hell is a warm place

japp så är det, om ni nu inte visste det så talar jag om det för er nu.
Kanske är det inte så många som läser detta men ni som gör det får höra
Jimsy hade rätt, jag ville gärna att han skulle ha fel. Men så väl ville det sig inte.
Nä han hade helt rätt. Jag hade fel. Jag kan erkänna, I did!

jag hatar den där klumpen i magen som gör att jag vill kräkas. Men
jag gillade den bättre igår när jag inte visste vad den betydde.
Nu vet jag bättre, svin klär sig ibland i fårakläder fast de är ulvar...
det är dagens visdomsord... ta dem som ni vill...

jag tror att den här helgen ska bli bra. ska supa mig riktigt full
på lördag och sen slippa tänka ett par timmar... kan vara skönt...
ibland saknar jag tiden med tabletterna.. jag var aldrig glad..
men blev heller aldrig lessen... inte såhär... ingen komåt mig i min bubbla
av antidepresiv bomull... bättre än bäst.

madde säger: jag tror jag självdör... det är så himla bra...
jag älskar er... kära kollegor... utan er hade mörkret varit konstant!

i november återvänder jag till brottsplats skåne...

en bomb

någon släppte precis en bomb i knät på mig...
bildligt talat då såklart, men lika plötsligt var det
jag vet inte riktigt vad jag ska göra med allt jag fick veta
förutom att bara säga att för mig spelar det ingen roll....

jag har haft en bra helg, kanske blv den inte som jag väntade mig
men den var fortfarande bra. Så varför har jag den här knuten i magen
som gör att jag mår illa och inte kan tänka klart??
Vad är det som gör att jag aldrig bara kan titta på något från utsidan?
Jag kliver alltid in och går vilse, sen hittar jag inte ut igen....
eller kanske bättre att säga att jag kliver ner i en grop som jag inte vet om den kommer
rasa in eller inte... just nu känner jag att det är rasrisk.

jag trodde hösten skulle bli en pigg glad höst, jag hade inte räknat med att svårmodet
skulle hitta mig när jag flyttade så många mil... jag försökte göra honom förvirrad när
jag flyttade till staden där alla är främlingar. Men han hittade mig iallafall...
jag känner kniven mot strupen och vill bara att någon, vem som helst, jagar iväg honom.
Den enda gången svårmodet inte kom åt mig var när jag låg där med två armar runt mig i ett varmt
mörker. Jag kände mig trygg... men när jag satt där på tåget kom han tillbaka och
hånade mig för att jag trodde han var borta. Han kom tillbaka med dubbel kraft....

nu ska jag gå och lägga mig och fundera på hur jag ska hantera bomben.

bubbel

bubbel i magen, av lycka och nervositet. jag är nervositeten och J får all min lycka! Det är sjukt att mitt i all misär och olycka och spel så hittar två människor varandra och de får ett liv tillsammans. de är lyckliga! När hon är lycklig så är jag lyckllig alltså strålar det i min mage av den lycka som finns där.

Sen är det lite för mig själv oxå därinne. För om en dag kommer halva min familj hit å hälsar på och sen nästa helg så träffar jag P. Jag vet inte vad jag väntar mig eller vad han väntar sig...

Jag vill helt enkelt finna LYCKAN. jag vet att den finns och jag vill hitta min del. Kanske är det han som ger mig den. Kanske inte. Men jag vet iallafall att genom att träffa honom så utmanar jag mig själv och min rädsla. För det här är inte något jag gör varje dag direkt.

Ett steg på vägen mot resten av mitt liv.... det ska bli mitt motto.

jobbiga saker försviner inte..

så är det, det r en universell sanning! jag vill inte dammsuga, men dammet försvinner ju inte för det. Det ligger där och hånar mig och ropar... fy vad du är slö. Ta oss!! Men kanske om jag nu tar mig i kragen och faktiskt dammsuger och fixar till det sista i garderoben så kanske det känns som att jag får baka kladdkaka senare ikväll och titta på bridget jones.

läppen läker, tror jag. Det kliar iallafall och det varar inte än vad jag kan se så jag tar det som ett bra tecken =)

nu ska jag brottas med snabeldraken.

ciao bella!

såhär ser jag ut nu, men ny palestina som inte syns så mycket och en "brand-new" läpp piercing minsann. jag är så jävla nöjd måste jag säga. sen är det ju inte helt dumt att jag lärt mig föra över kort från kameran heller.... och att jag nu kan för över dem till bloggen. Ett stort tekniskt geni börjar jag bli. Är det nån som kan säga vad man ska tycka om mac egentligen?? jag har inte bestämt mig för om jag gillar det eller om jag hatar det. så nu vet ni det!

snart måste jag lyfta på rumpan och börja baka scones.

ciao bella!

just me

varför kan jag itne överföra saker??

lugnare

jag måste kanske skriva att jag inte är arg på någon, basra upprörd över hur jag själv känner. Ingen kan ju veta vad jag vill och tänker om jag inte säger något. Jag har lugnat ner mig lite nu och känner inte full panik längre. Jag är bara hispig nu vilket är mycket bättre än panikslagen. Jag lovar!!

händelserna har utvecklats till något som jag tror att jag gillar men jag vet inte hur det kommer att bli. Jag är nog bara rädd att bli sårad ännu en gång. Är rädd om mitt hjärta helt enkelt. Jag hoppas att det inte blir som jag tror att det blir. Jag vet att jag är sjukligt nojjig men jag vill bara att det ska finnas nån för mig. Någon som verkligen är ärlig och ja ni vet... allt dert där som han med stort H ska ha.

men jag undrar på ett sätt om det hade blivit såhär om inte min xtra syster inte hade kommit in i bilden. jag vet inte... så hon ska väl ha tack... tror jag. Jo det är klart hon ska ha. Nu när min anik har lagt sig så känns det bra. Men jag är fortfarande sjukt nervösför hur det här ska sluta. Hur klarar andra att göra sånt här. är det såhär det är att dejta någon och sen bara ta det som det kommer. Shit jag kommer aldrig att bli som alla andra. Alltså kommer jag att dö ensam.... skojigt... men en nyttig insikt kanske. haha nu tror folk att jag är fruktat deppig men nä... bara i tänktankar.

saknar min mammi idag. Måste nog kolla upp när jag ska kunna åka hem och boka biljetter. nån gång i oktober blir det iallafall.

ciao bella!