the sound of silence

ja jag vet hur det låter....
jag skrev ett medelande men svaret kommer inte
jaja, jag vet inte varför jag går å väntar på det...
antar att det svaret kommit om förslaget varit intressant.
Men jag hade väl kanske uppskattat ett artigt nej hellre än tystnaden...

idag har varit en överjävlig dag på alla fronter
varför måste sånna dagar finnas?
Fast hade de inte funnits så hade det väl inte varit skönt när en pangdag kom farande.
När jag åkte hem från jobbet idag slogs jag av hur vackert det var med alla höstlöv
och hur klar luften var att andas in.
Det enda som fattades var någon som delade sekunden av total lycka...

Men jag vet inte vem som skulle vara där, ta min hand och bara andas med mig
jag önskar bara att det fanns nån. Men tills denna någon dyker upp så
upplever jag mina stunder av lycka i sällskap av mig själv. Det är iofs inte så illa
det heller... vi har ju blivit någorlunda vänner jag och mitt jag =9

Jag pratade med D igår, åh vad länge sen det var vi träffades. Två år tror jag bestämt att det är.
Sjukt egentligen när vi är så bra vänner... men avståndet gör det svårt och så har vi båda liv
på varistt håll. Men han lovade att komma och hälsa på när jag fått lägenheten.
Vi får väl hoppas att jag fått tag på möbler innan han kommer... annars får vi sova på golvet bägge två.
Haha... det hade fasen varit en syn iallafall...

jag vill ha tillbaka gnistan!

ciao!