bokslut

jag vill ha ett bokslut i livet. Jag vill börja om i december för november var inte någon bra månad. Jag har börjat träna men sen kommit av mig igen. Jag har den här veckan ätit två paket nästan tre paket kakor... bara för att jag tycker synd om mig själv... ja det är inte bra helt enkelt.

Jag får ännu mer ångest när jag läser om hur duktig lilla lisan har blivit.. måste bättra mig ordentligt. Kanske kan december bli bättre. Jag menar det är ju bara jag som kan ändra på den här skiten. Men grejen är att jag har kommit på att jag är rädd och då gör jag såhär för att ha något att skylla på om det skulle vara så att det inte fungerar. Jag talar så klart om mitt icke existerande kärleksliv. Jag har något att skylla på om killarna inte gillar mig. Då kan jag säga till mig själv att de inte gillar mig för hur min kroppen ser ut, istället för att de inte gillade mig som person. Men jag måste bli bättre, jag måste bli bra helt enkelt. Då menar jag att jag vill bli bra i huvudet. JAJA!

flytten närmar sig och jag är inte ett dugg närmare en lösning av nåt problem där. Men det ordnar sig väl kanske? jag ska fråga skåningen om jag får låna hennes madrass. Sen får jag väl ta allt som det kommer antar jag. Men det ska bli skönt när det är över på något sätt. När jag har kommit in, fixat allt och bott där ett tag. Kan man inte få hoppa över initieringsfasen och bara hoppa in i det invanda?

Jag drömde om Mr. Dala inatt. Det var sjukt, varför drömmer jag om honom. Men det var en bra dröm, kärlek var det. Något som jag önskade mycket på den där tiden då jag träffade honom. Men själva tiden var inte bra alls. Jag gjorde allt för att döva smärtan och ville bara bort. Mycket därför jag träffade honom antar jag. Han gav mig det jag behövde fast jag ville ha allt. Men samtidigt gjorde han mig riktigt illa. Men men. >Det är länge sen nu. Men ändå lämnar han mig inte i fred. Kanske är det så att min hjärna fortfarande letar efter den där rätte som jag inte tro jag kommer träffa. Fast jag vet inte längre om det spelar någon roll, faktiskt inte. Självklart vill ja hitta någon som kan tycka om mig. Har upptäckt att inte alla gör det... inte för att jag trodde det men jag har märkt att fler och fler stör sig på saker. Men så är det väl, får bara acceptera det och gå vidare.
Jag funderade i morse på om man är singel för att man fortfarande väntar eller är man singel för att man inte har det folk letar efter. Det jag tycker om andra, tycker ju de om mig. Så jag ska kanske inte vara för hård mot Mr. date. För det jag inte ser hos honom ser ju ingen annan i mig. Det är väl det som är hela karusellen.

Jag längtar hem, eller så bara bort. Det är en tung månad det här. Vi hoppas på en lättare och ljusare december.

//Hanna