sad dead me

Det känns som att jag har blivit skjuten, jag har ett stort hål i bröstet där jag brukade ha ett hjärta och en själ. Men just nu har dessa delar lämnat min kropp, kanske lika bra för jag tror inte att jag hade stått ut med all den ångest som den här situationen skapar. Det känns som att jag står och slår mig blodig mot en cementvägg och jag fattar inte varför jag försöker ta mig igenom när jag vet att det inte går....

mår verkligen piss just nu, varför bad jag mamma slänga mina piller och receptet... jag borde börja knapra dem nu så jag inte blir suicidal igen... jag vet att jag egentligen inte vill äta dem men allt för att slippa känna mig såhär... suck...

idag hade vi ett jävligt jobbigt möte, många var besvikna och väldigt väldigt arga. Jag vet att det är mitt fel mycket av det och det gör ont som fan, hatar att göra människor besvikna och arga. Hatar när jag inte uppfyller människors förväntningar på mig... eller att de får en annan bild av mig än jag vill att de ska ha... face it, jag vill ju vara omtyckt. Nu är min framtid väldigt oviss och det gör att mitt huvud nu är ännu mer sprängfyllt av tankar och ångesten, den jävla ångesten som gör att jag får svårt att andas och tror att jag ska dö...
Jag vill inte flyttas, jag vill vara kvar med människorna som jag känner accepterar mig som jasg är trots att jag vet att jag är skum ofta. Men de är underbara!
Hur ska jag kunna starta om igen?? Lära känna nya kollegor, barn föräldrar?? Jag tycker verkligen genuint illa om att försöka lära känna folk men det har gått så bra på mitt lilla kollo för att de är öppna... nästa ställe kanske inte alls är lika bra...

jag vet iofs inte om det är jag som ryker men jag kan inte annat än att tro att det kan bli jag, har ju tyvärr inte tittat på pillans film så jag har fortfarande en mörk framtidssyn. Jag lovar att titta på den när tiden slutat skena.

snart flyttar jag och det är en massa himla skit att fixa innan... måste fråga tove så jag inte glömmer nåt. Sen har jag ju lovat den pärlan att hjälpa till i lyan så där går ju iallafall en helg som jag inte kan nojja mig på.. och på nåt sätt så får hon mig alltid att känna mig lite tryggare.... Jag älskar henne för att hon är som hon är!

nu ska jag nog gå och lägga mig, måste på något sätt få energi till att ta mig igenom morgondagen.