ja så var jag då äntligen här... fast jag känner mig lite som en fräling för det här är ju inte mitt hem... jag har ju aldrig bott här. Men efter ett tag så har nog chocken lagt sig. Tyvärr blir det nog inga bilder för pappa har tydligen glömt kameran i köpenhemn hos min faster.. klantopappa.
jaja kanske känner jag mig rik nån dag här å går å skaffar mig en liten egen kamera... fast det är inte så troligt kan jag säga.. får försöka med mobbekameran istället.
trodde aldrig jag skulle komma fram, det var en snubbe på planet som bar sig väldigt mystiskt åt... började be och ha sig helt plötsligt och då tänkte jag att hjälp han är en självmordsbombare som tänker spränga mig i bitar när som helst... han var helläskig... satt och sneglade på mig så jag satt bara och tittade raktfram och tryckutjämnade mina stackars öron. Sen när jag nästan hade panik så säger piloten att vi ska lända, och den där sucken av lättnad kom... hade hållit andan utan att märka det själv... Väl nere på marken så var han fortfarande skum så jag skyndade mig att gömma mig bakom papps som är stor och skräckinjagande =)
nu ska jag vila min stackars trötta kropp.
bye bye!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar