motoboy passar mig just nu... jag fick lykke li oxå... lessen är jag och jag orkar inte slåss mer med demonerna idag... jag önskar att jag träffade dreamboy för första gången nu och att jag var på topp... men önskningarna slår sällan har jag upptäckt. Jag ville börja om, nya vänner och ny stad. Iastället hoppades jag för mycket och blottade mig själv vilket inte ledde till något bra. Jag har en nt bottenkänning och istället för att lyfta så trycker folk ner mig. Men skam den som ger sig. Nån gång ska man hitta sina själsfränder.
Jag tror att det bara kan bli bättre och då ser jag väl rätt ljust på framtiden eller vad tror ni?? Jag saknar musiken i livet... och att rita. Var finns jag.. i stormen. Vem är jag i detta?? Önskar att det fanns en rak väg att följa men den är krokig som fan... men vem vet. Jag kanske ska byta kartläsare. Jag saknar J, men tiden som var kommer aldrig tillbaka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar