hell is a warm place

japp så är det, om ni nu inte visste det så talar jag om det för er nu.
Kanske är det inte så många som läser detta men ni som gör det får höra
Jimsy hade rätt, jag ville gärna att han skulle ha fel. Men så väl ville det sig inte.
Nä han hade helt rätt. Jag hade fel. Jag kan erkänna, I did!

jag hatar den där klumpen i magen som gör att jag vill kräkas. Men
jag gillade den bättre igår när jag inte visste vad den betydde.
Nu vet jag bättre, svin klär sig ibland i fårakläder fast de är ulvar...
det är dagens visdomsord... ta dem som ni vill...

jag tror att den här helgen ska bli bra. ska supa mig riktigt full
på lördag och sen slippa tänka ett par timmar... kan vara skönt...
ibland saknar jag tiden med tabletterna.. jag var aldrig glad..
men blev heller aldrig lessen... inte såhär... ingen komåt mig i min bubbla
av antidepresiv bomull... bättre än bäst.

madde säger: jag tror jag självdör... det är så himla bra...
jag älskar er... kära kollegor... utan er hade mörkret varit konstant!

i november återvänder jag till brottsplats skåne...

en bomb

någon släppte precis en bomb i knät på mig...
bildligt talat då såklart, men lika plötsligt var det
jag vet inte riktigt vad jag ska göra med allt jag fick veta
förutom att bara säga att för mig spelar det ingen roll....

jag har haft en bra helg, kanske blv den inte som jag väntade mig
men den var fortfarande bra. Så varför har jag den här knuten i magen
som gör att jag mår illa och inte kan tänka klart??
Vad är det som gör att jag aldrig bara kan titta på något från utsidan?
Jag kliver alltid in och går vilse, sen hittar jag inte ut igen....
eller kanske bättre att säga att jag kliver ner i en grop som jag inte vet om den kommer
rasa in eller inte... just nu känner jag att det är rasrisk.

jag trodde hösten skulle bli en pigg glad höst, jag hade inte räknat med att svårmodet
skulle hitta mig när jag flyttade så många mil... jag försökte göra honom förvirrad när
jag flyttade till staden där alla är främlingar. Men han hittade mig iallafall...
jag känner kniven mot strupen och vill bara att någon, vem som helst, jagar iväg honom.
Den enda gången svårmodet inte kom åt mig var när jag låg där med två armar runt mig i ett varmt
mörker. Jag kände mig trygg... men när jag satt där på tåget kom han tillbaka och
hånade mig för att jag trodde han var borta. Han kom tillbaka med dubbel kraft....

nu ska jag gå och lägga mig och fundera på hur jag ska hantera bomben.

bubbel

bubbel i magen, av lycka och nervositet. jag är nervositeten och J får all min lycka! Det är sjukt att mitt i all misär och olycka och spel så hittar två människor varandra och de får ett liv tillsammans. de är lyckliga! När hon är lycklig så är jag lyckllig alltså strålar det i min mage av den lycka som finns där.

Sen är det lite för mig själv oxå därinne. För om en dag kommer halva min familj hit å hälsar på och sen nästa helg så träffar jag P. Jag vet inte vad jag väntar mig eller vad han väntar sig...

Jag vill helt enkelt finna LYCKAN. jag vet att den finns och jag vill hitta min del. Kanske är det han som ger mig den. Kanske inte. Men jag vet iallafall att genom att träffa honom så utmanar jag mig själv och min rädsla. För det här är inte något jag gör varje dag direkt.

Ett steg på vägen mot resten av mitt liv.... det ska bli mitt motto.

jobbiga saker försviner inte..

så är det, det r en universell sanning! jag vill inte dammsuga, men dammet försvinner ju inte för det. Det ligger där och hånar mig och ropar... fy vad du är slö. Ta oss!! Men kanske om jag nu tar mig i kragen och faktiskt dammsuger och fixar till det sista i garderoben så kanske det känns som att jag får baka kladdkaka senare ikväll och titta på bridget jones.

läppen läker, tror jag. Det kliar iallafall och det varar inte än vad jag kan se så jag tar det som ett bra tecken =)

nu ska jag brottas med snabeldraken.

ciao bella!

såhär ser jag ut nu, men ny palestina som inte syns så mycket och en "brand-new" läpp piercing minsann. jag är så jävla nöjd måste jag säga. sen är det ju inte helt dumt att jag lärt mig föra över kort från kameran heller.... och att jag nu kan för över dem till bloggen. Ett stort tekniskt geni börjar jag bli. Är det nån som kan säga vad man ska tycka om mac egentligen?? jag har inte bestämt mig för om jag gillar det eller om jag hatar det. så nu vet ni det!

snart måste jag lyfta på rumpan och börja baka scones.

ciao bella!

just me

varför kan jag itne överföra saker??

lugnare

jag måste kanske skriva att jag inte är arg på någon, basra upprörd över hur jag själv känner. Ingen kan ju veta vad jag vill och tänker om jag inte säger något. Jag har lugnat ner mig lite nu och känner inte full panik längre. Jag är bara hispig nu vilket är mycket bättre än panikslagen. Jag lovar!!

händelserna har utvecklats till något som jag tror att jag gillar men jag vet inte hur det kommer att bli. Jag är nog bara rädd att bli sårad ännu en gång. Är rädd om mitt hjärta helt enkelt. Jag hoppas att det inte blir som jag tror att det blir. Jag vet att jag är sjukligt nojjig men jag vill bara att det ska finnas nån för mig. Någon som verkligen är ärlig och ja ni vet... allt dert där som han med stort H ska ha.

men jag undrar på ett sätt om det hade blivit såhär om inte min xtra syster inte hade kommit in i bilden. jag vet inte... så hon ska väl ha tack... tror jag. Jo det är klart hon ska ha. Nu när min anik har lagt sig så känns det bra. Men jag är fortfarande sjukt nervösför hur det här ska sluta. Hur klarar andra att göra sånt här. är det såhär det är att dejta någon och sen bara ta det som det kommer. Shit jag kommer aldrig att bli som alla andra. Alltså kommer jag att dö ensam.... skojigt... men en nyttig insikt kanske. haha nu tror folk att jag är fruktat deppig men nä... bara i tänktankar.

saknar min mammi idag. Måste nog kolla upp när jag ska kunna åka hem och boka biljetter. nån gång i oktober blir det iallafall.

ciao bella!

STOPP!

nu får det vara bra.. nu vill jag hoppa av det här tåget. På en förmiddag har allting blivit väldigt kosntigt och nu vill jag inte vara med mera... fy som det har blivit. är nervös som bara den, tror att jag ska gå och lägga mig och se om drömmen är över när jag vaknar...

Regel no 1: tala aldrig om för folk saker du inte vill ska sprida sig, det kan få konsekvenser du inte väntat dig!

KÄnner att det går för fort för mig och att jag trivdes med det i den skalan det var innan. Nu har jag inte kontroll längre, det skrämmer mig något enormt. Jag vill ha koll på vad som händer. kanske det som är mitt störta problem. Det känns bara bra så länge jag har koll... kan inte ge mig hän åt saker och bara låta dem hända... men nu är det såhär och jag får väl försöka att hänga på helt enkelt... suck...igen...

Men så tänker jag, jag kanske har missuppfattat allt. det kanske inte är som jag tror... det kanske är vänner vi är... inget annat och då är det okej. då har jag ju inget att jobba för. då är det lungt. "jag är en rar tjej" skrev han...
Hanna nu ska vi sluta analysera... fan fan fan.... jag borde gå i terapi,...

nu är jag hungrig, ska snart äta... sen stirra lite på regnet...

ciao bella!

crazy

hela mitt liv är crazy just nu. det händer så mycket så jag orkar knappt hålla reda på allt. Idag har jag varit och gjort en helt galen grej... bara på invigelse... shit vad konstigt det kändes.... fast jag har velat göra det länge men inte fått tummen ur innan. Men när sara sa att hon skulle dit idag så bara kände jag att det var nu eller aldrig. Så det blev nu. Hoppas att mamma inte blir helt galen när hon kommer hit nästa helg. Men jag tror hon tycker att det kanske klär mig eller nä nu avslöjar jag mig ju snart.

har varit ute och druckit en drink med brudarna från jobbet ikväll. Vi var på ett jättemysigt ställe på söder där drinkarna faktiskt var relativt billiga och supergoda. En massa fruktdrinkar och hur mycket som helst att välja på. Måste ta dit ebba, hon gillar drinkar... de hade hennes gräshoppa där. Det känns så rätt... sjukt. visst saknar jag vissa grejer med hemma men inte så mycket att jag tänker ta mig tillbaka dit. Men snart ska jag försöka åka ner å hälsa på... kanske tajma systers födelsedag eller så. Vi får se.

nu ska jag gå och lägga mig. läsa min bok och sen sova länge i morgon... det är ju LÖRDAG!!

ciao bella!

äntligen fredag!

tjoho! nu har jag arbetat en hel vecka och nu får jag två dagars vila... eller vila och vila... känner mig alltid rätt stressad för jag vill göra en massa grejer men det slutar alltid med att jag är soffpotatis iallafall... jaja

jag har nog en dejt... very scary... men jag vill träffa honom... så nu ska jag det. Första gången jag har en riktig dejt minsann... kanske kan det vara trevligt när jag slutat kräkas av nervositeten =)

jaja snart ska jag träffa brudarna så ska vi ta en afterwork öl. Det känns så totalt rätt att vara här... ska inte vara någon annanstans.... efter ölwn ska jag hem till min soffa och bara njuta av att det är fredag. Hoppas att alla njuter och slappnar av. Det behöver vi!

ciao bella!

förrvirringen fortsätter

jag fattar inte vad som händer.. liver rusar på i 100 knyck och jag vill kliva av en stund.. men kanske är det ett tecken på att jag har ett bra liv?? jag gör en massa grejer och upplever en hel hop grejer hela tiden... måste det vara ett dåligt tecken.. eller är det bra... jag vet bara inte vad jag ska känna. saknar vissa och jag hoppas att de vet om det. jag är dålig på att höra av mig... som alltid. men jag tänker på dem.

har hänt lite spännande grejer på sista tiden, kanske ska jag få besök, kanske ska jag åka bort.... vem vet vad som händer. Det är iallafall något positivt. Det kan ingen säga nåt om. Men varför händer det?? Jag kan inte sluta tänka på att folk har baktankar med vad de gör mot mig. Hemskt är det. jag tror alltid att det finns en orsak till allt... men kanske är det så att man ibland bara gör saker... för att man vill och ingen annan orsak... kan det verkligen vara så nuförtiden. I den här totalt cyniska världen??

jag har ingen aning... kanske nån annan som vet.

ciao bella!

förrivrring pågår...

jag vet inte vem jag är alls. jag är bara totalt förvirrad. vad vill jag och vart ska jag. Det är verkligen inte bra att sitta uppe för länge på nätterna för då blir man galen. I morgon ska jag upp vid 6 för att hinna gå till jobbet, har inga planer på att försova mig den här veckan heller... bara så ni vet. jag jobbar på mina dåliga vanor. jag vill ha nån som säger att jag itne är galen... vem som helst går faktiskt bra just nu. Please define me!!

ciao bella!

kräftskiva

igår var jag på kräftskiva hos ett par av kollegorna. Det var superskoj. I början var det lite segt, folk kände inte varandra och det blev en uppdelning av vi och de andra. Men sen löste det upp sig lite och folk började prata lite. Men jag kan ju inte skryta med att jag var särskilt social med de jag inte kände. Jag vet jag är en hemsk minglare. Jag pratade mycket med P för att lära känna henne lite mera. Så på ett sätt var det ju bra att vi hamnade lite i utkanten av festen. Vi satt och skrattade åt "sidengrejen" när hon försökte att verka nykter fast hon var packad som ett ägg.

Efterfesten var iofs det roligaste, ofta är det ju så har jag upptäckt. Jag hade en väldigt häftig upplevelse där L tog bort mina spänningar och frigjorde energi. Sen sa hon att jag kommer att hamna i en konflikt någonstans och att jag msåte stå för vad jag tycker. Sjukt för jag vet inte vad det kan vara men jag tror stenhårt på att hon har sett något. Sen frågade hon om mitt onda knä och min höft. saker som hon verkligen inte kunde veta. Så det var verkligen häftigt att få uppleva. Jag vet inte vad framtiden har i åtanke för mig men det lär vi väl få se. Jag gillar verkligen L och S så det var himla skoj att jag fick komma. Hoppas på fler gånger.

Det är så roligt att folket här uppe är så öppna och välkommnande. Man känner att de vill ha med en på grejer. Inte som hemma där man inte vågade prata med nån. Men iofs kröp jag ju in i ett hörn igår. Men nästa gång kanske jag vågar prata med nån annan förutom dem jag känner. En sak i taget.

Jag saknar vissa därhemma men jag ångrar inte att jag flyttade hit. På tisdag börjar dansen oxå. Tjoho.

ciao bella!