lugnare

jag måste kanske skriva att jag inte är arg på någon, basra upprörd över hur jag själv känner. Ingen kan ju veta vad jag vill och tänker om jag inte säger något. Jag har lugnat ner mig lite nu och känner inte full panik längre. Jag är bara hispig nu vilket är mycket bättre än panikslagen. Jag lovar!!

händelserna har utvecklats till något som jag tror att jag gillar men jag vet inte hur det kommer att bli. Jag är nog bara rädd att bli sårad ännu en gång. Är rädd om mitt hjärta helt enkelt. Jag hoppas att det inte blir som jag tror att det blir. Jag vet att jag är sjukligt nojjig men jag vill bara att det ska finnas nån för mig. Någon som verkligen är ärlig och ja ni vet... allt dert där som han med stort H ska ha.

men jag undrar på ett sätt om det hade blivit såhär om inte min xtra syster inte hade kommit in i bilden. jag vet inte... så hon ska väl ha tack... tror jag. Jo det är klart hon ska ha. Nu när min anik har lagt sig så känns det bra. Men jag är fortfarande sjukt nervösför hur det här ska sluta. Hur klarar andra att göra sånt här. är det såhär det är att dejta någon och sen bara ta det som det kommer. Shit jag kommer aldrig att bli som alla andra. Alltså kommer jag att dö ensam.... skojigt... men en nyttig insikt kanske. haha nu tror folk att jag är fruktat deppig men nä... bara i tänktankar.

saknar min mammi idag. Måste nog kolla upp när jag ska kunna åka hem och boka biljetter. nån gång i oktober blir det iallafall.

ciao bella!