festivalblues

kan vara att jag som maddo skrev jetlag fast jag inte flugit någonstans... efter en och en halv veckas sömnbrist och ett stort intag av alkohol varje dag s tror jag att baksmällan börjar komma krypande och att min nervositet lagt sig eller börjat slappa... något är på väg åt rätt håll tror jag och det är skrämmande och spännande på samma gång.... svårt att sätta ord på det och jag är inte bra på att dela med mig av mitt innersta hemliga... men jag ska försöka... jag lovar....

alla frågar vad som var bäst men jag kan inte svara, men kanske ögonblicket när band of horses spelade "nobody loves u like I do" eller kanske när jag lämnade området för sista gången det här året med "jag rear ut min själ, allt ska bort". jag kan inte välja men jag vet att jag hade velat att ni mina älsklingar varit där och delat allt med mig... kanske nästa gång... Den som lever får se.

Nu ska jag sova!