så är det väl?? om inget vet vad som hänt så har det ju egentligen inte hänt. Så om jag låter det vara en hemlig så är det basra jag som vet det... tror det blir så... jag orkar inte prata om den tjocka gröten som satt sig som en klump i mitt bröst... Men tanken kan väl appliceras på människor oxå? Så om ingen känner dig... finns du då??
haha... ja jag är deppo... nåt sjukt deppo... jag HATAR hösten!!!!! Det hjälper inte att tända ljus, det hjälper inte att ta promenader... inget hjälper för jag vill bara gråta anyway.... min nya hobby-terapeut sa till mig att jag inte ska tänka så, men jag tänker så... jag är ensam och inga jävla ljus ändrar ju på detta faktum, eller hur??
jaja... kanske borde lyssna på nån mer peppig musik oxå.. men jag gillar den här för tillfället:
Det fanns ingen video så ni får hålla till godo med detta.
Visst är den passande till mitt humör... samtidigt som jag älskar Lykke li.
hola!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar