mitt positiv har punka och min apa är död så nu är jag en fattiglapp utan levebröd...haha kanske inte är nån som fattar liknelsen, men skitsamma jag får ordbajsa och blir kanske lite lättad...
idag var jag på vippen att bara ta mitt pick och pack och gå... skita i att jag mådde piss därhemma och kände mig utanför. Skita i att jag egentligen älskar mitt jobb och 99% av kollegiet... den sista procenten gör det omöjligt för mig att fungera... alltid är det nåt... nu går jag som på nålar för att inte göra nåt som hon kan attakera och sen blir det så fullt i hividet att jag glömmer allt och bara går framåt som en datastyrd robot... känns som att mitt huvud håller på att explodera.
jag känner även att folket runt omkring tycker att det får vara nog med bråk nu och vägrar göra nåt åt endera hållet så nu står jag där... mitt i kaoset och gråter inombords... önskar att jag bara fick gömma mig i ett mörkt varmt rum ett tag...
annars kan jag ju bara supa mig full i helgen och bryta ett ben eller så, för man kan väl inte jobba med brutet ben?? jag börjar undra om det jag gjort här inte var en så bra idé. varför köpte jag lägenheten och trodde att mitt nya liv börjar nu?? Jag borde väl fatta att livet inte är så satans enkelt som vissa vill få dig att tro.. det är som att jävulen på min ena axel ligger och vrider sig av skratt just nu..ängeln skakar på huvudet och säger"vad var det jag sa"?
Jag vet inte om jag får träffa min älskade carro i helgen... men även om jag skulle det så tror jag inte hon skulle fatta. Hon har haft ett underbart år down under medan jag har slitit mitt hår i mitt privata helvete med tabletter och kärringar i olika åldrar... hon hatar när jag är nerstämd oxå... säger att man inte ska deppa. HAHA!
jag vet att jag är bitter. Men kan man inte få vara det ibland?? kan man inte bara få hata allt och alla en stund och känna sig som ett avgrunssvart hål? För jag känner mig sån... hatar när folk bara säger ryck upp dig och var positiv. Det är som att säga att visst du är kissnödig men om en timme så kan di säkert få rast så du kan gå... håll dig så länge...
hoppas att det händer nåt som piggar upp mig snart, kanske nån som vill ta en kaffe med mig och tycka om mig för att jag är jag?? Eller så kan man ju alltid göra tvärtom.. orkar inte bry mig.. eller jo det är ju det jag gör och det dödar mig långsamt...
over and out!
onsdag 31 oktober 2007
måndag 29 oktober 2007
trött, tröttare, tröttast
ja så är det idag... fattar inte varför kroppen bara fortsätter att fungera när jag bara vill lägga mig ner och självdö... Men det är som att när hjärnan stängs av så går kroppen på autopilot eller nåt. idag på lilla knytkalaset från helvetet fick jag nästan panik och stängde in mig i köket ett tag. Var helt hysteriskt när alla föräldrar kom dit och bara släppte lös sina barn. Varför i hela världen tror de att de kan göra som de vill bara för att barnen är på förskolan, känns ju som att när de är med så är barnen deras ansvar, inte vårt. Men tydligen går åsikterna isär där...
idag var jag på en föreläsning om misshandlade kvinnor och hur barnen mår efter att ha bevittnat misshandel i hemmet. Sjukt var det. De visade statistik som var fruktansvärd. På en månad så blev 207 kvinnor misshandlade i tre stadsdelar i stockholm, och detta är bara de som på något sätt anmält misshandlen. Det kan finnas lika många som aldrig anmäler vad de blir utsatta för. Men det som var mest talande fölr mig var att när jag satt där så kom spådomen över mig... och jag insåg plötsligt hur sant det var det där som pernilla sa om mig och förhållandet till familjen... jag grät inombords... jag önskar att jag bara kunde glömma och gå vidare men någonstans långt där inne mår jag fortfarande dåligt över allt som hände långt tillbaka i min barndom... sorgligt men så är det nog...
"såren läker inte, det blir bara en sårskorpa på. Sedan händer något och den rivs av. >för att det ska läka och bli ett ärr så behöver man hjälp". Så sa den där mannen från Bågen, och jag tänkte att precis så är det... men vem ska hjälpa mig nu, jag har itne råd att gå till nån som skrynklar till hjärnan på mig...
nä nu måste jag gå och lägga mig.. mår lite illa av allt jag tryckte i mig på kalaset.
over and out!
idag var jag på en föreläsning om misshandlade kvinnor och hur barnen mår efter att ha bevittnat misshandel i hemmet. Sjukt var det. De visade statistik som var fruktansvärd. På en månad så blev 207 kvinnor misshandlade i tre stadsdelar i stockholm, och detta är bara de som på något sätt anmält misshandlen. Det kan finnas lika många som aldrig anmäler vad de blir utsatta för. Men det som var mest talande fölr mig var att när jag satt där så kom spådomen över mig... och jag insåg plötsligt hur sant det var det där som pernilla sa om mig och förhållandet till familjen... jag grät inombords... jag önskar att jag bara kunde glömma och gå vidare men någonstans långt där inne mår jag fortfarande dåligt över allt som hände långt tillbaka i min barndom... sorgligt men så är det nog...
"såren läker inte, det blir bara en sårskorpa på. Sedan händer något och den rivs av. >för att det ska läka och bli ett ärr så behöver man hjälp". Så sa den där mannen från Bågen, och jag tänkte att precis så är det... men vem ska hjälpa mig nu, jag har itne råd att gå till nån som skrynklar till hjärnan på mig...
nä nu måste jag gå och lägga mig.. mår lite illa av allt jag tryckte i mig på kalaset.
over and out!
söndag 28 oktober 2007
Dr. Hanna
Hej och välkommna till Dr. Hanna. Jag ska idag prata om hur det går när du är stressad och inte kan släppa ditt arbete på helgerna... jooo då börjar man drömma om att man har förhållanden med barnens föräldrar. Detta hände ju då mig inatt vilket INTE var speciellt trevligt. Hur kan jag bara drömma nåt sånt?? Blä blä... jag var ju iallafall glad när jag vaknade, för då var det inte sant... då hade jag dött. Fast jag vet inte om denna mardröm beror på att jag inte kan släppa jobbet eller om jag är sexuellt frustrerad... i vilket fall som helst så var det inte trevligt.
jag har varit duktig idag och städat och haft mig. Så nu ska jag vara lite duktigare och förbereda resten av utvecklingssamtalen medan jag väntar på att spenaten ska tina.
hola!
jag har varit duktig idag och städat och haft mig. Så nu ska jag vara lite duktigare och förbereda resten av utvecklingssamtalen medan jag väntar på att spenaten ska tina.
hola!
lördag 27 oktober 2007
lördagsbloggen
ojoj vad jag är trött. Känner mig som en 80-årig tant med gikt eller nåt i den stilen. Men jag har ju faktiskt varit utanför lägenheten idag iallafall =) Jag och Malin åt tapas på en restaurang i Hornstull, hur gått som helst. Jag åt hur mycket som helst men nån gång ska man få göra det oxå. Får börja om på måndag istället... haha säger jag ju varje gång. Men nån gång ska man väl lyckas antar jag...
i torsdags var jag och fick min spådom hos Pernilla, jag trodde nog att det skulle vara lite mer på skoj än vad det blev. Det blev sjukt allvar. Det kändes lite som att hon satt och läste högt ut min hemliga dagbok. Saker som jag gömt för alla, även mig själv, kom fram i ljuset och låg dar på bordet bland korten och hånade mig. Det var sjukt jobbigt måste jag säga. speciellt när det är som att hon verkligen använder samma ord på mina tankar som jag brukar göra... då var det nära att jag bara rasade. Men jag satt där och bara tittade. Shock tror jag att det kallas.... Det känns himla dumt att folk på mitt jobb vet hur jag är när man måste göra allt för att vara trevlig och social hela dagarna... eller ja det blir ju så att de vet vem jag är men jag hade väl önskat att dessa sidor aldrig kommit fram ur gareroben...
Massor av förmaningar fick jag, men jag tar dem på allvar för jag har vetat det länge men valt att bortse från det. Tycker inte att jag behöver det... fast jag innerst inne vet att jag gör det. Jaja gott folk mer än så blir det inte... vad som sades var bara ägnat för väl utvalda...
igår var jag och Pam som värsta roomserviekvinnorna. Vi piffade och grejade så pernilla kommer sova som en prinsessa resten av sitt liv... ja iaf tills hon flyttar därifrån =) Det var ju inte så att jag egentligen gjorde så himla mycket. jag var mest moraliskt stöd och kock till den lilla patsypam som fixade och donade. Jag fick se mitt idol så jag var helnöjd iallafall.
nu ska jag gå och sova, tydligen ska jag ställa om klockan oxå... men det gör jag väl i morgon biti eller nåt...
ciao mjau
i torsdags var jag och fick min spådom hos Pernilla, jag trodde nog att det skulle vara lite mer på skoj än vad det blev. Det blev sjukt allvar. Det kändes lite som att hon satt och läste högt ut min hemliga dagbok. Saker som jag gömt för alla, även mig själv, kom fram i ljuset och låg dar på bordet bland korten och hånade mig. Det var sjukt jobbigt måste jag säga. speciellt när det är som att hon verkligen använder samma ord på mina tankar som jag brukar göra... då var det nära att jag bara rasade. Men jag satt där och bara tittade. Shock tror jag att det kallas.... Det känns himla dumt att folk på mitt jobb vet hur jag är när man måste göra allt för att vara trevlig och social hela dagarna... eller ja det blir ju så att de vet vem jag är men jag hade väl önskat att dessa sidor aldrig kommit fram ur gareroben...
Massor av förmaningar fick jag, men jag tar dem på allvar för jag har vetat det länge men valt att bortse från det. Tycker inte att jag behöver det... fast jag innerst inne vet att jag gör det. Jaja gott folk mer än så blir det inte... vad som sades var bara ägnat för väl utvalda...
igår var jag och Pam som värsta roomserviekvinnorna. Vi piffade och grejade så pernilla kommer sova som en prinsessa resten av sitt liv... ja iaf tills hon flyttar därifrån =) Det var ju inte så att jag egentligen gjorde så himla mycket. jag var mest moraliskt stöd och kock till den lilla patsypam som fixade och donade. Jag fick se mitt idol så jag var helnöjd iallafall.
nu ska jag gå och sova, tydligen ska jag ställa om klockan oxå... men det gör jag väl i morgon biti eller nåt...
ciao mjau
onsdag 24 oktober 2007
i rymden kan ingen höra dig gråta...
fan den meningen kan dyka upp i skallen på mig ibland, hemskt så konstiga tvprogram kan fastna i huvudet. Annars var inte Percy tårar någon höjdare kanske men jaja.
på jobbet idag blev mina kära kollegor galna och sa att jag skulle böta för att jag säger vad jag tycker, oftast om mig själv. Men det kan de fetglömma. jag har rätt att säga vad jag vill om mig själv. Så de kan glömma det där partyt de skulle ha för mina hårt förvärvade slantar.. =)Annars har det väl varit ännu en dag på "kontoret". Hade ett par duster med mitt lilla troll, men det känns mer som att det är hans duster med sig själv. Jag är bara där för att hindra honom att skada sig själv och andra. Ibland känner jag igen mig i hans ilska... är det inte så att vi alla bara vill hoppa upp och ner och skrika när man försökt allt annat. Kanske inte den mest mogna lösningen men va fasen gör man, man kan ju inte vara mogen jämt... haha eller som i mitt fall. ALDRIG!
Sara tvingade mig att göra nåt hemskt idag, prata med nån jag inte känner, men det visade sig att jag varit inne på hans helgonsida en gång utan att veta att det var han. Komiskt värre =) Jag vet inte vad han tyckte om mig egentligen, men men... den som lever får se.
Bara så du vet Sara så är och förblir jag, en mes. Men jag är ju glad att du tycker att jag ska träffa nån =9 Även om jag inte ser så ljust på saken just nu. Mr handklovar har faktiskt tagit bort den sista lusten att hitta nån just nu, jag bara är just nu tror jag.
Sen ska jag ju hem snart, träffa mr anka, jimsy och la familia. Sen ska jag tydligen träffa min älsklings fd kk(eller nåt) jag vet inte riktigt hur detta gick till och vet inte vad hon tycker om det här men å andra sidan så tänker jag inte ge mig in i nåt. bara träffa folk jag känner... och jag råkar ju känna honom lite... eller??
Bara jag slipper träffa Jenny, känner igen som helst lust att se hennes fejs inom en nära framtid... hon var sur mot mig för att jag flyttade och gjorde mitt liv bättre. Men när det kommer till kritan så har hon inte hört av sig en enda gång... hur går den ekvationen ihop tycker ni?? INTE ALLS!
jag rockar mig i form... ingenting från kents nya har en pepp påverkan på mig... jag ska vinna över svårmodet. jag vinner ju kampen mot backen på cykelstigen till jobbet varje dag. Jag tänker:nu ska jag fan upp. Det borde fungera på svårmodet oxå, tror ni inte det?? Jag ska iallafall prova. Man kan prova allt en gång, så sa jag ju på mitt samtal i måndags.... pepp pepp.
Pratade med min älskade pappi idag. Hans röst får mig alltid att bli lite tryggare oxå, vart jag än är. Är det inte kosntigt hur vi är funtade. Vissa människor betyder så mycket för oss att de kan trampa på oss utan att vi kan göra nåt åt det. Tro nu inte att min pappi har trampat på mig, det var bara ett led i tanken... hur beroende man kan vara av vissa människor.
Hörde att brorens fkickvän gjort slut, därför hon fått psykbryt, känns som att jag varnade honom men han lyssnade inte... när det inte passar får man ovett i tonvis, när det passar kan han säga jag älskar dig som inget... jag är trött på det. Nu gör jag officiellt slut med honom... Hade gjort det för länge sen men lovat mig själv att ge honom en chans till för la fafmilias skull... men det finns gränser för vad man tål.
i morgon blir en spännande dag. jag ska göra en barnintervju sen ska jag hem till pippirull och bli spådd, vet inte vad som kan komma fram där men säkert en hel del som jag inte vill höra. men men... jag gör et för spänningen!
Ciao mjao!
på jobbet idag blev mina kära kollegor galna och sa att jag skulle böta för att jag säger vad jag tycker, oftast om mig själv. Men det kan de fetglömma. jag har rätt att säga vad jag vill om mig själv. Så de kan glömma det där partyt de skulle ha för mina hårt förvärvade slantar.. =)Annars har det väl varit ännu en dag på "kontoret". Hade ett par duster med mitt lilla troll, men det känns mer som att det är hans duster med sig själv. Jag är bara där för att hindra honom att skada sig själv och andra. Ibland känner jag igen mig i hans ilska... är det inte så att vi alla bara vill hoppa upp och ner och skrika när man försökt allt annat. Kanske inte den mest mogna lösningen men va fasen gör man, man kan ju inte vara mogen jämt... haha eller som i mitt fall. ALDRIG!
Sara tvingade mig att göra nåt hemskt idag, prata med nån jag inte känner, men det visade sig att jag varit inne på hans helgonsida en gång utan att veta att det var han. Komiskt värre =) Jag vet inte vad han tyckte om mig egentligen, men men... den som lever får se.
Bara så du vet Sara så är och förblir jag, en mes. Men jag är ju glad att du tycker att jag ska träffa nån =9 Även om jag inte ser så ljust på saken just nu. Mr handklovar har faktiskt tagit bort den sista lusten att hitta nån just nu, jag bara är just nu tror jag.
Sen ska jag ju hem snart, träffa mr anka, jimsy och la familia. Sen ska jag tydligen träffa min älsklings fd kk(eller nåt) jag vet inte riktigt hur detta gick till och vet inte vad hon tycker om det här men å andra sidan så tänker jag inte ge mig in i nåt. bara träffa folk jag känner... och jag råkar ju känna honom lite... eller??
Bara jag slipper träffa Jenny, känner igen som helst lust att se hennes fejs inom en nära framtid... hon var sur mot mig för att jag flyttade och gjorde mitt liv bättre. Men när det kommer till kritan så har hon inte hört av sig en enda gång... hur går den ekvationen ihop tycker ni?? INTE ALLS!
jag rockar mig i form... ingenting från kents nya har en pepp påverkan på mig... jag ska vinna över svårmodet. jag vinner ju kampen mot backen på cykelstigen till jobbet varje dag. Jag tänker:nu ska jag fan upp. Det borde fungera på svårmodet oxå, tror ni inte det?? Jag ska iallafall prova. Man kan prova allt en gång, så sa jag ju på mitt samtal i måndags.... pepp pepp.
Pratade med min älskade pappi idag. Hans röst får mig alltid att bli lite tryggare oxå, vart jag än är. Är det inte kosntigt hur vi är funtade. Vissa människor betyder så mycket för oss att de kan trampa på oss utan att vi kan göra nåt åt det. Tro nu inte att min pappi har trampat på mig, det var bara ett led i tanken... hur beroende man kan vara av vissa människor.
Hörde att brorens fkickvän gjort slut, därför hon fått psykbryt, känns som att jag varnade honom men han lyssnade inte... när det inte passar får man ovett i tonvis, när det passar kan han säga jag älskar dig som inget... jag är trött på det. Nu gör jag officiellt slut med honom... Hade gjort det för länge sen men lovat mig själv att ge honom en chans till för la fafmilias skull... men det finns gränser för vad man tål.
i morgon blir en spännande dag. jag ska göra en barnintervju sen ska jag hem till pippirull och bli spådd, vet inte vad som kan komma fram där men säkert en hel del som jag inte vill höra. men men... jag gör et för spänningen!
Ciao mjao!
tisdag 23 oktober 2007
la musica
jag finner alltid mina känslor i musiken. Någon skrev att hennes känslor och människor för henne hade olika färger. jag tror att jag mer är en musik-människa. olika låter kan såväl beskriva vilket humör jag är på. eller mer att musiken skapar mig och mina känslor och tankar. Eller så är det bara att jag så väl lever mig in i låten att den blir till mig på nåt sätt... snurriga tankar såhär på kvällskvisten. Men å andra sidan är jag ju alltid lite förvirrad kanske.
jag fick ett roligt mail idag från en vän som inte varit min vän länge men som ändå är väldigt speciell. Det är skönt att veta att man faktiskt är saknad av någon. Eller så ska jag inte säga för jag vet att min familj saknar mig, iaf valda delar. Men andra, jag hoppas ju att det finns människor som jag lämnade kvar som bryr sig om att jag försvann. Jag vet ju att dessa inte är många men nu vet jag att det finns nån iallafall.
det ska bli urskönt att få komma hem, det är sjuk som man vänjer sig vid att ha människor runt sig, jag menar för tio år sen ville jag inte se mina föräldrar nästan. nu önskar jag att de fortfarande var runt knuten så jag kunde gå dit och gömma mig när livet blev alltför jobbigt. De är ändå det närmsta jag har. Även om de inte kan hjälpa mig och jag ofta blir totalt rasande på mig, så finns de där... jag åker hem om 8 dagar, det är 8 fullspäckade dagar men allt för att nå till dagen D.
jobbet var ändå rätt ok idag. Men fan jag skulle ha förberett en massa grejer idag inför mina två samtal, tror ni att jag gjorde det?? Nä jag kollade på hjärndöd tvuncerhållning istället. Så där rök min sovmorgon minsann. jaja... Det mesta gjorde jag ju i lördags men man kan adlrig vara nog förberedd när det gäller sånt här. Allt kan hända.
Men jag är professionell så det har klarar jag, eller hur.
Ibland tänker jag att det är helst sjukt att jag satt och läste om det här i 4 år men ändå känner man sig inte ett dugg förberedd för vad som sen väntar i verkligeheten. eller var jag bara naiv under pluggtiden. Jaja nu är jag inte ny i gemet längre men det är alltid jobbigt innan man vet hur det kommer bli.
Nu ska jag sluta babbla och gå och lägga mig.
dagens låt: Mother - Danzig
jag fick ett roligt mail idag från en vän som inte varit min vän länge men som ändå är väldigt speciell. Det är skönt att veta att man faktiskt är saknad av någon. Eller så ska jag inte säga för jag vet att min familj saknar mig, iaf valda delar. Men andra, jag hoppas ju att det finns människor som jag lämnade kvar som bryr sig om att jag försvann. Jag vet ju att dessa inte är många men nu vet jag att det finns nån iallafall.
det ska bli urskönt att få komma hem, det är sjuk som man vänjer sig vid att ha människor runt sig, jag menar för tio år sen ville jag inte se mina föräldrar nästan. nu önskar jag att de fortfarande var runt knuten så jag kunde gå dit och gömma mig när livet blev alltför jobbigt. De är ändå det närmsta jag har. Även om de inte kan hjälpa mig och jag ofta blir totalt rasande på mig, så finns de där... jag åker hem om 8 dagar, det är 8 fullspäckade dagar men allt för att nå till dagen D.
jobbet var ändå rätt ok idag. Men fan jag skulle ha förberett en massa grejer idag inför mina två samtal, tror ni att jag gjorde det?? Nä jag kollade på hjärndöd tvuncerhållning istället. Så där rök min sovmorgon minsann. jaja... Det mesta gjorde jag ju i lördags men man kan adlrig vara nog förberedd när det gäller sånt här. Allt kan hända.
Men jag är professionell så det har klarar jag, eller hur.
Ibland tänker jag att det är helst sjukt att jag satt och läste om det här i 4 år men ändå känner man sig inte ett dugg förberedd för vad som sen väntar i verkligeheten. eller var jag bara naiv under pluggtiden. Jaja nu är jag inte ny i gemet längre men det är alltid jobbigt innan man vet hur det kommer bli.
Nu ska jag sluta babbla och gå och lägga mig.
dagens låt: Mother - Danzig
totale caputt
ja så kände jag mig i morse. Gårdagen var faktiskt en pärs och jag har nog aldrig längtat efter något så mycket som att den skulle ta slut. Och tillslut gjorde den ju det.. i badkaret... folk såg rädda ut när jag berättade det. Jag kunde ha dött sa de, jag pallar inte bry mig... ibland önskar jag faktiskt att det vore så att jag haft mer mod den där kvällen och faktiskt gjort vad jag ville. Men så tänker jag att då hade jag aldrig fått uppleva känslan av att få det nya jobbet och känna att jag lyckats med något... och jag trivs så himla bra med mina kära kollegor. De gör verkligen dagen värd allt slit för jag har så roligt. Men jaja resten av historien kan ni ju kanske...
Jag börjar allvarligt undra vad det är för fel på mig som hela tiden kommer på kant med människor. Det måste ju vara något fel för såhär sjuk otur kan fan ingen ha. Tre arbetsplatser på rad där det är någon som tycker illa om mig. Jag hatar att vara på kant med folk, även om jag kaxigt brukar säga att jag inte bryr mig. Men jag BRYR mig. Mår illa av att inte alla tycker om mig, och inte ens veta vad jag gjort för fel. Sen känner jag att det är så jobbigt att veta att jag suttit och pluggat 5 år och nästan brutit samman helt och sen tycker inte folk att jag kan eller gör mitt jobb ordentligt. Det känns som att allt jag byggt upp sen den mörka kvällen och allt sjlälvförtroende (mycket för att vara mig) har jag tappat... nu känner jag mig bara tom och grå.
jag räknar dagarna tills jag ska hem, just nu känns det som himlen att vara i hålan ett par dagar och bara glömma att jag hamnat i den här soppan... Men fortfarande gillar jag att vara här... bara inte på jobbet just nu... fast jag älskar dem...
snart ska jag iväg och dansa lite. hoppas att jag har mer ork för det än jag hade på träningen igår... sen får jag väl försöka komma iväg på nåt i mogon efter jobbet... måste börja jobba på den här magen jag såg guppa i spegeln igår, det var fruktansvärt...
hola!
Jag börjar allvarligt undra vad det är för fel på mig som hela tiden kommer på kant med människor. Det måste ju vara något fel för såhär sjuk otur kan fan ingen ha. Tre arbetsplatser på rad där det är någon som tycker illa om mig. Jag hatar att vara på kant med folk, även om jag kaxigt brukar säga att jag inte bryr mig. Men jag BRYR mig. Mår illa av att inte alla tycker om mig, och inte ens veta vad jag gjort för fel. Sen känner jag att det är så jobbigt att veta att jag suttit och pluggat 5 år och nästan brutit samman helt och sen tycker inte folk att jag kan eller gör mitt jobb ordentligt. Det känns som att allt jag byggt upp sen den mörka kvällen och allt sjlälvförtroende (mycket för att vara mig) har jag tappat... nu känner jag mig bara tom och grå.
jag räknar dagarna tills jag ska hem, just nu känns det som himlen att vara i hålan ett par dagar och bara glömma att jag hamnat i den här soppan... Men fortfarande gillar jag att vara här... bara inte på jobbet just nu... fast jag älskar dem...
snart ska jag iväg och dansa lite. hoppas att jag har mer ork för det än jag hade på träningen igår... sen får jag väl försöka komma iväg på nåt i mogon efter jobbet... måste börja jobba på den här magen jag såg guppa i spegeln igår, det var fruktansvärt...
hola!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)