flytten som aldrig tog slut....

jag älskar min tove men fasen vad hon har grejer... det är som att ju mer vi bar fdesto mer fanns det kvar =) Men jag har haft jätteroligt ändå. Det är få månniskor som jag känner mig så bekväm med som med henne, trots att vi inte pratade om så mycket mer än var vi skulle ställa allt för att det skulle gå att bo där. Jag kan vara vardagsHanna med henne helt enkelt. Sen satt vi ju och drack gott vin och pratade om dagar som flytt till sena natten och det var skönt. Det var tråkiga minnen men samtidigt en tid i livet som varit en vändpukt för nästan alla vi känner... och tja... vändpunkten för oss. Utan den tiden hade jag kanske mått bättre men jag hade heller inte varit samma jag som nu. Så man får väl se det som en nyttig läxa kanske. Jag tror mer och mer på att allt som händer har en anledning på något vis.

antar att ni är sugna på att höra hur dagen D gick. Men jag vet inte vad jag ska säga. Har inte bestämt vad jag tycker om min dejt än, men han var trevligt och jag är glad över att jag vågade gå. Men det var nog inte kärlek vid första ögonkastet.... sånt som jag drömmer om. Men vi får se.
Den andra dejten blev ju inte ens av, han ställde in... Så antingen fick han kalla fötter eller så är det nåt annat. Jag blev lite lessen, men samtidigt var det skönt för jag var rätt sliten igårkväll. Men jag ville verkligen träffa M så ja, jag är besviken. Men får se om han frågar igen annars vet jag ju att hans fötter inte var varma nog. Eller så kanske han hittade något bättre?

Varför är det så att man drömmer om att bara bli sådär himlastormande kär?? för det är ju dömt att misslyckas. Jag tror att vi ska sluta berätta prinsess-sagor för våra barn för det är där vi indoktrineras från början...att vi ska hitta en prins som älskar oss och vi ska leva lyckliga alla dagar. Det är även där idealen sätts på hur flickor ska vara...
Eller är jag bitter nu??
Antagligen, men det är för att jag någonstans är arg för att jag inte kan vara nöjd med den jag är utan hela tiden försöker vara någon som jag aldrig kommer bli.

Men jag är egentligen inte bitter. just nu är jag bara slut som människa av allt packande och bärande. I morgon är jag pigg igen och redo för en ny vecka...

ciao!