positivet har punka

mitt positiv har punka och min apa är död så nu är jag en fattiglapp utan levebröd...haha kanske inte är nån som fattar liknelsen, men skitsamma jag får ordbajsa och blir kanske lite lättad...
idag var jag på vippen att bara ta mitt pick och pack och gå... skita i att jag mådde piss därhemma och kände mig utanför. Skita i att jag egentligen älskar mitt jobb och 99% av kollegiet... den sista procenten gör det omöjligt för mig att fungera... alltid är det nåt... nu går jag som på nålar för att inte göra nåt som hon kan attakera och sen blir det så fullt i hividet att jag glömmer allt och bara går framåt som en datastyrd robot... känns som att mitt huvud håller på att explodera.
jag känner även att folket runt omkring tycker att det får vara nog med bråk nu och vägrar göra nåt åt endera hållet så nu står jag där... mitt i kaoset och gråter inombords... önskar att jag bara fick gömma mig i ett mörkt varmt rum ett tag...

annars kan jag ju bara supa mig full i helgen och bryta ett ben eller så, för man kan väl inte jobba med brutet ben?? jag börjar undra om det jag gjort här inte var en så bra idé. varför köpte jag lägenheten och trodde att mitt nya liv börjar nu?? Jag borde väl fatta att livet inte är så satans enkelt som vissa vill få dig att tro.. det är som att jävulen på min ena axel ligger och vrider sig av skratt just nu..ängeln skakar på huvudet och säger"vad var det jag sa"?

Jag vet inte om jag får träffa min älskade carro i helgen... men även om jag skulle det så tror jag inte hon skulle fatta. Hon har haft ett underbart år down under medan jag har slitit mitt hår i mitt privata helvete med tabletter och kärringar i olika åldrar... hon hatar när jag är nerstämd oxå... säger att man inte ska deppa. HAHA!

jag vet att jag är bitter. Men kan man inte få vara det ibland?? kan man inte bara få hata allt och alla en stund och känna sig som ett avgrunssvart hål? För jag känner mig sån... hatar när folk bara säger ryck upp dig och var positiv. Det är som att säga att visst du är kissnödig men om en timme så kan di säkert få rast så du kan gå... håll dig så länge...

hoppas att det händer nåt som piggar upp mig snart, kanske nån som vill ta en kaffe med mig och tycka om mig för att jag är jag?? Eller så kan man ju alltid göra tvärtom.. orkar inte bry mig.. eller jo det är ju det jag gör och det dödar mig långsamt...

over and out!