totale caputt

ja så kände jag mig i morse. Gårdagen var faktiskt en pärs och jag har nog aldrig längtat efter något så mycket som att den skulle ta slut. Och tillslut gjorde den ju det.. i badkaret... folk såg rädda ut när jag berättade det. Jag kunde ha dött sa de, jag pallar inte bry mig... ibland önskar jag faktiskt att det vore så att jag haft mer mod den där kvällen och faktiskt gjort vad jag ville. Men så tänker jag att då hade jag aldrig fått uppleva känslan av att få det nya jobbet och känna att jag lyckats med något... och jag trivs så himla bra med mina kära kollegor. De gör verkligen dagen värd allt slit för jag har så roligt. Men jaja resten av historien kan ni ju kanske...

Jag börjar allvarligt undra vad det är för fel på mig som hela tiden kommer på kant med människor. Det måste ju vara något fel för såhär sjuk otur kan fan ingen ha. Tre arbetsplatser på rad där det är någon som tycker illa om mig. Jag hatar att vara på kant med folk, även om jag kaxigt brukar säga att jag inte bryr mig. Men jag BRYR mig. Mår illa av att inte alla tycker om mig, och inte ens veta vad jag gjort för fel. Sen känner jag att det är så jobbigt att veta att jag suttit och pluggat 5 år och nästan brutit samman helt och sen tycker inte folk att jag kan eller gör mitt jobb ordentligt. Det känns som att allt jag byggt upp sen den mörka kvällen och allt sjlälvförtroende (mycket för att vara mig) har jag tappat... nu känner jag mig bara tom och grå.

jag räknar dagarna tills jag ska hem, just nu känns det som himlen att vara i hålan ett par dagar och bara glömma att jag hamnat i den här soppan... Men fortfarande gillar jag att vara här... bara inte på jobbet just nu... fast jag älskar dem...

snart ska jag iväg och dansa lite. hoppas att jag har mer ork för det än jag hade på träningen igår... sen får jag väl försöka komma iväg på nåt i mogon efter jobbet... måste börja jobba på den här magen jag såg guppa i spegeln igår, det var fruktansvärt...

hola!

om du lämnade mig nu....

Ja det är en låt och ironin i det hela är att du skickade den till mig =) Men jag förstår inte all the fuss, jag är varken arg, besviken eller något annat... bara lättad tror jag. Lättad över att jag hade rätt och att jag nu vet vad jag ska göra. Känner mest ingenting helt enkelt. Lessen om jag inte reagerar som du ville att jag skulle göra men det här rör mig inte ett dugg. Jag har för mycket med mig själv för att kunna bry mig mer än såhär. Synd för det kanske hade varit bra, men jag går vidare och hittar någon annan.

om jag inte fanns hade du kysst någon annan... så är det bara....

ojoj... sa till min vän idag att jag önskar att jag kunde få vara hans... det var ingen lögn, jag önskar att han var här. Han förstår mig så väl och känner mig utan och innan. Jag älskar honom men tyvärr inte så... men han är min käraste vän, han delar platsen med carrokaramell... de finns med mig vart jag än går fast de är långt borta. Saknar dem!

jag hittade mera musik med Ida maria som jag "lånade" hem. Gillar henne skarpt. Både hårt och mjukt på samma gång... annars har Kents nya satt spår i mitt hjärta. Jag ska ha den, så är det bara.

ciao mjau!

äntligen fredag!

dagen kom en dag för sent. jag önskar att det vore lördag idag för då hade jag sluppit gå hem från jobbet med en klump i magen. Suck! jag orkar inte ens skriva om dramat som var på jobbet idag. Men jag är fan helt slut efter den här dan... önskar att jag kunde dö på riktigt. Men det får jag naturligtvis inte, lagen om alltings jävlighet har bestämt att jag inte ska få ha det bra. Lagen om alltings jävlighet har bestämt att min dejt inte vill vara min dejt, mitt jobb ska vara krångligt och min kropp har bestämt sig för att ha ont. Så här står jag nu och undrar om det inte hade varit lika bra att stanna där jag var och mått dåligt där istället????

Hemma hade jag en pojke som ville ha mig ibland, min familj som jag tillbringade för mycket tid med eftersom vännerna försvunnit och ett jobb där bara hälften av kollegorna hatade mig.... nu har jag ett jobb där det finns en som inte tycker om mig,en obetald lägenhet som jag vill flytta in i men inte pallar ta i allt som måste tas tag i och en kropp som känns som en säck cement...

De få som läser detta får inte ta åt sig, jag älskar mitt jobb, men just idag har det varit tungt. Just idag har jag bara lust att lägga mig ner och gråta eller ringa hem till mamma och be henne skicka mina deppo-piller på posten... Jag tror att det blir bättre i morgon, kanske går den stora klumpen i magen bort när jag sover och jag får mycket gjort i morgon och kan komma någorlunda förberedd till jobbet på måndag och kanske utsövd oxå... blir ju ingen söndagstripp i sumpan denna helgen iaf... Men IDAG KÄNNS JÄVLIGT!!!!

Men jag får inte klaga... jag vet att tex min lilla bror har det satans mycket värre just nu där han sitter i Holland utan stälar och känner två personer i HELA landet.
Jag är lyckligt lottad som har hittat en massa vänner snabbt i den här stora förvillande staden, och för första gången så känner jag mig hemma.... men som sagt. Ibland har man bara helvetesdagaroh idag är det en sån...

Jag ska skrypa ner i mitt hål och sova så gott jag kan.. förhoppningsvis kanske jag är på humör att läsa the secret i morgon, bara för pernillas skull!

jag är tacksam... bara lite mindre idag....

katt och råtta??

ja man kan undra vad det är vi håller på med men det känns lite som att vi går runt saken men aldrig tar itu med den och jag vet inte om jag orkar mer. Antingen får det hända eller så skiter jag heller i det... känns som att jag bara trampar vatten. Det går varken bakåt eller framåt... saken har helt enkelt stannat. Hade det varit mer bakom det så hade det inte blivit sånna här konstiga hopp... Då vill man hela tiden göra allt och jobbar hårt för att det ska funka.. jag känner inte det... så varför håller vi på??

Helgen som varit har gjort mig till nåt som jag inte vill vara, jag önskar att jag hade ork att inte göra sådär. Jag vill inte vara destruktiv. Jag ska bara göra saker som jag verkligen vill.. men det är svårt att itne falla in i "träsket" igen.

hjälp mig upp!

killer instinct

det var väldigt skönt att träna idag, bara slå ur sig all ilska mot allt som varit mot oss senaste tiden. Sen kommer man hem och känner sig mer i frid med världen. Jag har löst allt nu tror jag förutom att jag tappat mitt förbaskade sl-kort. Men jaja pengar är väl inte allt här i världen.

Helgen vaqr skojig, förutom en kall promenad och en dyr taxiresa så är jag ganska nöjd. Men jag får allt sluta att träna höfterna såhär ofta. Känns som att jag är tillbaka i träsket igen, men det är jag ju inte.

brorsan har tydligen fått jobb i Amsterdam av alla ställen... jaja det kan nog vara skoj det med. Grattis.

ciao mjau!

underground...

med broder daniel är en passande melodi idag. Regnet öser ner och jag vill självdö. Blä för att tro att saker är enkla, för saker är ALDRIG enkla. Vill du bo någonstans så ska du leta tills du inte pallar mer, vill du hitta kärleken ska du först tappa allt hopp... osv.

Finns det någon logik i att det går som på räls för vissa medan jag får slita med allt hela tiden. Jag vill oxå vara the "lycky" on nån gång... jaja... idag har jag varit så stressad och så orolig att jag trodde att jag fått magsjuka eller nåt. Hatar att allting sätter sig i kroppen hela tiden. >Finns det något botemedel mot att vara emotionellt cenrerad?? ska nog skriva "human dynamics" tanterna och fråga. Hur blir man fysik istället?? Jag saknar känslan av att inte bry sig... men samtidigt vill jag kunna känna... svår balans det där... medicin och vara nollad eller naturell och åka berochdalbana ständigt??

ja ja ja ja.... jag vet inte vad jag vill längre.. kanske krypa ner i sängen med min bok?? Fantasy-figurerna har aldrig problem med topp/bottenlån eller är husvilla... de använder kraften och så fixar det sig... Synd att Robert Jordan gått hädan. Vem ska du förgylla vardagen??

Snart är det hemgång för mig... bara några veckor kvar... få se det nya huset och träffa long lost pals.... underbart. Bara jag slipper träffa på alla som jag inte vill träffa. Det är det tråkiga med att åka hem. Plötsligt vet alla vem du är och alla tittar på utomjordingen som inte vill ha backslick pojkar och hångla med beckham.... suck...

ciao!

svårmodet

han är här igen... min gamle vän...
tankarna far i huvudet som en karusell
varför blir det så??

jag vill bara ha lite ordning på saker och ting
men det är väl så att jag alltid lyckas ställa til det för
mig själv.

Jag fick ett sms idag... från en gammal bekant
det gjorde inte saken bättre.... hemlängtan kom som
en stormvåg och slog över mig.
Varför, fattar han inte att det gör mig galen??
Ja, ja, jag får väl skylla mig själv.

jag ska gå och lägga mig och hoppas att de här tankarna slutar snurra
och att morgondagen blir bra... jag önskar att det kunde vara på ett bättre
sätt just nu. Jag vill älska hösten... men vi är inte sams just nu.

Grattis till min lilla söting till syster som fyller 16 idag.
Lev livet för det går inte i repris.

/ H