the sound of silence

ja jag vet hur det låter....
jag skrev ett medelande men svaret kommer inte
jaja, jag vet inte varför jag går å väntar på det...
antar att det svaret kommit om förslaget varit intressant.
Men jag hade väl kanske uppskattat ett artigt nej hellre än tystnaden...

idag har varit en överjävlig dag på alla fronter
varför måste sånna dagar finnas?
Fast hade de inte funnits så hade det väl inte varit skönt när en pangdag kom farande.
När jag åkte hem från jobbet idag slogs jag av hur vackert det var med alla höstlöv
och hur klar luften var att andas in.
Det enda som fattades var någon som delade sekunden av total lycka...

Men jag vet inte vem som skulle vara där, ta min hand och bara andas med mig
jag önskar bara att det fanns nån. Men tills denna någon dyker upp så
upplever jag mina stunder av lycka i sällskap av mig själv. Det är iofs inte så illa
det heller... vi har ju blivit någorlunda vänner jag och mitt jag =9

Jag pratade med D igår, åh vad länge sen det var vi träffades. Två år tror jag bestämt att det är.
Sjukt egentligen när vi är så bra vänner... men avståndet gör det svårt och så har vi båda liv
på varistt håll. Men han lovade att komma och hälsa på när jag fått lägenheten.
Vi får väl hoppas att jag fått tag på möbler innan han kommer... annars får vi sova på golvet bägge två.
Haha... det hade fasen varit en syn iallafall...

jag vill ha tillbaka gnistan!

ciao!

im on my way

till något.... vad vet jag inte och jag vet inte när det kommer att hända.
Men jag känner på mig att det kommer att vara stort... ett utbrott, en överraskning
ett brott, ett fall... vem vet??

Sitter här med min tekopp och försöker komma på vad som är soundtrack för den här dan´..
men jag sitter bara här och samma textrad kommer upp i huvudet...
Håkans - atombomb... vilket inte är så uppmuntrande... "jag har molnen i famnen, men du skriver ord som mord i handen"
den raden har fastnat hos mig... vet inte varför... klanske för att hela låten är så i moll.
Moll är jag, moll är ett alltidvarande tillstånd i livet... moll är tryggt...
på fredag är det fest här hemma... hur ska jag orka... jag vill bara lägga mig ner och sova just nu...
på torsdag är det apt, seegt långt obehagligt möte. Vi ska ta upp de svårigheter vi har på vår lilla arbetsplats.
Det är inte bara jag som tycker att veckan varit tuff men ack så skön.

Är det något med mig som gör att jag alltid bli osams med människor??
eller är det så att jag är alltför känslig för att klara av för många människor, för något är fel.
Jag har haft nån på nästan varje ställe som jag inte dragit jämt med... skumt som fan.

jaja igår fick jag en antydan, men jag vet inte hur jag ska tolka den... väntar på en tydligare vink,
vill inte att det ska vara så att jag fattat fel... alltid lika pinsam.

ikväll börjar brothers and sisters, vid tio... jävligt smart tid för ett bra program, speciellt som jag inte ens är hemma då.. ibland är det som att lagen om alltings jävlighet jagar mig... men kanske har jag hunnit hem tills dess... nu ska jag försöka slappa en stund innan T kommer å hämtar mig...

jag vill ha sällskap i min soffa... suck... önskar att cilla vore här... hoppas att hon har det bra.

ciao!

så bra...

Not about to see your light
and if you wanna find hell with me
I can show you what it´s like


dagens soundtrack

nu ska jag gå och slå ur mig lite agg.

ciao!

en egen eftermiddag

ja det har jag kommit på att jag inte har så många... eller så är det så att jag bara inte tar tillvara på de jag har. Men idag ska jag blogga lite och läsa nyheter sen sortera tvätt inför omgången i tvättstugan i eftermiddag. Sen blir det att sortera och slänga papper... jag är en samlare jag vet, så jag måste bli bättre på att slänga. Oviktiga saker behövs ju inte, vad jag än tänker. Men ibland är det ju iofs bara ren lathet... ganska ofta faktiskt. Jag tänker att jag tar det där sen.. men sen kommer aldrig. Jag gör så men en hel massa saker i mitt liv... jag satsar sen, jag försöker vara positiv i moegon, jag gör det jobbiga i morrgon.. blä blä...

Det är bättre att ta tag i sakerna på en gång... så slipper jag hela proceduren med ångesten och allt... fast på något sätt verkar det som att jag egentligen gillar att plåga mig själv... men ändå får jag ångest... jaja.. nu ska högen bort iallafall...

för övrigt suger hösten... mörkret iaf.

ciao!

Räven är gay

haha så är det ju inte det vet vi alla...
vem skulle det vara isåfall?? inte jag för det har vi kollat, inte P för hon har sitt på det torra och R är ju för fasen gift eller nåt... så vem är gay?? Kan det vara så att det är själv symbolen "räven" som är gay?? Kan så vara... jag tror jag ska ta det med flicksen i morgon! För de kan ju inte bara strö sånna beskyllningar omkring sig jue =)

igår var en skönt slapp dag... fick utlopp för min gråtmildhet när jag kollade på tre avsnitt av Grey´s på en gång och det var så sorgligt att jag nästan självdog. Jag har lovar vissa att inte säga hur det gick så jag gör inte det. Men efter tårkavalkaden kändes det bättre. Hösten tär på mig redan och det är bara oktober, hur ska det här gå. Kanske blir det bättre snart. Det finns ju många ljusglimtar. Flickorna, oväntade telefonsamtal och den oupptäckta staden. >sen har jag ju snart en lägenhet att möblera, även om jag varken har möbler eller pengar till nya. Men det finns vänner som lånar ut vilket jag är enormt tacksam för.

Den stundande hemresan gör väl kanske oxå sitt till, både positivt och negativt. jag saknar och fasar. Vissa jag kommer träffa kommer göra det svårt. Men de jag saknar gör våndan värt det. jag ska ju försöka träffa min älsk iallafall. Hon och föräldrarna är de viktigaste som finns. Utan henne är jag inte jag... fast vi inte har träffats på länge så är hon ändå nån som ger mig lycka.

jag är sorgsen idag oxå.. men inte så farligt som igår... ilband hjälper det verkligen att sitta och bara gråta... det har min J sagt iallafall. jag saknar ibland de där nattliga samtalen även om jag inte vill tillbaka till tiden med angsten.

nu ska jag sova.

ciao mjao

fredags angst!

ja lite angst har jag men det är väl för att hösten är här..
snart ska jag sätta mig på tunnelbanan och åka till stan
å äta fondue med flicksen från jobbet.
Det är verkligen tur att jag har dem för jag tror jag hade blvit galen annars
jobbet tar död på mig.

men rock n roll...

// H

ilfart på livet

Ja det känns verkligen som att mitt liv går i ilfart just nu...
jag skulle vilja att det saktade ner lite grann bara...
bara så att jag hinner med själv... känner mig som en åskådare
igen. Jaja...

Har varit en sjukt händelserik vecka... i tisdags fick jag och ebba
rädda en full gubbe som somnat i en trappuppgång.
Sjukt skumt var det... Tove och mor och britt hade hjälpt honom in men sen åkt, sen kom de på att han kanske inte kunde ta sig upp så då fick vi ingripa... vi var så modiga att vi knackade på hos grannen och frågade om han kunde ta det... haha... modigt va??

igår (onsdag) fick jag reda på att min ansökan om lånelöfte gått igenom så jag bjöd på en lägenhet jag gillade bara för att prova vingarna.. några timmar senare har jag fått en lägenhet... För att fira denna konstiga upplevelse så var det en fågel som kissade på mig och sen när jag stängt huset så kom jag hem och skulle gå in i lägenheten... då upptäcker jag att mina nycklar är borta... så det är bara att vända tillbaka till jobbet och leta efeter dem... När jag letat igenom halva jobbet fattar jag att de måste vara kvar hemma i den låsta lägenheten... suck!
jag fick ringa till sambon som är så snäll och lånar ut sina.. sen hem igen och äntligen få lite mat i magen... sen ringa mamma och berätta sen decka...

i morse var det som att jag blivit överkörd av en truck eller nåt... men jag var glad och förväntansfull.. men efter en heljävlig dag på jobbet känner man sig inte så peppad längre... tur att det var kanelbullens dag idag så jag fick lite gottis.
Men efter jobbet så var jag och skrev kontrakt, så nu äger jag en lägenhet typ... sick...
Efter det åkta jag och sara till stan å tittade lite i affärer och jag bytte stav i läppen.. det känns mycket bättre nu med en kortare som inte fasnat i tänderna hela tiden. Nu kanske den läker nån gång... snubben som bytte den luktade sjukt illa, andedräkten, så nu har jag ångest över min egen pusta så jag måste flossa sen...

i morgon är det fredag igen.. hur kan det gå så fort?? fast det är ju faktiskt så att jag kämpat mig igenom en jobbig vecka men jag tror jag är hög på lycka så det känns som det gått fortare än den eg gjort... lät kanske flummigt men jaja...

För övvrigt älskar jag fortfarande Mat-Niklas och hans mysande när han pratar om maten han lagar...
kan man inte få hem honom i en liten låda??

ciao mjau