hjärta.. eller jag hjälpte honom visserligen men ajg har aldrig hämtat mig... För att vältra mig i olyckan så tittade jag på lite kort... haha Då kom jag på att det nog var jag själv som krossade hjärtat. Jaja. Någon gång ska jag hitta någon som förstår mig och som kan älska mig. Han finns. Och jag vill att han ska vara som någon jag känner... på sätt och vis...

Jag vill julpynta lite, göra adventsfint och så... Men alla mina saker ligger nerpackade och nu vet jag inte om jag får upp nåt.. pappi vill inte köra upp om det är dåligt väder. Jag förstår men är ändå less... den här flytten och jag älskar inte varandra.

hejje!

torsdag 29 november 2007

v. 48

det är en låt av bob hund, mycket trevlig musik som jag tyvärr glömt bort lite under året som gått. Kanske har den varit för intensiv för mitt trötta sinne. Men då och då dyker en textrad upp i minnet och gör mig glad. V. 48 är en sån där pepplåt man kan behöva när mörkret är som mörkast.

läste en personsdagbok igår mest för att se hur det är med honom trots att jag eg. inte vill bry mig. Men ibland undrar jag hur han tänker för det fattar jag verkligen inte. Läste ett inlägg som var direkt till mig och som fick mig att tänka. Jag vet inte vad jag tänker med nåt är det väl. Bara det att tankarna snurrar för fort. Hur kommer det sig att folk man vill tycka om sårar en allra mest?? Och varför är det så att vissa människor inte kan bete sig som man behöver nån gång. Jag sårat honom????? Ja du kanske det men det är samma med honom. Han fattar att han gjort mig besviken men jag tror inte att han fattar varför nån gång. Och man kanske ska tänka sig för innan för en gång kan det vara försent. varför tänker han inte på det???? Jaja, han är av det manliga släktet så det förklarar ju varför jag inte förstår hur han tänker. Jag tror att jag har gett upp hoppet om detta förhållande tyvärr. Jag är färdig där, iallafall tills jag mår bra. Sorry.

Ida-Maria gör mig glad fast samtidigt. Spännande är det. En låt kan påverka på så olika sätt. Var får man skivan? Jag fattar inte varför jag ska fastna för musik som inte går att få tag på, Men jag får väl jaga nån gång när jag har tid.

Igår åt jag resten av kakorna. Fy vad hemskt det känns nu, men jag får fredagsfika i morgon sen får jag skärpa mig. Hoppas att förkylningen nu antingen bryter ut eller försvinner så att jag kan komma igång och träna igen. Kan inte hålla på såhär för då blir jag som en spägris.

nu ska jag vara lite duktig och rensa bland alla satans papper som ligger överallt. En sak i taget så tar jag mig till målet ska ni se!

CIAO

onsdag 28 november 2007

bokslut

jag vill ha ett bokslut i livet. Jag vill börja om i december för november var inte någon bra månad. Jag har börjat träna men sen kommit av mig igen. Jag har den här veckan ätit två paket nästan tre paket kakor... bara för att jag tycker synd om mig själv... ja det är inte bra helt enkelt.

Jag får ännu mer ångest när jag läser om hur duktig lilla lisan har blivit.. måste bättra mig ordentligt. Kanske kan december bli bättre. Jag menar det är ju bara jag som kan ändra på den här skiten. Men grejen är att jag har kommit på att jag är rädd och då gör jag såhär för att ha något att skylla på om det skulle vara så att det inte fungerar. Jag talar så klart om mitt icke existerande kärleksliv. Jag har något att skylla på om killarna inte gillar mig. Då kan jag säga till mig själv att de inte gillar mig för hur min kroppen ser ut, istället för att de inte gillade mig som person. Men jag måste bli bättre, jag måste bli bra helt enkelt. Då menar jag att jag vill bli bra i huvudet. JAJA!

flytten närmar sig och jag är inte ett dugg närmare en lösning av nåt problem där. Men det ordnar sig väl kanske? jag ska fråga skåningen om jag får låna hennes madrass. Sen får jag väl ta allt som det kommer antar jag. Men det ska bli skönt när det är över på något sätt. När jag har kommit in, fixat allt och bott där ett tag. Kan man inte få hoppa över initieringsfasen och bara hoppa in i det invanda?

Jag drömde om Mr. Dala inatt. Det var sjukt, varför drömmer jag om honom. Men det var en bra dröm, kärlek var det. Något som jag önskade mycket på den där tiden då jag träffade honom. Men själva tiden var inte bra alls. Jag gjorde allt för att döva smärtan och ville bara bort. Mycket därför jag träffade honom antar jag. Han gav mig det jag behövde fast jag ville ha allt. Men samtidigt gjorde han mig riktigt illa. Men men. >Det är länge sen nu. Men ändå lämnar han mig inte i fred. Kanske är det så att min hjärna fortfarande letar efter den där rätte som jag inte tro jag kommer träffa. Fast jag vet inte längre om det spelar någon roll, faktiskt inte. Självklart vill ja hitta någon som kan tycka om mig. Har upptäckt att inte alla gör det... inte för att jag trodde det men jag har märkt att fler och fler stör sig på saker. Men så är det väl, får bara acceptera det och gå vidare.
Jag funderade i morse på om man är singel för att man fortfarande väntar eller är man singel för att man inte har det folk letar efter. Det jag tycker om andra, tycker ju de om mig. Så jag ska kanske inte vara för hård mot Mr. date. För det jag inte ser hos honom ser ju ingen annan i mig. Det är väl det som är hela karusellen.

Jag längtar hem, eller så bara bort. Det är en tung månad det här. Vi hoppas på en lättare och ljusare december.

//Hanna

tisdag 27 november 2007

insomnia

jag är ständigt trött, hur mycket jag än sovit i helgen eller så. Och när jag förösker att komma i säng i tid så ligger jag mest och stirrar upp i taket och försöker lösa världsproblemen, alltså min världs problem. Jag skiter i om folk svälter eller att polarisen smälter. Just nu har jag fullt upp med flytten, jobbet och alla dessa problem där med folks om inte ska jobba kvar och är sjuka och ja allt. Jag är ett egomonster just nu. Men världen får vänta, "det är min tur nu, vinden har vänt".

Men jag antar att tiden löser alla problem eller att det kommer dyka upp lösningar om jag bara håller ut. Men jag vill inte att folk ska försvinna och göra fler hål i vår lilla ost... eller ja det var en dålig liknelse. Men jag vill inte att de jag jobbar med nu ska försvinna, blir ju lessen om de inte kommer vara där varje dag och förgylla den med sina egenheter. jaja, den dagen den sorgen....

Trots allt sker ju under ibland, vår hyresvärd har tex. vaknat och bytt ut lampan i vårt trapphus så att jag numera kan se vart jag stoppar nyckeln någonstans. När jag kom hem igår så trodde jag att jag gått en våning för mycket tills jag såg mitt namn på brevlådan... haha. Tänk om jag försökt låsa upp grannens dörr, det hade bölivit ytterst pinsamt.

Jag har helt lagt ner mr. blinddate nu. Men han verkar inte riktigt fatta det så jag får väl lägga fram det på något vis. Mr. bootycall är bara skum och sumpan är sur för att jag inte lyder hans minsta vink.. vad är det för fel på killarna egentligen?? Jag vill gifta mig med favvodavve istället. Puss på honom.

har precis varit på terminsavslutning på dansen. Tjoho, vad skoj det var. 100 personer som dansar samma dans, kan det bli bättre. Jag ska absolut fortsätta nästa termin. Förhoppningsvis har jag råd med lite yoga oxå.

Nu ska lilla jag sova en stund.

ciao!

måndag 26 november 2007

kaosteori a la Hanna

jag tror att min flytt är dömd att misslyckas. Kanske borde jag ha dragit mig ur när de sa att jag inte fick låna pengar för att jag hade en anmärkning, men jag lyckades ju fixa det. Ja det trodde ju både ni och jag men så var det ju då inte alls. För nu, 8 dagar innan flytt, när jag försöker fixa telefon, tv och andra viktiga saker. Då faller hela korthuset. Nu får jag inte skaffa comhem för att jag har en anmärkning. Jag fattar noll och känner att snart ställer jag mig rakt upp och ner och skriker. Jag vill bara skrika tills någon lovar att ordna upp hela den här röran. Det är sånna här gånger jag saknar min gamle pojke C. Han kom alltid till min räddning vid sådana här händelser. Jag skrek, han fixade.

Men men, som den vuxna kvinna jag är får jag bara bita ihop och försöka fixa det så gott det går. Jag får väl helt enkelt ringa och ta reda på vad f..n de håller på med. Men annars får jag väl leva utan tv och telefon ett tag.. det är ju inte hela världen antar jag. Men det hade ju varit toppen om man kunnat fixa allt innan man flyttade så det mest var möblerna kvar sen. Suck !

Men men, nu ska jag glo på en massa grey´s och äta mitt hopkok vad det nu kan smaka.

ciao!

söndag 25 november 2007

Sunday, I´m in love!

jag har haft en superbra söndag. Träffade Emma och Daniel som jag inte sett på säkert två år iaf. De är så härliga för jag känner mig aldrig obekväm i deras närhet. Sånna människor ska man hålla kära. Och det gör jag även om jag varit riktigt dålig på att höra av mig till alla som jag egentligen älskar. Måste bli bättre på det känner jag, kanske borde ta en helg i öret snart. Många darlings som bor där.

Idag var vi på gröna lund och tittade. det var väldigt litet och inte ett idealiskt väder, men rätt sött. Vill gå en massa julmarknader så jag får rätt stämning tills jag kommer hem. Då ska det pyntas så det står härliga till... tjoho. Och det ska bli en bra jul, har redan börjat klura på klapparna. Blir svårare och svårare varje gång för man tömmer ju huvudet på idéer, pappa är alltid värst... varför har jag sån ångest över att hitta rätt julklapp??
Jag tror ju iallafall inte att någon har blivit direkt missnöjd... men man vet aldrig.

Jag älskar julen även om det inte händer så mycket. Bara att få vara ledig och träffa dem man tycker mest om. Tända ljusen och gå och småmysa. Men hela resan dit är en del av hela upplevelsen. Hela december är som att åka rulltrappa ner till tunnelbanan. Man måste åka i den för att komma rätt. Man måste gosa in sig hela december för att det ska kännas riktigt bra på julafton. Tända ljus, bygga upp förväntningarna och bara gå och titta på allt fint... Jag känner mig lite som en gammal tant när jag tänker på det... hihi

Hm... ibland känns det som att livet bara rusar förbi, måste bli bättre på att fånga dagen. Men frågan är hur man gör. Kanske är det den frågan man ska leva för att ta reda på. Jag vill så mycket men vad hinner jag? Kanske är det som skåningen skriver. Man sitter för mycket framför den här dumburken. Men det är så lätt att fastna här, kanske därför det är så farligt.

Men vad önskar sig alla? Jag vill göra folk glada, det är nog därför det är så viktigt. det är viktigt att människorna runt mig är glada...

nu ska jag dricka mitt te, kolla färdigt på sagan om ringen och sen sova några timmar.

I morgon är en annan dag!

lördag 24 november 2007

big nono

det är enligt mig absolut förbjudet att innan 1:a advent sätta upp en endaste lite julpryl. När första ljusdagen närmar sig kan man sätta upp adventsstjärnor och en å annan stake. Men Fortfarande förbjudet att hänga julsaker överallt. Innan lucia kan man baka pepparkakor och lussekatter. kanske byta till juliga gardiner och ta fram dukar och liknande. En vecka innan jul är det lagom att ta fram pyntet, kanske plocka in granen så den hinner stå till sig. Sen dagen innan julafton pyntar man tillsammans sin julegran och tar fram de allra mest grilliga pynten.

Min granne har alltså brutit mot den allmängiltiga (enligt mig) lagen om julefrid. Han har i två veckor haft julgranskulor hängande i den röda gardinen i köksfönstret. Dåre!!
Fattar han inte att han kommer att vara trött på julen innan den ens kommit? Jag vill njuta av den i små portioner och ta allting i sin tid. Jag vill att det ska kännas att julen kommer närmre ju mer man får ta fram och ju mer man grejar. Den kan ingen jävle säga att man gör om man redan julpyntat. Morr på er!

Annars så har ju Mr. booty call bett om ursäkt för det sena samtalet och sagt att jag lät trevlig, så han är förlåten. Bara han nu får tummen ur och tar ut mig på dejt snart... vill ju se honom. Han hade mysig röst...

Ikväll är det film på schemat. Babel ligger redo och fruktsallad dom tilltugg, jag har redan ätit en kaka geisha så nåt annat än fruktdsallad får jag inte äta. kanske lite kvällsmat vore en idé men vi får se vad det kan bli.

jag tackar katten för komentaren på mitt förra blogginlägg. Ibland blir jag förvirrad men bra vänner håller mig på rätt spår =)

ciao!

booty call????

Ja vad säger man när det ringer i telefonen klockan ett på natten och det är nån som verkligen inte väntat sig skulle ringa? Vad vill han egentligen. För han leker med fel brud om det är nån slags katt och rätta lek. Jag säger upp mig innan leken börjar. fast grejen är att jag ville prata med honom men samtidigt kände jag mig nästan dum vissa gånger. Tycker han att jag är korkad?? Varför ringer han mig då??

Många frågor, inga svar.
Måste fråga skåningen om hon vet... jag vet inte. Jag måste säga att jag fattar inte ett endaste litet skrutt. Men det kanske inte är meningen att man ska fatta nåt. Vad vet jag.

Bion igår var skum, eller filmen var rätt cool, men slutet. HALLÅ!!!! Vad sjutton hände i slutet?? Man kan inte avsluta en film sådär. jaja det var trevligt men inte mycket mer. Jag önskar verkligen att jag kunde känna nåt men inte. Vet inte om det är fel på mig som inte känner saker eller om det verkligen inte är min typ. För det är verkligen inte min typ. Min typ är som jag sa till Katten, en undernärd musiker haha... men lite så är det.
Jag tilltalas helt enkelt inte av lagårdsdörrstyper.

Jag har pratat med min snutt idag, han är bäst. Och nu ska vi äntliggen träffas igen, skoj skoj. Den här julen kommer kanske bli bra även om jag är fattig som en jävla kyrkråtta.
När jag pratade med Mammi igår så sa hon att genrepet gått bra och att både magnus och markus hade hälsat till mig. Haha, lilla jag blir ihågkommen av två stora artister. det är coolt det minsann. Så kanske får jag sjunga med kören en dag iaf. Håll tummarna för det vore fucking wonderful. =)

nu tvättstugan.

fredag 23 november 2007

senaste nyheten



Ja såhär ser det ut nu då... mycket nöjd är jag.

Har nog inget liv eftersom jag sitter på jobbet fast jag slutade för exakt 26 minuter sen.... men men... ska ju på bio idag så jag borde kanske åka hem å sminka mig...

ciao mjau!

Eureka!

jag kom på det, mitt i natten. Jag ska ju fika med Emma och Daniel på söndag. Dem har jag ju inte träffat på två år eller nåt så det ska bli jätteskojigt. Men förvirrad som är så glömde jag totalt bort det. Fy vad hemsk jag är. Jag måste på allvar skriva upp allting. Snart glömmmer jag väl vilken dag det är, haha. Eller så gör jag helt enkelt som våra små praktikanter... kommer lite när jag vill för att jag "glömt bort tiden".
- Sorry att jag inte kom till jobbet idag, jag glömde bort tiden.

Fan hade en vanlig lite arbetare gjort så hade de fått en skarp tillsägelse från chefen.. men nippertipporna verkar inte veta hur det hårda livet går til. Stackars dem när de brutalt vaknar upp....

Jaja, nu ska jag åka till jobbet, undrar vad som händer idag. Man vet aldrig, det är charmen.

ciao!

torsdag 22 november 2007

oh my god!

idag är det smärtsamt att vara mig, funderar på om det blivit något fel på min inre apparat. Det känns som att någon sticker mig med kniv. Men men... så är det när man slutar med droger kroppen blivit van vid, i mitt fall hormoner??

Idag har jag äntligen fått i en ring i läppen, blev bra tycker jag. Det blev en svart en och jag känner mig genast lite tuffare =) Eller nä, men nöjd är jag iallafall. men det känns ju lite skumt och det känns som den är gigantiskt stor. Men ge det några dar så känns det nog ok igen.
I morgon är det fredag. Åh så underbart det ska bli med lite vila, fast grejen är att jag känner mig rätt förvirrad. Har jag bestämt nåt nu på söndag?? Någon som vet? Det känns som att det är något jag borde komma ihåg men som fallit i glömska. När jag väl kommer på det så kommer det vara för sent och jag kommer gräma mig stort. Så tänk tänk. Ja ja, det är inte nåt med flytt iaf... för det är inte än, toves är på lördag och söndag... ja vad är det då??

Sjukt hur mycket jag glömmer hela tiden, känner mig som en gammal tant som glömt var hon har lagt sina löständer på morgonen. Men men, jag får väl vara glad för att jag lever och är frisk. Det är ju faktiskt inte alla som kan gå till ett meningsfullt jobb varje dag och ha skoj där. Så jag är tacksam för det. Jag är tacksam för att jag snart ska få flytta in i min lägenhet. Det är ju egentligen inte så viktigt med det andra, huvudsaken är ju att man har ett tak över huvudet. Man tar så mycket för givet att man glömmer vad man har.

så den här bloggen får vara en tacksam en. För jag har det bra och det ska jag vara glad för.

onsdag 21 november 2007

morgonblubb

jag säger bara en sak... ge mig styrka.... det var sjukt svårt att ta sig ur sängen idag oxå. vad är det för fel på mig?? måste kanske skaffa en solklocka som alla pratar om. kostar säkert inte många pengar, haha.

FAKER är dagens ord. jag är förälskad i den här låten. Önskar att jag kunde lyssna på den hela dagen, då hade det varit lättare. Men nu får jag sluta för annars kommer jag för s ent till jobbet...

faker - this heart attack
dagens soudtrack

over and out!

tisdag 20 november 2007

joråsåatte...

har huvudvärk som molar, vid varje högt ljud så skär det i skallen på mig. (tänk er vilket härligt tyst ställe jag jobbar på, NOT). Har precis ätit tre croissanter och kommit på att jag inte ens vet varför jag tog tre, det hade kanske räckt med en. Men jag har aldrig riktigt haft koll på det där, jag bara öser in.. haha. Ja ja, kanske blir det jämt ut när jag dansar sen...

idag har det varit en mastodontdag igen, fast den inte var lång. Men det kändes lite som att den aldrig skulle ta slut. Men nu har jag iaf fått komma hem och bredvid mig stor ett s tort glas te, livets dryck.. eller ja efter vin då såklart. Men hade nog inte varit så bra om jag suttit här och hinkat vin, inte på en tisdag =)

idag fick jag åke tunnelbana hem mid min missy, hon är go hon. >får mig alltid att se lite ljusare på tillvaron. I morgon är en annan dag, håll tummarna för att jag får sova i natt så jag inte är så här trött i morgon oxå. Suck!

Annnars så är det som vanligt, totalt kaos i skallen på mig. Men nu har jag iallafall skrivit en lista så jag har tagit ett steg mot en bättre flytt. Måste bara börja ta tag i sakerna oxå. Men det blir väl som med tandläkarbesöket kan jag tro. Jag fick lappen i god tid, tänkte att jag måste ringa och avboka. Sen har jag lagt lappen på ett bra ställe som jag tyvärr inte kan komma på nu. Så självklart glömde jag att avboka tiden och får punga ut med 400 spänn eftersom de ringde idag och frågade vart jag var... haha. Livet är komiskt ibland. Ni som känner mig väl hoppas jag vet att jag faktiskt inte är helt kokkobello... men man kan ju börja undra.

jaja, nu slapp en stund innan manglingen på dansen.

vinkivink!

måndag 19 november 2007

dagen D del 2

ja jag har förstått att folk är nyfikna. Mamma drog ut på det i 20 minuter men sen frågade hon hur det gått. Ja vad säger man?? Jag var ju sjukt nervös men det gick ju bra. Han var ju varken hemsk eller elak =)
Han var väldigt trevlig och hade bokat bord på en vegetarisk restaurang för min skull. Det är inte många som skulle göra det så han ska ha big credd för det. Han var en gentleman och lätt att prata med. Nu vet jag inte så mycket om hur det ska gå till på en dejt, jag har faktiskt aldrig varit på en tror jag... om man inte räknar alla konstiga äventyr jag gett mig iväg på. Men det är inte dejter, mer åt bootycall hållet. Så här sitter jag nu och är inte längre dejting-oskuld. Men vad känner jag, vad tycker jag.. vad ska man tycka. Jag tyckte att han var trevlig helt ekelt och kanske inte så mycket mer. Vet inte om vi är lika eller olika, bara att vi har nog helt olika erfarenheter av livet. Men så var han en bit äldre än mig vilket gör att jag känner mig liten och barnslig på nåt sätt. Men men... jag ska ge det lite tid och fundera sen får vi se vart jag hamnar. Den andra dejten vet jag inte vad jag ska tycka om eftersom jag inte var på den. Har pratat med pojken ifårga men han har inte sagt nåt om en ny så jag vet inte. Jag vet bara att jag inte orkar göra mig till för nån just nu. Vill han inte så är det ingen som tvingar honom. Kanske är det så att jag inte passar med folk som andra passar med eller nåt... vad vet jag.

Men som jag sa till min kära koks idag, jag vågade och är då en erfarenhet rikare. Bara positivt!

Jag är trött in i märgen så jag ska gå och mysa ner mig i sängen nu tror jag...

bye bye!

söndag 18 november 2007

flytten som aldrig tog slut....

jag älskar min tove men fasen vad hon har grejer... det är som att ju mer vi bar fdesto mer fanns det kvar =) Men jag har haft jätteroligt ändå. Det är få månniskor som jag känner mig så bekväm med som med henne, trots att vi inte pratade om så mycket mer än var vi skulle ställa allt för att det skulle gå att bo där. Jag kan vara vardagsHanna med henne helt enkelt. Sen satt vi ju och drack gott vin och pratade om dagar som flytt till sena natten och det var skönt. Det var tråkiga minnen men samtidigt en tid i livet som varit en vändpukt för nästan alla vi känner... och tja... vändpunkten för oss. Utan den tiden hade jag kanske mått bättre men jag hade heller inte varit samma jag som nu. Så man får väl se det som en nyttig läxa kanske. Jag tror mer och mer på att allt som händer har en anledning på något vis.

antar att ni är sugna på att höra hur dagen D gick. Men jag vet inte vad jag ska säga. Har inte bestämt vad jag tycker om min dejt än, men han var trevligt och jag är glad över att jag vågade gå. Men det var nog inte kärlek vid första ögonkastet.... sånt som jag drömmer om. Men vi får se.
Den andra dejten blev ju inte ens av, han ställde in... Så antingen fick han kalla fötter eller så är det nåt annat. Jag blev lite lessen, men samtidigt var det skönt för jag var rätt sliten igårkväll. Men jag ville verkligen träffa M så ja, jag är besviken. Men får se om han frågar igen annars vet jag ju att hans fötter inte var varma nog. Eller så kanske han hittade något bättre?

Varför är det så att man drömmer om att bara bli sådär himlastormande kär?? för det är ju dömt att misslyckas. Jag tror att vi ska sluta berätta prinsess-sagor för våra barn för det är där vi indoktrineras från början...att vi ska hitta en prins som älskar oss och vi ska leva lyckliga alla dagar. Det är även där idealen sätts på hur flickor ska vara...
Eller är jag bitter nu??
Antagligen, men det är för att jag någonstans är arg för att jag inte kan vara nöjd med den jag är utan hela tiden försöker vara någon som jag aldrig kommer bli.

Men jag är egentligen inte bitter. just nu är jag bara slut som människa av allt packande och bärande. I morgon är jag pigg igen och redo för en ny vecka...

ciao!

fredag 16 november 2007

Dagen-D

fy för, vad har jag egentligen gett mig in på?? ja ni gott folk, det här är lilla nervösa jag som får sista minuten ågren. Jag vet egentligen inte om mina kläder passar och om jag blir snyggare hur mycket smink jag än tar på... burr... Men men, utmaningen väntar och det är ingen mening att börja ojja sig nu, det är bara att bita ihop, samla mod och se glad ut.
Det kan bli jättetrevligt och det hoppas jag ju klart på, men det är något visst med människor jag aldrig träffat innan eller ens pratat med. Sen har jag ju ett sjukt kontroll behov eftersom jag vill att folk ska tycka om mig, så därför jag är så här... fast samtidigt som jag är såhär så försöker jag intala mig själv att det "spelar ingen roll om hundra år". Vi får se om det fungerar.

Dannyboy ska sova här inatt, haha jag undrar vad hans kära flickvän tycker om det minsann. Hon är ju inte speciellt glad för mig... Men men det är väl egentligen inte mitt problem eller hur?? Det är ju han själv som väljer att leka med döden =) Jag bara träffar en kompis, vilket man tycker borde vara lagligt eller hur?

I morgon är det dags för flytt för fröken Tove, synd att jag inte får träffa hennes bror =) Han var en söting även om han verkligen inte var min typ. Får hålla till godo med min fruga och kanske muffins om jag hinner in på bageriet innan jag åker till henne. well well, det återstår att se. Nu ska här utamans rädslor.

ciao bella!

torsdag 15 november 2007

trötter

ja trött kan vem som helst bli av en mastodontdag av detta slaget... när jag klev över tröskel kl. 8 var jag helt slut i hjärnan. Men överlag har det varit en okej dag. Den började dåligt blev sämre men artade sig i slutet. Ibland undrar jag varför man ens försöker i detta jobbet, folk lämnar bara in sina barn till förvaring och hämtar ut dem när de har en liten lucka i sitt "vanliga" liv för barnet de "råkat" sätta till världen. Hårt kanske men så känns det ibland när jag har barnets bästa för ögonen men blir motarbetat hela tiden. Sen blir jag besviken på en chef som lovar men aldrig håller... tur att jag har trevliga kollegor. För det har jag verkligen, kanske har vi lite för kul på jobbet ibland men jaja... stackars Sara var trött på oss idag på mötet, men hjärnan dog någonstans halvvägs tror jag.

I morgon är dagen D... Blinddate är ordet. Varför går man med på att träffa en vilt främmande kar på pressbyrån?? Tja, svaret är väl att jag vill känna nån slags spänning i livet ibland. Det är nervöst, men samtidigt har jag slutat fundera och ja det får väl gå som det går. Hoppas bara att vi har något att prata om annars blir det en kort date. Men jag skulle vilja veta varför koks tror att vi passar ihop.. men jag antar att jag f år se i morgon, har ju ett visst kontroll behov men det här är utom räckhåll för mig... gudarna måste skratta när de ser på mig... hihi

hm.. det är lite svårt att få orden rätt för mina händer är så kalla, jag bor ju i arktis. Ska borsta tänderna och sen sova, kanske bara läsa några sidor i boken =)

ciao!

onsdag 14 november 2007

mot väggen..

ja ilband blir man ställd mot väggen och då tvingas man tänka efter, vad är det jag egentligen vill. vem är jag?? Vad tycker jag egentligen om?? jag tror att jag msåte prova allting en gång för att se om jag tycker om det eller inte... läste en blogg där ägaren listade saker hon tycker om, så jag kanske borde göra detsamma. För att komma på precis vem jag är och vad jag vill ha ut av livet...

1. jag tycker om att läsa, att kunna leva mig in i den där andra världen.
2. jag tycker om varmt te så man kan värma händerna på koppen.
3. jag tycker om att titta på när snön faller.

hm.. det var tre saker iaf...

idag har jag tränat och det var gött, var piggare när jag kom hen än när jag gick dit. Det känns ändå i kroppen att jag har tränat några gånger vilket ger pepp att fortsätta, för jag vill ju ha bättre kondis och en finare kropp. Kanske inte får så mega bra kondis av att boxas men lite bättre flås måste man ändå få för sören vad han kör med en... eller de för jag går ju två gånger i veckan nu.. riktigt stolt över mig själv.

ciao!

tisdag 13 november 2007

miss blogger

ja så känner man sig ibland, kanske är det så att vi har ett behov av att känna att det vi känner men inte kan få ur oss ändå kommer till andra människors kännedom. Då är bloggen en fiffig sak. Här kan du ösa ur dig i princip vad som helst så länge det inte är kränkande för någon annan. Men dina tankar, nojjor och funderingar.

Jag vet att det finns många som missbrukar friheten att uttrycka sin åsikt genom att använda medier till att kränka andra människor men de har ju inte all makt eller hur?? Vi andra måste göra våra röster hörda och kämpa emot det som inte är bra. Kanske låter det lite dorky men när det kommer till kritan så rör det sig hela tiden om kampen mot det onda... eller kanske har jag snöat in för mycket på mina fantasyböcker igen??

jaja... annars har ju dagen varit väldigt bra vilket egentligen känns konstigt... jag är så van att må dåligt och ha ångest att jag inte vet hur man mår bra. Men idag har jag haft det bra. Det har flutit på jobbet tycker jag och vi har fått många små ljusglimtar. Jag menar hur många andra än just vi som jobbar med barn får höra att någon älskar oss på jobbet?? Det hjälper ju att höra det =)

träningsvärken börjar sätta i på allvar och jag börjar undra om den där Oskar sparkade sönder mina muskelfästen igår, men i morgon är det på det igen. Jag ska bli vältränad så är det bara. måste börja få fart på pilatesen på fredasgarna oxå... sen är det vara matvanorna vi ska ändra på så kanske jag kan bli en fit person... men inte idag, idag ska jag gå och decka i sängen =)

natta de mina

söndag 11 november 2007

söndag

japp så har man varit på utflykt idag minsann, det var faktiskt väldigt skojigt. Sen träffade jag ju pastsypam på vägen. Blev så rädd när hon ropade på mig att jag höll på att tappa allt jag hade i händerna =) Man väntar sig ju inte riktigt att någon ska ropa ens namn på en ganska avlägsen station. Eller den är väl central men jag har ju aldrig varit där innan så jag tänkte inte att nån skulle känna igen mig jue.

nu har jag träffat lilla castor och han var söt, men fy vilken gasboll han är. Nästan som pumba i lejonkungen. Men jag kan tänka mig hur skönt det måste vara att ha nån att bry sig om, lite sällskap. Jag kanske blir lappsjuk nu när jag ska bo själv. Men å andra sidan finns folk överallt som jag kan hänga med... behöver ju nog bara fråga iofs.

jag har insett nu vilket projekt det är att flytta, helst sjukt vad mycket det är att tänka på... el, tv, telefon, internet och allt det där andra man inte tänker på att man behöver... suck... pengar, pengar överallt. Inte vann jag något på min trisslott heller... jaja bättre lycka nästa gång antar jag.

Toves pappa är rolig, han tog upp frågan om jämställdhet idag. Det är sjukt vad mycket det finns i den frågan egentligen som man aldrig tänker på. Det är sjukt egentligen, men egentligen heller inget jag orkar bry mig så mycket om förurom att ingen ska bli förtryckt.

jag är sjukt nervös inför fredag, varför gav jag mig in i det?? fast på nåt sätt vill jag ju oxå, för att veta att jag lever och inte är levande död....

ciao!

nöjd...

jag tror att jag är nöjd... har inte städat och inte pluggat men jag känner mig nöjd och tillfreds. Nöjd är även namnet på en väldigt trevlig pojke... men det är en annan historia, suck!

snart ska jag försöka ta mig till tullinge, sjukt hur svårt det ska vara att ta sig till sina vänner bara för att man vägrar köra bil =) Men men, den som väntar på nåt gott!

skriver och berättar om mitt första möte med en gremlin´

ciao!

lördag 10 november 2007

glädje

igår var det glädje, att bara sitta och äta god mat och prata med sina vänner. Jag säger tackelitack! för det var en megabra avslutning på en pissig vecka. Ibland behöver man bara lite glädje för att vända en lång trend... har ni tänkt på det. Jag har inte gjort det på länge och jag vet att jag inte är så mottaglig för snälla ord och sånt.... men igår var det skönt att sätta sig på tunnelbanetåget och säga... jag har haft jätteskoj.

idag när jag tittade ut så var det vitt igen, snön är här men jasg undrar hur länge den kommer att stänna för det är faktiskt bara november... början på november oxå.. då ska det vara mörkt och ruskigt. inte fridfullt å vitt. Men jag ska vara glad åt snön så länge den inte stör mig...
Den första snön är magisk, när det är på riktigt och blir stora drivor. Då vill jag ut och bara stå där när flingorna singlar ner över mig och gömmer världen, snö är renande på något sätt. Fridfullheten.

idag ska jag gå och titta på min nya lägenhet och mäta lite, det ska bli skoj. Och nu ska jessica att jag fick låna en soffa av henne om jag ville.. fy vad alla är snälla. Saras madrass är ju i princip bokad. Underbara människor man har runt sig ibland, tur att jag kan skriva det här för jag är väldigt dålig på att säga till dem hur bra de är...måste bättra mig där.

nu ska jag koka te för att lena upp halsen llite och läsa gårdagens metro... fan vad jag saknar dn.

ciao!

torsdag 8 november 2007

mörbultad

ja, lite sån är jag. Vet inte om det beror på mördarträningen eller på att jag håller på att bli riktigt förkyld. Känner tyngden i bröstet och värk i fingrar och armar. Men jag håller emot så länge jag kan.

Är lite lessen för att det inte blir nåt med middagen i morgon, är alltid skoj att träffa folk man jobbar med civilt. Men man kan ju inte rå för när man inte har pengar kvar. Jag kommer väl vara i den sistsen mer än ofta efter 4 dec. kan jag tänka mig... suck... vet inte riktigt vad jag har gett mig in i måste jag nog få erkänna. Men det ska bli kul att få flytta in.
Annars så är det lite skum stämmning på jobbet, känns som att jag ständigt får runt med dåligt sdamvete och en känsla av att jag drömmer och snart kommer inse att det varit en dröm. Ilband känns det som att jag verkligen kommer bli galen. Men jag fick stanna och det är jag glad för, det här känns så bra annars... så jag hade blivit knäckt om jag behövt byta igen...
Önskar man kunde få kliva in i hjärnan på folk och se vad de egentligen tycker.. men å andra sidan inte... tror inte att jag vill se allt folk tänker om mig...

i morgon är det äntligen fredag, den här veckan har gått med snigelfart verkligen. Men det har oxå hänt saker för en halv såpa. Så vill folk ha något spännande att se på så är det bara att sätta på tv2.... haha... Nä men jag är nog bara sliten in till märgen av hela den här konflikten.

Har iaf hittat ett ljus i mörkret, nåde mig om jag sumpar det här. Då blir jag fan förbannad på mig själv... fast det är ju inte bara upp till mig... man måste ju vara två eller hur??

jaja nu ska jag sjukna ner i min soffa och bara glo på tv tills jag faller i trance. kanske hinner jag titta lite på matnicklas =) Me like!!!!!

ciao!

tisdag 6 november 2007

blääää

jag sitter här å har megaangst. varför måste jag gå till jobbet idag... varför kan det inte vara söndag??

egentligen vore det bäst om jag viftade med vit flagg och gav upp... då skulle inte nån annan behöva må dåligt över den här skiten... Hur jag än handlar så verkar jag såra människor.

Verkligen lessen!

måndag 5 november 2007

sad dead me

Det känns som att jag har blivit skjuten, jag har ett stort hål i bröstet där jag brukade ha ett hjärta och en själ. Men just nu har dessa delar lämnat min kropp, kanske lika bra för jag tror inte att jag hade stått ut med all den ångest som den här situationen skapar. Det känns som att jag står och slår mig blodig mot en cementvägg och jag fattar inte varför jag försöker ta mig igenom när jag vet att det inte går....

mår verkligen piss just nu, varför bad jag mamma slänga mina piller och receptet... jag borde börja knapra dem nu så jag inte blir suicidal igen... jag vet att jag egentligen inte vill äta dem men allt för att slippa känna mig såhär... suck...

idag hade vi ett jävligt jobbigt möte, många var besvikna och väldigt väldigt arga. Jag vet att det är mitt fel mycket av det och det gör ont som fan, hatar att göra människor besvikna och arga. Hatar när jag inte uppfyller människors förväntningar på mig... eller att de får en annan bild av mig än jag vill att de ska ha... face it, jag vill ju vara omtyckt. Nu är min framtid väldigt oviss och det gör att mitt huvud nu är ännu mer sprängfyllt av tankar och ångesten, den jävla ångesten som gör att jag får svårt att andas och tror att jag ska dö...
Jag vill inte flyttas, jag vill vara kvar med människorna som jag känner accepterar mig som jasg är trots att jag vet att jag är skum ofta. Men de är underbara!
Hur ska jag kunna starta om igen?? Lära känna nya kollegor, barn föräldrar?? Jag tycker verkligen genuint illa om att försöka lära känna folk men det har gått så bra på mitt lilla kollo för att de är öppna... nästa ställe kanske inte alls är lika bra...

jag vet iofs inte om det är jag som ryker men jag kan inte annat än att tro att det kan bli jag, har ju tyvärr inte tittat på pillans film så jag har fortfarande en mörk framtidssyn. Jag lovar att titta på den när tiden slutat skena.

snart flyttar jag och det är en massa himla skit att fixa innan... måste fråga tove så jag inte glömmer nåt. Sen har jag ju lovat den pärlan att hjälpa till i lyan så där går ju iallafall en helg som jag inte kan nojja mig på.. och på nåt sätt så får hon mig alltid att känna mig lite tryggare.... Jag älskar henne för att hon är som hon är!

nu ska jag nog gå och lägga mig, måste på något sätt få energi till att ta mig igenom morgondagen.

söndag 4 november 2007

hemma eller hemma??

jag har varit hemma hos föräldrarna i helgen, det var konstigt... de bor ju inte kvar där jag var med och bodde. Men huset har blivit mysigt och jag tror det kommer bli super när allt väl hamnat på plats. Jag fick ju verkligen se herr ankas rätta ansikte i helgen vilket inte var trevligt... är så trött på det att jag vill spy. Killen är totalt hjärndöd eller nåt för han fattar verkligen inte hur man uppför sig. igår sa han att jag blivit fin i håret, "innan var det ju slitet och så". Jag menar hallå!!!!!

jaja idag messade jag honom och sa att det inte är nån idé, jag är inte ett dugg intresserad... och jag menar det. Ärligt! jag är inte ett dugg intresserad av nån just nu... och ja så är det bara. Jag vill hitta en pojke som kan uppföra sig normal, som inte är helt paranoid eller nåt annat otrevligt... har träffat min beskärda del av knäppisar nu tycker jag... En vanlig en som tycker om mig för att jag är jag och inte bara tanken på att blir lycklig... men jag är heller ingen trphy wife som herr anka behandlade mig som igår på bannan... fy bubblan.

jag är glad att vara tillbaka i storstan nu iallafall. Jag känner att det är här jag hör hemma... i anonymiteten men ändå har jag fler vänner här än där... jaja ni vet...

nu ska jag försöka gå och sova, jag har fått den stora äran att vara förste assistent i morgon så jag msåte vara på topp... tjoho!! En hel dag med vildhasse och sen ett lååångt härligt apt på det... som hittet, eller vad säger ni??

puss!

lördag 3 november 2007

fredag

jag hälsade på vid mitt gamla jobb, det kändes konstigt men roligt..

jag klippte mig... jag var rädd hela tiden för jag gav honom fria händer... men jag älskar itt nya hår... /bild kommer senare)

jag älskar inte duc som har blivit en stalker...

nu ska jag gå och sova eftersom jag känner mig full som en kastrull på tre öl... kan även bero på att jag inte sovit nåt inatt och att jag är trött som en gammal get =)

jag älskar bara dem som jag älskar!

torsdag 1 november 2007

Hemma

ja så var jag då äntligen här... fast jag känner mig lite som en fräling för det här är ju inte mitt hem... jag har ju aldrig bott här. Men efter ett tag så har nog chocken lagt sig. Tyvärr blir det nog inga bilder för pappa har tydligen glömt kameran i köpenhemn hos min faster.. klantopappa.

jaja kanske känner jag mig rik nån dag här å går å skaffar mig en liten egen kamera... fast det är inte så troligt kan jag säga.. får försöka med mobbekameran istället.

trodde aldrig jag skulle komma fram, det var en snubbe på planet som bar sig väldigt mystiskt åt... började be och ha sig helt plötsligt och då tänkte jag att hjälp han är en självmordsbombare som tänker spränga mig i bitar när som helst... han var helläskig... satt och sneglade på mig så jag satt bara och tittade raktfram och tryckutjämnade mina stackars öron. Sen när jag nästan hade panik så säger piloten att vi ska lända, och den där sucken av lättnad kom... hade hållit andan utan att märka det själv... Väl nere på marken så var han fortfarande skum så jag skyndade mig att gömma mig bakom papps som är stor och skräckinjagande =)

nu ska jag vila min stackars trötta kropp.

bye bye!

en snabbis

japp en liten bloggsnabbis innan jag tar en snabbis hem.. haha

nädå... jag har lovat pernilla att det inte ska bli några snabbisar minsann. Men för det kan man ju kanske fiska lite. Väskan står i hallen och väntar på mig och om ett par timmar väntar la familia där hemma. Sakna sakna!

Men jag älskar mina jobbsar, bara så ni vet det!