im on my way

till något.... vad vet jag inte och jag vet inte när det kommer att hända.
Men jag känner på mig att det kommer att vara stort... ett utbrott, en överraskning
ett brott, ett fall... vem vet??

Sitter här med min tekopp och försöker komma på vad som är soundtrack för den här dan´..
men jag sitter bara här och samma textrad kommer upp i huvudet...
Håkans - atombomb... vilket inte är så uppmuntrande... "jag har molnen i famnen, men du skriver ord som mord i handen"
den raden har fastnat hos mig... vet inte varför... klanske för att hela låten är så i moll.
Moll är jag, moll är ett alltidvarande tillstånd i livet... moll är tryggt...
på fredag är det fest här hemma... hur ska jag orka... jag vill bara lägga mig ner och sova just nu...
på torsdag är det apt, seegt långt obehagligt möte. Vi ska ta upp de svårigheter vi har på vår lilla arbetsplats.
Det är inte bara jag som tycker att veckan varit tuff men ack så skön.

Är det något med mig som gör att jag alltid bli osams med människor??
eller är det så att jag är alltför känslig för att klara av för många människor, för något är fel.
Jag har haft nån på nästan varje ställe som jag inte dragit jämt med... skumt som fan.

jaja igår fick jag en antydan, men jag vet inte hur jag ska tolka den... väntar på en tydligare vink,
vill inte att det ska vara så att jag fattat fel... alltid lika pinsam.

ikväll börjar brothers and sisters, vid tio... jävligt smart tid för ett bra program, speciellt som jag inte ens är hemma då.. ibland är det som att lagen om alltings jävlighet jagar mig... men kanske har jag hunnit hem tills dess... nu ska jag försöka slappa en stund innan T kommer å hämtar mig...

jag vill ha sällskap i min soffa... suck... önskar att cilla vore här... hoppas att hon har det bra.

ciao!