en bomb

någon släppte precis en bomb i knät på mig...
bildligt talat då såklart, men lika plötsligt var det
jag vet inte riktigt vad jag ska göra med allt jag fick veta
förutom att bara säga att för mig spelar det ingen roll....

jag har haft en bra helg, kanske blv den inte som jag väntade mig
men den var fortfarande bra. Så varför har jag den här knuten i magen
som gör att jag mår illa och inte kan tänka klart??
Vad är det som gör att jag aldrig bara kan titta på något från utsidan?
Jag kliver alltid in och går vilse, sen hittar jag inte ut igen....
eller kanske bättre att säga att jag kliver ner i en grop som jag inte vet om den kommer
rasa in eller inte... just nu känner jag att det är rasrisk.

jag trodde hösten skulle bli en pigg glad höst, jag hade inte räknat med att svårmodet
skulle hitta mig när jag flyttade så många mil... jag försökte göra honom förvirrad när
jag flyttade till staden där alla är främlingar. Men han hittade mig iallafall...
jag känner kniven mot strupen och vill bara att någon, vem som helst, jagar iväg honom.
Den enda gången svårmodet inte kom åt mig var när jag låg där med två armar runt mig i ett varmt
mörker. Jag kände mig trygg... men när jag satt där på tåget kom han tillbaka och
hånade mig för att jag trodde han var borta. Han kom tillbaka med dubbel kraft....

nu ska jag gå och lägga mig och fundera på hur jag ska hantera bomben.