hemma

jag är ledig, jag är glad, jag är trygg... i hemmet kan ingen nå mig med dåliga vibbar. Ute är en annan sak, är det inte sjukt hur läskigt man tycka att det är att gå gatan fram i lilla småstaden? Igår gick jag fram och tillbaka och lyckas se männiksan jag inte ville träffa. Senare på kvällen träffade jag ju herr Anka oxå. Men han var bara sur så jag var mitt allra gladaste jag, bara för att retas... sen skulle han bara veta vem jag träffade sen... haha. Gå och bada herr Anka.

Haha, jag och Anja var på mm och drack en öl och det var sjukt att sitta där och inte känna igen en enda människa. Men sen såg jag en del, tyvärr inte någon bra, rumpknipare och stekarwannabees. Stan är för liten ibland.

Det händer dock saker här minsann, jag bor numera granne med en "nattklubb". Morris har tagit över gamla Annas och gjort en mystisk nattklubb där. inte trvligt för vanligt folk som försöker sova haha. Men men... bara Pizzerian är kvar så är jag glad...

Nu ska jag gå ner och krama min mammi, hon verkar llite sorgsen.
dan före dopparedan ska vara glad.

hejje!