ja så är det idag... fattar inte varför kroppen bara fortsätter att fungera när jag bara vill lägga mig ner och självdö... Men det är som att när hjärnan stängs av så går kroppen på autopilot eller nåt. idag på lilla knytkalaset från helvetet fick jag nästan panik och stängde in mig i köket ett tag. Var helt hysteriskt när alla föräldrar kom dit och bara släppte lös sina barn. Varför i hela världen tror de att de kan göra som de vill bara för att barnen är på förskolan, känns ju som att när de är med så är barnen deras ansvar, inte vårt. Men tydligen går åsikterna isär där...
idag var jag på en föreläsning om misshandlade kvinnor och hur barnen mår efter att ha bevittnat misshandel i hemmet. Sjukt var det. De visade statistik som var fruktansvärd. På en månad så blev 207 kvinnor misshandlade i tre stadsdelar i stockholm, och detta är bara de som på något sätt anmält misshandlen. Det kan finnas lika många som aldrig anmäler vad de blir utsatta för. Men det som var mest talande fölr mig var att när jag satt där så kom spådomen över mig... och jag insåg plötsligt hur sant det var det där som pernilla sa om mig och förhållandet till familjen... jag grät inombords... jag önskar att jag bara kunde glömma och gå vidare men någonstans långt där inne mår jag fortfarande dåligt över allt som hände långt tillbaka i min barndom... sorgligt men så är det nog...
"såren läker inte, det blir bara en sårskorpa på. Sedan händer något och den rivs av. >för att det ska läka och bli ett ärr så behöver man hjälp". Så sa den där mannen från Bågen, och jag tänkte att precis så är det... men vem ska hjälpa mig nu, jag har itne råd att gå till nån som skrynklar till hjärnan på mig...
nä nu måste jag gå och lägga mig.. mår lite illa av allt jag tryckte i mig på kalaset.
over and out!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar