sista beställningen

Ja så kan man se det. Sitter här och har ångest över att det är sista kvällen innan jag ska börja jobba igen, sen har jag inte ledigt förrän vid jul... förhoppningsvis har ajg ledigt då iallafall... jag vet ju inte nu när jag ska byta jobb och allt.

Jag vill inte jobba, jag vill inte nåt alls idag. Det har inte alls gått bra att städa. Jag har bara gått och väntat på att det ska bli spännande, men det blev det aldrig. Mitt liv är inte så spännande helt enkelt. Jag hoppas att jag överlever morgondagen... vill ju bara att tiden ska gå på nåt sätt och att det ska hända nåt skoj. Men när jag tänker efter så vet jag inte VAD som ska hända. Så varför stressar jag upp mig själv och går och väntar??

Jag läste skvallertidningar hemma hos T i helgen och de hade en "mansbilaga". För oss tjejer/kvinnor så att vi bättre förstår oss på killar. Kan ju behövas, för jag är totally clueless mest hela tiden.

Nä jag kanske borde sova...

förvirringen är total

ibland vet man bara inte hur folk tänker, eller jag vet det inte. Kanske resten av sveriges befolkning vet det men jag fattar inte.
Hur jag än försöker så förstår jag inte vad andra vill, speciellt inte de som är av manligt kön. Men det är väl meningen med livet.. att vi ska gå och försöka förstå oss på varandra. Hela helgen har jag fått snuskiga sms... men inte från nån jag gillar... så de är bara jobbiga... varför kan de inte vara från någon annan som jag faktiskt vill ha sms ifrån?? Är det sensmoralen, att jag letar efter saker hos någon fast de inte finns eller väntar jag mig för mycket??
Men jag vet att jag lärt mig saker och kommer inte att bry mig ett dugg om någon som bara messar när han är full.. jag vill nåt annat...

Annars får jag väl bli nunna eller nåt.. borde väl fukna??

Nu ska jag tillbringa min söndag med att städa, väldigt upplyftande.

klart som kristall

det är sant som vi sagt, det kan bli klarare av att tänka på natten. Jag har precis fått en sak klart för mig. Jag vet vad jag vill. Det är ganska otroligt, ni som känner mig väl vet vad jag pratar om, att jag verkligen verkligen vet. Men det gör jag, jag vet vad jag vill... tror jag... haha....
Ungefär som i bob hund låten... som jag precis för ögonblicket inte kommer på.... kanske för att jag redan kommit på en sak idag... måste vara min demens som slagit in.. eller den disträ looken jag lagt mig till med... eller nåt annat.. men just det vet jag iallafall. Det är inte fy skam det.

I morgon far jag hemmåt och det ska bli skönt, har saknat min lilla lya och mina egna saker. Jag har haft en underbar semester, det är inte det.. men jag saknar att vara hemma bara. Bland mina saker...

Jag har förutom min klara tanke en massa sudd i huvudet, måste lära mig att inte tänka så mycket. Hur gör alla normala människor?? Varför undrar de inte varför allt händer och inte händer. Varför är det bara jag som plötsligt undrar om allt jag är gör och tänker/säger blir fel?? Eller blir jag bara sån så fort jag kommer i närheten av en annan människa som jag råkar finna intressant?? Säg mig detta mina vänner... då blir jag glad.... eller kanske mer att min hjänra slipper bli överhettead. Jag vill helt enkelt kunna göra något och inte nojja över att det inte blir precis som jag innan tänkt att det skulle bli... undrar om man kan låsa in mig för att jag är så här neurotisk... kanske borde jag gå på medicin som stänger av den funderande delen av hjärnan och bara låter det praktiska tänkandet fungera. Jag skulle bli världens mest tacksamma... tror jag...

Men, den som lever får se vad som händer. Framför mig har jag en 6 timmar lång tågresa, men som tur är har jag ju pelle med mig.. så det kommer nog gå som smort.. även mina nyinköpta pocketböcker kan hjälpa mig... men sen blir jag verkligen ensam igen. Det kommer kännas konstigt eftersom jag i nästan två veckor konstant varit i närheten av andra människor.. men jag behöver ju det så det ska bli skönt...

Så när jag väl är hemma och har bekantat mig med allt igen så är det dags att börja planera... har massor jag vill ska hända under den här hösten och ja.. sommaren är ju inte slut än heller... men men... Det känns bra helt enkelt...

nu ska jag gå och sova.. i morgon är det packning som gäller.

puss

skratt-terapi

ibland behöver man skratta och en god vän skickade detta till mig.... allt som behövdes idag faktiskt.

feeling blue

jag saknar allt och alla och vill bara ligga in min säng med en arm runt mig och glömma världen.... men var är alla, var är armen och var är jag??

Det finns en arm jag vill ligga på... men den är inte här där jag vill att den ska vara... men vem fan sa att livet var enkelt??

Nu ska jag sitta och titta på engelsk deckare och sluta fundera.

puss

festivalblues

kan vara att jag som maddo skrev jetlag fast jag inte flugit någonstans... efter en och en halv veckas sömnbrist och ett stort intag av alkohol varje dag s tror jag att baksmällan börjar komma krypande och att min nervositet lagt sig eller börjat slappa... något är på väg åt rätt håll tror jag och det är skrämmande och spännande på samma gång.... svårt att sätta ord på det och jag är inte bra på att dela med mig av mitt innersta hemliga... men jag ska försöka... jag lovar....

alla frågar vad som var bäst men jag kan inte svara, men kanske ögonblicket när band of horses spelade "nobody loves u like I do" eller kanske när jag lämnade området för sista gången det här året med "jag rear ut min själ, allt ska bort". jag kan inte välja men jag vet att jag hade velat att ni mina älsklingar varit där och delat allt med mig... kanske nästa gång... Den som lever får se.

Nu ska jag sova!

back to reality

jag är tillbaka i verkligheten efter en och en halv veckas äventyr... och mycket spännande har det hänt... men jag vet inte hur jag ska sortera allt så här kommer inget i bloggen på ett tag... jag måste tänka och begrunda och få svar...

Men jag kan säga en sak... jag älskar roskildefestivalen och jag älskar Thomas Öberg...

Jag rear ut min själ
allt ska bort...