little lies...

små lögner kan rädda en dag... jag önskar att han ljög för mig.... men visst... jag skulle ju se igenom dem ändå... istället är han bara ärlig... och så brutalt att min själ blöder....

jaja.... jag väntade en halv dag på livstecken från Mr Mac... och under tiden så gick jag och mitt visa-kort loss på drottningatan... eller ja... det var väl egentligen inga stora summor jag handlade för men mycket för att vara mig och på saker som jag bara kände att jag ville ha och som jag kanske inte desperat behöver... Men Jag ville och jag gjorde det... lägger upp bilder på mina små fynd en annan dag... mobilkameran är ju ingen höjdare, men den får duga.

När vi nu är inne på kapitel Mac så trodde jag att det skulle bli bättre den här gången, men varför inbillar jag mig det egentligen? När ändrar sig en pojke för att jag tycker om honom och ger honom en chans till? svaret vet jag... det är ALDRIG! Men jag vill så gärna tro att när han visar mig bitar av sig själv betyder det att jag betyder något. Men hans val och gärningar kan jag inte förstå. Jag har ingen aning om hur han tänker och vad han vill. För att veta måste man fråga och det vågar jag inte nu.

Nu är det november och resan börjar närma sig, bikinin väntar och jag känner mig inte redo. Men jag får helt enkelt ta det som det kommer. Jag vet bara att det kommer bli så underbart. Se saker jag aldrig sett förut och och bara njuta av att vara. Det kommer vara konstigt att inte åka hem, men jag åker hem innan så jag får en dos av hemma innan jag åker.. men det kommer vara tomt. Samtidigt så tänker jag som så att jag måste uppleva saker och bli hel... Så jag reser och försöker att vara jag... så är det. Nu ska jag försöka svänga ihop något att äta. Har ni några förslag?