förrvirringen fortsätter

jag fattar inte vad som händer.. liver rusar på i 100 knyck och jag vill kliva av en stund.. men kanske är det ett tecken på att jag har ett bra liv?? jag gör en massa grejer och upplever en hel hop grejer hela tiden... måste det vara ett dåligt tecken.. eller är det bra... jag vet bara inte vad jag ska känna. saknar vissa och jag hoppas att de vet om det. jag är dålig på att höra av mig... som alltid. men jag tänker på dem.

har hänt lite spännande grejer på sista tiden, kanske ska jag få besök, kanske ska jag åka bort.... vem vet vad som händer. Det är iallafall något positivt. Det kan ingen säga nåt om. Men varför händer det?? Jag kan inte sluta tänka på att folk har baktankar med vad de gör mot mig. Hemskt är det. jag tror alltid att det finns en orsak till allt... men kanske är det så att man ibland bara gör saker... för att man vill och ingen annan orsak... kan det verkligen vara så nuförtiden. I den här totalt cyniska världen??

jag har ingen aning... kanske nån annan som vet.

ciao bella!

förrivrring pågår...

jag vet inte vem jag är alls. jag är bara totalt förvirrad. vad vill jag och vart ska jag. Det är verkligen inte bra att sitta uppe för länge på nätterna för då blir man galen. I morgon ska jag upp vid 6 för att hinna gå till jobbet, har inga planer på att försova mig den här veckan heller... bara så ni vet. jag jobbar på mina dåliga vanor. jag vill ha nån som säger att jag itne är galen... vem som helst går faktiskt bra just nu. Please define me!!

ciao bella!

kräftskiva

igår var jag på kräftskiva hos ett par av kollegorna. Det var superskoj. I början var det lite segt, folk kände inte varandra och det blev en uppdelning av vi och de andra. Men sen löste det upp sig lite och folk började prata lite. Men jag kan ju inte skryta med att jag var särskilt social med de jag inte kände. Jag vet jag är en hemsk minglare. Jag pratade mycket med P för att lära känna henne lite mera. Så på ett sätt var det ju bra att vi hamnade lite i utkanten av festen. Vi satt och skrattade åt "sidengrejen" när hon försökte att verka nykter fast hon var packad som ett ägg.

Efterfesten var iofs det roligaste, ofta är det ju så har jag upptäckt. Jag hade en väldigt häftig upplevelse där L tog bort mina spänningar och frigjorde energi. Sen sa hon att jag kommer att hamna i en konflikt någonstans och att jag msåte stå för vad jag tycker. Sjukt för jag vet inte vad det kan vara men jag tror stenhårt på att hon har sett något. Sen frågade hon om mitt onda knä och min höft. saker som hon verkligen inte kunde veta. Så det var verkligen häftigt att få uppleva. Jag vet inte vad framtiden har i åtanke för mig men det lär vi väl få se. Jag gillar verkligen L och S så det var himla skoj att jag fick komma. Hoppas på fler gånger.

Det är så roligt att folket här uppe är så öppna och välkommnande. Man känner att de vill ha med en på grejer. Inte som hemma där man inte vågade prata med nån. Men iofs kröp jag ju in i ett hörn igår. Men nästa gång kanske jag vågar prata med nån annan förutom dem jag känner. En sak i taget.

Jag saknar vissa därhemma men jag ångrar inte att jag flyttade hit. På tisdag börjar dansen oxå. Tjoho.

ciao bella!

my bloody valentine

hm... varför är det så att när man väl kommer på vem den rätte är så är han inte tillgänglig?? Jag fikade med min söta vän K igår. Har inte träffat honom på ett år så det var väldigt skoj att han hörde av sig när han var här uppe i storstaden. Men i och med att han kom så väcktes den där känslan igen. Den där känslan av att jag verkligen skulle kunna tänka mig att föda hans barn.

måndags funderingar

ja det har varit en skum dag idag... men helgen var oxå lite skum vissa stunder. Men för det mesta har jag det ganska bra måste jag ju erkänna så jag har bestämt mig för att inte klaga. det skumma som hände idag var ju faktiskt mest komiskt... jag och P skulle gå på ett yogapass som hon sett reklam om. Men döm av vår förvåning när vi tassar in, 20 min sena och i mjukisar, när folk sitter där å lyssnar på en föreläsning. Vi taqssade ut igen och höll på att dö av skratt i korridoren utanför. ja vad gör man. Det värsta var att vi var tvugna att gå in igen för att hämta våra skor.. men sen sprang vi därifrån. hjälp vad hemskt det var. jag höll på att skämmas ihjäl och P med... haha ja vi har skrattat oss till flera år till av våra liv iallafall!

igår var jag och fikade. lite sunkigt ställe kanske men trevligt sällskap så det gjorde väl inget egentligen. Vi åt ju laxforell... finns det ens en fisk som heter så undrade vi, måste kolla upp det snart. Men de vet väl vad de serverar... eller är det bara ett hopkok?? sen drack vi rött te med flagor i. Blä! Folk måste lära sig göra rött te på rätt sätt. Annars tar ajg med en egen sil nästa gång!!

jag har kommit in mer i jobbet nu och känner att jag har fått mer grepp om vad allt handlar om. Men jag måste säga att jag saknar mina gamla godingar... Jag hoppas att jag kommer tycka om dessa barn såmycket oxå, men det kommer ta tid... en del är faktiskt inte alls roliga just nu. Men en positiv sak är att jag verkligen gillar mina kollegor. De hittar å en massa saker tillsammans och en del har verkligen varit snälla mot mig och bjudut med mig på grejer. Jag tror att jag kommer trivas här, i min nya stad. Jag kommer även att få en ny arbetsuppgift 1 oktober. Det är väldigt roligt men samtidigt kommer det kräva oerhört mycket arbete. Men förhoppningsvis ska det gå bra. Det är roligt när folk uppskattar ens sätt att arbeta och ger en mer uppgifter. Nu ska jag bara få min jacka... höll på att förfrysa mig ute på gården idag.

Trots allt skojigt som hänt på senstaste tiden känns det ändå vemodigt på något sätt. Vet inte alls vad det är men som pudding skrev så har jag hjärtat i handen... redo att snart bara kasta det på vem som helst... som antagligen kommer tappa det och trampa på det... jag vet inte. Vill ha hopp men vågar inte hoppas på nåt sätt. Well får jobba med den biten.

Ciao bella!

torsdag mitt i veckan...

ja det känns verkligen att det har gått ett par dar men att det inte är helg ännu... det har varit en riktig skitdag faktiskt. men så är det väl ibland antar jag. Jobbet var INTE roligt idag och jag bara kände hur allt rasade för mig... hemskt när det händer. Jag har hittat en nya favvoblogg. Han skriver så bra, det är som att ser mig som jag ser ut inuti fast han skriver om sig själv. Inte alla problem vi delar men han skriver så vackert. Han skriver med hjärtat i handen.


"han har molnen i famnen, men du skriver ord som mord, i handen."

idag var den meningen jag, svårmodet kom över mig igen och jag ville bara gråta... men man kan inte gråta när man kokar ärtsoppa... så det var bara att bita hop.

Men annars gillar jag mitt jobb, de flesta av mina kollegor är underbara, ingen över trettiofem och samma humor som jag. Skoj. de hittar på en masssa grejer och bjuder med en. Känns som att jag kommit in i gänget. Sen är det den tråkiga tanten men jaja allt kan inte vara perfekt ju. Sen är inte barnen som mina barn, men de kanske blir... man kan ju inte byta älsklingar över natten. bara att jag inte tänker på dem som mina barn är väl ett tecken på att jag saknar de gamla... suck... men men.. jag måste låta det gå ett tag.

kombon har fått jobb nu, skönt. då kanske livet blir lite mer som vanligt. kan man hoppas. kan gå ut å ta en öl och sådär. ser fram emot en höst i upptäckarstråt. vi får helt enkelt upptäcka stan! förhoppningsvis finns det folk som vill ge tips på bra ställen.

nu ska jag ta mitt underbara te, citron och ingefära, och sätta mig i soffan ett tag.

ciao

trötta tankar

fy vad jag är trött idag. gillar verkligen inte kvällsmöten på jobbet. idag var jag inte hemma förrän vid halv nio. Men vad ska man göra. det är ju efter jobbet man kan ha möte om alla ska vara med. Jag gillar iaf mitt nya jobb, saknar en del från det gamla som vissa av barnen och de galna kollegorna. Men jag har supertrevliga kollegor här och det är bra. Nästa helg ska jag hem till S på kräftis. det hade aldrig hänt i Ängelholm. Där vågar ju folk inte prata med nya människor... suck. det som är tråkigast just nu är att min kära roomie inte har nåt jobb vilket gör att hon är fattig... så vi kan inte hitta på så mycket. Jag väntar däremot på min lön så att jag kan köpa gymkort och börja träna lite. Har mega ont i min rygg just nu. Annar går livet på i vanlig motorvägsfart här. men jag antar att ju mer rutin man får på livet ju bättre blir det. om några veckor har jag kanske blivit en riktigt 08.

nä nu ska jag gå och sova lite så jag orkar med morgondagen.

//Hanna