måndags funderingar

ja det har varit en skum dag idag... men helgen var oxå lite skum vissa stunder. Men för det mesta har jag det ganska bra måste jag ju erkänna så jag har bestämt mig för att inte klaga. det skumma som hände idag var ju faktiskt mest komiskt... jag och P skulle gå på ett yogapass som hon sett reklam om. Men döm av vår förvåning när vi tassar in, 20 min sena och i mjukisar, när folk sitter där å lyssnar på en föreläsning. Vi taqssade ut igen och höll på att dö av skratt i korridoren utanför. ja vad gör man. Det värsta var att vi var tvugna att gå in igen för att hämta våra skor.. men sen sprang vi därifrån. hjälp vad hemskt det var. jag höll på att skämmas ihjäl och P med... haha ja vi har skrattat oss till flera år till av våra liv iallafall!

igår var jag och fikade. lite sunkigt ställe kanske men trevligt sällskap så det gjorde väl inget egentligen. Vi åt ju laxforell... finns det ens en fisk som heter så undrade vi, måste kolla upp det snart. Men de vet väl vad de serverar... eller är det bara ett hopkok?? sen drack vi rött te med flagor i. Blä! Folk måste lära sig göra rött te på rätt sätt. Annars tar ajg med en egen sil nästa gång!!

jag har kommit in mer i jobbet nu och känner att jag har fått mer grepp om vad allt handlar om. Men jag måste säga att jag saknar mina gamla godingar... Jag hoppas att jag kommer tycka om dessa barn såmycket oxå, men det kommer ta tid... en del är faktiskt inte alls roliga just nu. Men en positiv sak är att jag verkligen gillar mina kollegor. De hittar å en massa saker tillsammans och en del har verkligen varit snälla mot mig och bjudut med mig på grejer. Jag tror att jag kommer trivas här, i min nya stad. Jag kommer även att få en ny arbetsuppgift 1 oktober. Det är väldigt roligt men samtidigt kommer det kräva oerhört mycket arbete. Men förhoppningsvis ska det gå bra. Det är roligt när folk uppskattar ens sätt att arbeta och ger en mer uppgifter. Nu ska jag bara få min jacka... höll på att förfrysa mig ute på gården idag.

Trots allt skojigt som hänt på senstaste tiden känns det ändå vemodigt på något sätt. Vet inte alls vad det är men som pudding skrev så har jag hjärtat i handen... redo att snart bara kasta det på vem som helst... som antagligen kommer tappa det och trampa på det... jag vet inte. Vill ha hopp men vågar inte hoppas på nåt sätt. Well får jobba med den biten.

Ciao bella!