summa sumarum

jag är:
- två ögon som känns som grus
- ett hjärta som är tungt som sten
- en kropp som värker och är ful
- ett sinne som är fullt av funderingar

ibland undrar jag om det är värt det, att komma bort och inte hitta hem. Var finns hem och kunde det varit annorlunda om jag gjort andra val i livet?
Men det är ingen idé att grubbla. Jag kommer ju aldrig att få veta det ändå.

Jag vill vara den där indieflickan i sångerna, som inte har några bekymmer... bara dans dans dans.... Det fanns en gång en person som såg min själ och det var nog han som tog den också. Men jag önskar att han lämnat lite av mig kvar när han gick...
kommer det någonsin finnas sol i mitt universum??

När är det dags för oss att bli bäst, vi medelfula, medeltjocka och medelbra?? När är det nördarnas tur... När ska vi ta över världen och slå ut idealet om smal, blond och stora bröst... Jag hoppas att det sker innan jag går i pension.. suck..
Jag önskar att jag fick bli petit som flickorna på bloggen...

ciao!