okej nu sitter jag här och har ångest. I morgon bär det av mot storstan igen, et inte om jag är redo ännu. Vill vara kvar här ett tag till... det är lugnt och stilla här... suck... Men men, jag får ta tjuren vid hornen och bara göra det helt ekelt.
I lördags var jag nickenfiken och ett par till ute och ölade, det var sådär skönt avslappnat. Bara vi och ingen annan... iallafall tills ödet dök upp.Det var så sjukt att det nästan är komiskt. Helt plötsligt så sitter nickenyfiken och pekar och väser... Hanna... där borta... jag vänder mig och ser ödet.... Han har haft många namn men det var ödet som gjorde att vi möttes där.. för jag ville ju inte ens till stället. Så nu är han ödet... ödet var vacker! Ögon som glittrar och moi trillade dit på ett ögonblick. ödet sa tillmig att det fanns kälek... åh vad jagverkligen önskar att ödet talar sanning. Kommer sakna ödet när jag åker imorgon,men det är nog lika bra.
För övrigt har våren försvunnit även från staden i söder, det snöar och töar,snöar och töar. Bildbeviskommer snart!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar