åh, det var länge sen jag lyssnade på anna ternheim.. det var skönt. Den där speciella örebro känslan infann sig på nytt och jag kommer ihåg de bra stunderna igen... de var få men goda. Det var vi mot välden och vi gjorde det med bravur... vi stog kvar till slutet... Men dessa 5 åren tog så mycket av mitt liv... alla mina framtidsdrömmar och mitt hopp om en ljusare morgondag. De är borta, kvar är lilla pessimistiska cyniska jag... och varje gång får jag bevisat för mig att det är det rätta sättet... värden därute är galen.
I veckan har rensat bland alla fnurror... raderat allt som hände innan semestern, det var ju inte så intressant iaf... mest för att jag egentligen är i desperat behöv av något som gör mig glad... men på sista tiden har jag mest blivit full och mått dåligt.. det här hänt så mycket på senaste tiden att jag bara vill skrika på allt... men det ser ljusare ut ändå... jag tänker iaf hänga i slussen i helgen... haha...
summa kardemumma.... I´m noebodys wife....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar