jodåsåatte

när ska vinden vända??

jag tänker på bättre dagar, dricker lime-vatten och lyssnar på veronica maggios "stopp"
det är vad jag tänker göra... jag tänker inte gråta... bara så att du vet....

to be gone

åh, det var länge sen jag lyssnade på anna ternheim.. det var skönt. Den där speciella örebro känslan infann sig på nytt och jag kommer ihåg de bra stunderna igen... de var få men goda. Det var vi mot välden och vi gjorde det med bravur... vi stog kvar till slutet... Men dessa 5 åren tog så mycket av mitt liv... alla mina framtidsdrömmar och mitt hopp om en ljusare morgondag. De är borta, kvar är lilla pessimistiska cyniska jag... och varje gång får jag bevisat för mig att det är det rätta sättet... värden därute är galen.

I veckan har rensat bland alla fnurror... raderat allt som hände innan semestern, det var ju inte så intressant iaf... mest för att jag egentligen är i desperat behöv av något som gör mig glad... men på sista tiden har jag mest blivit full och mått dåligt.. det här hänt så mycket på senaste tiden att jag bara vill skrika på allt... men det ser ljusare ut ändå... jag tänker iaf hänga i slussen i helgen... haha...

summa kardemumma.... I´m noebodys wife....

addictions...

just nu är det många saker som jag känner att jag borde sluta...
1. glo runt på facebook, varför gör jag det??
2. äta en massa skräp, 1 augisti är det omstart av träningen
3. störa mig på folk, det gör mig less och ingen annan
4. googla, shit jag faller ju i trans och timmar kan gå...
5. tvivla på mig själv

men det värsta är nog iaf mitt facebook beronede... herregud... tror jag verkligen att det blir roligare bara för att jag kollar sidan en gång i timmen?? Det måste få ett slut... dessutom boerde jag göra andra saker just nu. Som att läsa allt material jag fick med mig från nya jobbet och försöka samla tankar na och förbereda mig för vad som komma skall... men neeej jag sitter och glor på min lilla skärm... suck...

fy, idag har jag svullat något bedrövligt, så nu har jag packat träningsväsken och ska gå direkt till gymmet när jag slutat jobba. Det komiska var att jag såg en fin pojke i affären, i träningskläder. Gissa vad grabben köper? Jo, bananer och nyponsoppa.... haha, där stog jag bakom honom i kön med mina chokladdoppade hasselnötter och en burk tsatsiki... sjukt dålig jag kände mig. Vi kan ju låtsas att jag impade på honom ändå... hoho... jodå...

I morgon måste här städas, har dragit på det i två veckor nu... bara föst runt sakerna i lägenheten. Min favvo ursäkt just nu är att jag har en massa att tänka på och att det är för varmt.. undrar hur länge det håller. Men i morgon måste jag ta tag i det om jag vill kunna släppa in någon i lyan alls.

hola!

omvärdera mig raring...

så sjunger florence valentin och det är det du ska göra... jag kanske inte är den du tror eller så är jag det vad vet jag. Har precis sett ännu ett lysnade avsnitt av morden i midsommer, tur att det finns engelska deckare att roa sinnet med... här händer annars kanske inte så mycket skoj.

Jag vill att det ska hända något, eller har det redan hänt och jag missade hela grejen? När är det dags att kliva av tåget?
Kan nån tala om för mig varför det är så att de alla hittar något bättre precis efter mig... finns många exempel, speciellt ett gift sådant.. men skitsamma.... det var ju inget bra exempel iofs... men ta E tex. Inte redo för något sen blir han tillsammans med en barnrumpa med mohikanfrisyr... haha, ironin i det hela är bara för bra tycker jag....

hittade ett gammal kort, från kören... haha på många sätt var det en skön tid de där två hemma... men samtidigt kvava som i graven. Hur kan något vara bra och dåligt samtidigt?








from hanna with love!

fix you

jag hörde den och kom på att det inte spelar någon roll... det var nog inte meningen. Men jag hoppades och som vanligt när jag hoppas så går det åt helvete.... men jag klarar mig alltid har jag märkt.

Jag lyssnar på coldplay och drömmer om bättre dar....

oh really?

Jag känner på mig att den här dagen kommer sluta kass, jag bara har känslan i kroppen... vet itne varför. Jag har en massa i huvudet just nu... 4 dagar kvar till på jobbet sen börjar det nya på måndag. Det är pirrigt som tusan och jag kan knappt andas när jag tänker på det. Sen fick jag reda på datum för operationen av mitt öra, redan i september, känns inget bra för jag är lite rädd för den. Måste ju vara sjukskriven i minst två veckor. Hua... vem ska hålla mig i handen då?? Singellivets baksida.
Sen är det mycket annat som snurrar i huvudet, jag tvivlar på vissa personers känslor för mig. Som alltid när jag inte får de reaktioner jag väntar mig, varför gör jag så här. Jag analyserar varje liten grej i timmar men kommer ju aldrig fram till något ändå. Men eftersom jag är som jag är fortsätter det mala i skallen och det känns som att jag ska bli knäpp, sen får jag ont i magen för att jag bara väntar på det där som ska hända.... men egentligen har jag väl ingen aning om vad andra tänker... så varför håller jag på??

Ja snurrigt blev det här.. ska sluta snurra nu och bara försöka sluta tänka på skiten, det som sker kommer ske oavsett om jag har ont i magen eller inte.

För övrigt har det gått för långt när till och med ensionärerna plastikopererar sig... på något sätt måste vi sluta vapenvila med oss själva!

söndags blues

jag är seeeg idag, men jag får skylla mig själv när jag går ut och super mig full eller hur? Jaja, skoj hade vi iallafall måste jag säga. Debban regerar vilken dag som helst. Sen var jag ju där med min partykatt som är galet rolig och jag har aldrig tråkigt då ju. Jag säger bara, måntiara attack!

hela helgen har jag haft Veronica Maggio på hjärnan... hon är klockren. Favvon just nu är måndagsbarn och stopp. Bättre låtar får man leta efter faktiskt. Kan gälla som soundtrack för mitt liv. Gillart helt enkelt.

Det finns moln på himlen, jag känner mig ytterst förvirrad och önskar återigen att jag kunde läsa tankar, speciellt pojkarnas... men men... Give me a sign... eller nåt.

Nä nu är det faktiskt så att jag borde gå och sova... annars kommer jag försova mig igen, hatar att öppna.

hola!

nattsudd....

varför sitter jag och lyssnar på weeping willows såhär dags?? Det är som att be om att bli deppig.. men ajg var ju lite sugen på nostalgisk magnus... love him. Jaja, det är fredag och jag har överlevt den här veckan med. Med nöd och näppe, men tillslut tror jag det slutade med plus.

Igår tog jag för övrigt mitt premiär dopp, med Maddo i vinterviken. Det var kallt men skönt. Solen har äntligen hittat tillbaka till staden och jag nujter i fulla drag. tänkte faktiskt lägga mig i långrbo i morgon, för sen måste jag tvätta mitt i allt. men sen kanske nån vill ta en öl eller två... hoppas på det. bara inget Kleins.. fy bubblan.

På söndag såg jag en gratiskonstertjag vill gå på, älskar ju FFP, hoppas att nån vill gå då... gratis är gott.

Jag vill kramas.... helst nu på en gång... men inte ens en nale har jag.. får kanske gå och skaffa en om det ska fortsätta såhär... måste vara musiken som gör det... får byta på en gång...

5 arbetsdagar kvar.... inte mycket det. Hur mycket kan hända på en vecka? Känns som att allt redan har hänt ju.
I moegon har jag en massa att fixa... så kanske borde man krypa till kojs och hoppas att sängen är kallare än det är här.... gillar värmen men inte när jag ska sova...

hola!

city of satan...

förlåt förlåt förlåt.... jag vet att jag fylle messade... jag vet att det var dumt gjort.. men jag kan tyvärr inte ta tillbaka messet... det var inget snusk.. bara ett söttt litet mess. Men jag vet att jag inte borde fyllemessa, jag vet det och jag säger nu förlååååt. Jag skrämmer pojkar... oc h det är ju inte det jag vill... men vem bryr sig.. inte ni... inte jag... ni ser ju att jag äldrig lär mig... och han svarade faktiskt inte ens... så det måste vara illa. Well well... nu är det gjort... jag är full. Så kan det gå...

Jag har idag:
- Ätit donkan mat
- fyllemessat
-Blivit full
-Pratat strunt med två vackra flickor
-Jobbat
-Försovit mig

Ja där har ni min dag i korthet, har hänt en massa annat med men det pallar jag inte skriva om, läs föregående inlägg och fattar ni inget så är det okej... så här ser det ut inne i mitt huvud.
Nu ska lilla Hanna gå och sova för hon måste gå upp halv 6 i morgon och göra sig presentabel inför ett viktigt möte i morgon bitti... bra jobbar med fyllan då eller hur??

Puss

hurry curry

Nä så sa hon väl inte riktigt men när jag var och hämtade ut mitt lilla paket på Vi idag så ringde kassörskan polisen eller nåt liknande... och jag säg i mig direkt... Det är ju trots allt inte varje dag det händer något sååå dramatiskt som ett polisingripande i lilla Fruängen =) Men jag såg inget och jag kunde ju inte hänga där hela dagen, så roligt är det inte att handla mat.

Sen har det varit fullt sjå att hinnamed i vad som händer at work, ska på möte i morgon och jag kan inte säga att jag ser fram emot det. Varför måste det hända en massa skumt när jag ska sluta?? jaja 7 dagar kvar. Sen är det ett nytt kapitel i min bok igen, ett helt nytt kapitel. De vet inget, jag säger inget.

mitt liv ser ut såhär: one step forward, two steps back...
Men det ska bli ändring... det ska det minsann.

Haha, jag fick ett roligt uttalande igår... jag blev glad... han kanske inte vann iallafall. Eller vem lurar jag, det är klart han gjorde den gången. Men jag kan stå som det slutliga vinnaren. Sug på den!!

Nu ska jag njuta av min hm-katalog och en kopp kaffe till... ikväll blir det öööööl.

puss

gah....

Jodå jag överlevde, men hon påstår att jag ljuger... hon borde fan ta och undersöka sitt huvud och jag undrar verkligen hur hon kan sova på nätterna... Fan jag fattar inte ett skit.. men när gjorde jag det sist??
Jaja, 8 dagar kvar sen är det freedom. Kommer sakna flickorna men jag måste tänka på mig själv här.... slippa Tengil och hennes psykostyre. Känns som att hela den här karusellen snurrar runt mig och kanske hade allt varit bra om jag inte varit här... blä känns trist som fan men jag är kanske problemet?? Är det så? Borde jag sluta jobba med detta och gömma mig i en grotta nånstans. Men jag tänker inte ge mig... hon sa till mig att vi begått ett stort tjänstefel.... det kan hon inte komma ifrån, men jag vet att hon kommer använda min sjukdom mot mig... vilket är rutten som fan av en chef men det ändrar inget... i värsta fall så får jag väl helt enkelt skita i att gå dit... inte skoj men så kan det få bli.

för övrigt är jag bara nöjd med att överleva en dag på sommardagis... det suger bara så att ni vet. Det enda skoj är att prata med folket på avdelningen... tur att de finns annars hade jag dött.

hola!

grrrrrr

Jag hatar Tengil och hennes hemska beskyllningar. Varför är två veckor så långa och varför fick jag inte vara ledig nu istället. Blä blä!

Jag orkar inte mer, vad jag än gör hittar hon något att skylla på mig minsann. När ska det sluta? Jo jag vet. Om två veckor slutar det men jag pallar inte må piss i två veckor till... så jag vet inte vad jag ska ta mig till.... kan ju inte gärna sjukänmäla mig i så många dagar.

Men jag tackar för allt pepp jag fått, behövde det mitt i tårkalaset. Det är skönt att veta att vissa faktiskt bryr sig.

Hola!

mr batman

tänk att ha en egen batman hemma... undrar om han utöver att vara hjälte och rädda gotham kan tapetsera och laga mat oxå... eller får man Alfred på köpet??
Märks det att jag är trött på att vara singel?? kanske det....

Nu sova, har öppning i morgon.

hola!

söndag...

jag gillar inte söndagar, inte alls faktiskt. Jag tycker att det borde vara lag på att söndagar inte får den här trist-stämpeln. På söndagar tänker man på hur veckan varit, hur nästa kommer bli och har ångest för att man ska klara att gå upp tidigt på måndag morgon. Eller det kanske bara är jag men detta är ju min blogg så då antar jag att andra tycker likadant.
Inte för att jag inte gillar mitt jobb, men jag önskar att man kunde jobba mindre och vara ledig mer.. fast jag vet ju inte riktigt vad jag skulle göra om jag nu var ledig.. skumt va? Jag och P var på Panduro idag och det finns tusen saker jag skulle VILJA göra, men det kommer liksom aldrig för mig att sätta igång. Eller så sätter jag igång med något men jag gör det aldrig färdigt... se bara på lapptäcket som ligger hemma hos mamma halvfärdigt... det började jag på 2002 tror jag. Bara för att jag inte skulle tänka på hur jobbigt livet egentligen var... Jag sydde in sorgen och det fungerade. Men nu har jag ingen giest att göra klart det.

Nu börjar jag iallafall komma in i mina rutiner igen vilket på något sätt är ganska skönt, det finns något lugnande med att diska och plocka... det är ju mina saker iaf.
Nu ska jag göra te och kolla på Batman, spännande liv man har.

tjipp och hej.

en svart dag...

Herregud vad jag mått dåligt idag, jag har ju inte varit magsjuk på flera år... men idag har jag varit det. Klockan är 21.40 och för första gången på hela dagen behöver jag inte springa och spy när jag ätit eller druckit något. Hela dagen har gått åt till att må skit helt enkelt, himla slöseri med en sån bra lördag... men vad gör man?

Veckan har gått lååångsamt eftersom det är så lite att göra på jobbet, men nedrökningen har ändå börjat. Det är bara två veckor kvar nu tills jag börjar på nya jobbet. Det ska bli himla skoj men samtidigt sjukt nervöst.

Nu ska jag fira min lördagskväll med en kopp te tror jag... skål!

the love of my life

vissa saker kommer jag alltid att älska mer än andra... den här lilla krabaten kommer för alltid att vara min allra största kärlek... saknar henne en massa idag....

verklighetskoll...

ja ibland undrar jag verkligen om jag lever i rätt tid... visst jag är inte guds bästa barn och kanske har jag gjort mycket som andra inte ser på med blida ögon. Men, det jag såg på snaps idag var fan i mej det sjukasdte jag sett på länge... jag blev så illa berörd att jag nästan började gråta... och de som satt vid bordet bredvid mig gick och pratade med väkterna.. som inte gjorde ett skit... Vart är sverige på väg??
det var en kvinna av okänd ålder som verkligen bjöd ut sig till ett gäng killar som var ca hälften av hennes egen ålder. De fick ta på henne, hon visade sina behag och de fotade dem.. allt med hennes eget godkännande... Hon kanske tyckte det var party.. men dessa bilder lär dyka upp på ett eller annt mindre trevligt ställe.. det kan jag lova...

Men varför?? Jo för att vi ar fått lära oss från barnsben att vi ska behaga killarna och de ska vilja ha oss... så därför var hon aspackad och bjöd ut sig till vem som nu ville ha henne...

i mitt eget liv känns det ibland likadant.. killar messar när de är lite sugna på nåt skoj, men när vi visar att vi vill ha lite mer allvar så är de snabba som blixten och sen ser man aldrig mer röken av dem... Vad är det som gör att ingen vill ha mig för att jag är en tänkande varelse?? varför är det så svårt att se att jag kanske oxå vill ha en framtid??
Tänk på det nästa gång du fyllemessar mig... jag är trött på denna idioti...

sickness

ja det är som en sjukdom... all ilskan jag har.. mot allt och alla... fast kanske mest mot mig själv... men det håller kanske sakta på att försvinna.. men jag blir osäker när det händer saker jag inte kan kontrollera... men det är väl det som kallas process... antar jag.

hade en jättecool lista att skriva som jag gjorde i huvudet på väg hem från jobbet idag, men när jag väl satte mig här var den borta... det enda som är kvar är den första punkten...

- det är inte okej att ha tennissockar på sig när man har sex.

är det inte sjukt?? Det är den enda saken jag kommer ihåg av en lång lista saker jag ville skriva... vad är det med mig?? Jag borde kunna komma ihåg en massa saker men det är som att när jag försöker så är mitt minne som ett vitt papper.

jag och en vän pratade om att vara lycklig igår. Vad är det som är lycka... svårt att veta. Är det så att vi är så lyckligt lottade att vi bara gräver ner oss i våra egna små bekymmer och inte tänker på hur mycket vi har? Skulle vi vara lyckligare utan allt detta runt om... vem vet. Jag vet inte vad jag blir lycklig av heller så jag får väl ta reda på det på något sätt...

Jobbet sniglar sig fram och jag mår halvkass, vet inte om det är magen som spökar igen men jag försöker att ta det lugnt. Hoppas att jag blir bättre till helgen då jag ska träffa min namne och hitta på nåt skoj.

hola!

sista beställningen

Ja så kan man se det. Sitter här och har ångest över att det är sista kvällen innan jag ska börja jobba igen, sen har jag inte ledigt förrän vid jul... förhoppningsvis har ajg ledigt då iallafall... jag vet ju inte nu när jag ska byta jobb och allt.

Jag vill inte jobba, jag vill inte nåt alls idag. Det har inte alls gått bra att städa. Jag har bara gått och väntat på att det ska bli spännande, men det blev det aldrig. Mitt liv är inte så spännande helt enkelt. Jag hoppas att jag överlever morgondagen... vill ju bara att tiden ska gå på nåt sätt och att det ska hända nåt skoj. Men när jag tänker efter så vet jag inte VAD som ska hända. Så varför stressar jag upp mig själv och går och väntar??

Jag läste skvallertidningar hemma hos T i helgen och de hade en "mansbilaga". För oss tjejer/kvinnor så att vi bättre förstår oss på killar. Kan ju behövas, för jag är totally clueless mest hela tiden.

Nä jag kanske borde sova...

förvirringen är total

ibland vet man bara inte hur folk tänker, eller jag vet det inte. Kanske resten av sveriges befolkning vet det men jag fattar inte.
Hur jag än försöker så förstår jag inte vad andra vill, speciellt inte de som är av manligt kön. Men det är väl meningen med livet.. att vi ska gå och försöka förstå oss på varandra. Hela helgen har jag fått snuskiga sms... men inte från nån jag gillar... så de är bara jobbiga... varför kan de inte vara från någon annan som jag faktiskt vill ha sms ifrån?? Är det sensmoralen, att jag letar efter saker hos någon fast de inte finns eller väntar jag mig för mycket??
Men jag vet att jag lärt mig saker och kommer inte att bry mig ett dugg om någon som bara messar när han är full.. jag vill nåt annat...

Annars får jag väl bli nunna eller nåt.. borde väl fukna??

Nu ska jag tillbringa min söndag med att städa, väldigt upplyftande.

klart som kristall

det är sant som vi sagt, det kan bli klarare av att tänka på natten. Jag har precis fått en sak klart för mig. Jag vet vad jag vill. Det är ganska otroligt, ni som känner mig väl vet vad jag pratar om, att jag verkligen verkligen vet. Men det gör jag, jag vet vad jag vill... tror jag... haha....
Ungefär som i bob hund låten... som jag precis för ögonblicket inte kommer på.... kanske för att jag redan kommit på en sak idag... måste vara min demens som slagit in.. eller den disträ looken jag lagt mig till med... eller nåt annat.. men just det vet jag iallafall. Det är inte fy skam det.

I morgon far jag hemmåt och det ska bli skönt, har saknat min lilla lya och mina egna saker. Jag har haft en underbar semester, det är inte det.. men jag saknar att vara hemma bara. Bland mina saker...

Jag har förutom min klara tanke en massa sudd i huvudet, måste lära mig att inte tänka så mycket. Hur gör alla normala människor?? Varför undrar de inte varför allt händer och inte händer. Varför är det bara jag som plötsligt undrar om allt jag är gör och tänker/säger blir fel?? Eller blir jag bara sån så fort jag kommer i närheten av en annan människa som jag råkar finna intressant?? Säg mig detta mina vänner... då blir jag glad.... eller kanske mer att min hjänra slipper bli överhettead. Jag vill helt enkelt kunna göra något och inte nojja över att det inte blir precis som jag innan tänkt att det skulle bli... undrar om man kan låsa in mig för att jag är så här neurotisk... kanske borde jag gå på medicin som stänger av den funderande delen av hjärnan och bara låter det praktiska tänkandet fungera. Jag skulle bli världens mest tacksamma... tror jag...

Men, den som lever får se vad som händer. Framför mig har jag en 6 timmar lång tågresa, men som tur är har jag ju pelle med mig.. så det kommer nog gå som smort.. även mina nyinköpta pocketböcker kan hjälpa mig... men sen blir jag verkligen ensam igen. Det kommer kännas konstigt eftersom jag i nästan två veckor konstant varit i närheten av andra människor.. men jag behöver ju det så det ska bli skönt...

Så när jag väl är hemma och har bekantat mig med allt igen så är det dags att börja planera... har massor jag vill ska hända under den här hösten och ja.. sommaren är ju inte slut än heller... men men... Det känns bra helt enkelt...

nu ska jag gå och sova.. i morgon är det packning som gäller.

puss

skratt-terapi

ibland behöver man skratta och en god vän skickade detta till mig.... allt som behövdes idag faktiskt.

feeling blue

jag saknar allt och alla och vill bara ligga in min säng med en arm runt mig och glömma världen.... men var är alla, var är armen och var är jag??

Det finns en arm jag vill ligga på... men den är inte här där jag vill att den ska vara... men vem fan sa att livet var enkelt??

Nu ska jag sitta och titta på engelsk deckare och sluta fundera.

puss

festivalblues

kan vara att jag som maddo skrev jetlag fast jag inte flugit någonstans... efter en och en halv veckas sömnbrist och ett stort intag av alkohol varje dag s tror jag att baksmällan börjar komma krypande och att min nervositet lagt sig eller börjat slappa... något är på väg åt rätt håll tror jag och det är skrämmande och spännande på samma gång.... svårt att sätta ord på det och jag är inte bra på att dela med mig av mitt innersta hemliga... men jag ska försöka... jag lovar....

alla frågar vad som var bäst men jag kan inte svara, men kanske ögonblicket när band of horses spelade "nobody loves u like I do" eller kanske när jag lämnade området för sista gången det här året med "jag rear ut min själ, allt ska bort". jag kan inte välja men jag vet att jag hade velat att ni mina älsklingar varit där och delat allt med mig... kanske nästa gång... Den som lever får se.

Nu ska jag sova!

back to reality

jag är tillbaka i verkligheten efter en och en halv veckas äventyr... och mycket spännande har det hänt... men jag vet inte hur jag ska sortera allt så här kommer inget i bloggen på ett tag... jag måste tänka och begrunda och få svar...

Men jag kan säga en sak... jag älskar roskildefestivalen och jag älskar Thomas Öberg...

Jag rear ut min själ
allt ska bort...